Att förstå och göra sig förstådd

Förskolan spelar en avgörande roll för att integrera nyanlända barn och familjer, eftersom den är det första steget i det svenska utbildningssystemet.

Fokus på kommunikation

Projektgruppen har gjort många undersökande cykler där erfarenheter och kunskaper hos pedagogerna och forskarna mötts. Senare i forskningsprojektet var även Kreativt lärcentrum i Malmö stad inblandade – en mötesplats för barn och pedagoger i de kommunala förskolorna. Syftet med projektet var att utforska barnens möjligheter till kommunikation, lärande och utveckling samt att vidareutveckla den pedagogiska miljön. Projektledare var Anne Harju, docent i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet, och projektet finansierades av Skolforskningsinstitutet. Anne berättar: – Främst har vi fokuserat på sätt att lära barnen att kommunicera i en miljö där det talas många olika språk. Metoden vi har prövat kallas transspråkande och går ut på att ta vara på alla språkliga resurser i miljön, som olika talade språk, rumslig kommunikation, kroppsspråk och estetiska uttryck. Barnen blandar språken i ett gemensamt meningsskapande och uppmuntras till reflektion över sin språkanvändning. Något vi har velat förmedla är att alla barnen ska kunna vara stolta över sitt språk – att alla språk är lika mycket värda. Men vi kan också se att barnen lär sig svenska väldigt snabbt i den här flerspråkiga miljön.

Studier som följer elever under en längre tid pekar på att mottagandet, och de sociala och ekonomiska livsvillkoren i det mottagande landet, har större inverkan på hur bra det går för en elev i skolan än faktorer som rör ursprungslandet – faktorer som kultur, etnicitet och språk. Det berättar Anne, och fortsätter: – Vi ville utforska vad det finns för förutsättningar för lärande och undervisning i en värld som kännetecknas av mångfald och migration. Projektet bidrar med specifika kunskaper när det gäller att utveckla förskolan där projektet genomfördes, och att lösa konkreta problem där. Men det bidrar också med mer generella kunskaper när det till exempel handlar om att urskilja förutsättningarna för hur barn lär sig, och principerna för hur barn utvecklar sitt språk, i miljöer där flera språk förekommer.

Aktiviteter med barnen

Ett viktigt resultat av forskningsprojektet var att det stärkte avdelningens pågående arbete säger Anne: – Projektgruppen visade att det förskolan redan gjorde var bra samtidigt som vi tillsammans öppnade vägar för den fortsatta utvecklingen. I en förskola behöver pedagogerna ha en fingertoppskänsla för barnens kompetenser och behov. Vi i projektgruppen reflekterade över olika arbetssätt i förhållande till barnens aktörskap. När barnen under projektets gång fick utrymme för egna initiativ tog de till exempel över en saga som de sedan berättade själva och som blev teater. De äldsta barnen ritade och skrev egna ganska långa sagor, med stöd från pedagogerna. Barn är kompetenta, och utvecklas och lär sig när de får stöd.

För att förstärka barnens estetiska språk delade de ut engångskameror berättar Anne: – Det blev ett sätt att synliggöra hur samtal gjorde barnen medvetna om hur deras bilder kunde skapa en berättelse. De förstod ganska snabbt att de hade cirka 20 bilder och valde rätt noga vad de skulle ta bild på. När vi tittade på bilderna tillsammans med barnen var det många exempel på bilder där vi först trodde att de var misslyckade, men det visade sig att barnen hade väldigt tydliga tankar om varför de tog varje bild. Det kunde vara en suddig bild på en bit av golvet, men för barnet på fyra–fem år så var det ”Det här är min plats. Här har vi samling. Här sitter jag varje dag och här tillhör jag en grupp och här blir jag sedd varje dag”. För barnet var bilderna väldigt viktiga. Vi fick reda på mycket som vi kanske inte frågar barnen om, och som de inte skulle ha berättat för oss annars. Bilderna ställdes sedan ut på Malmö universitetsbibliotek, och barnen var väldigt stolta över utställningen.

Hela organisationen, och även föräldrarna

Pedagogerna genomförde aktiviteterna, men ledningen hade en egen förändringsprocess som också var viktig säger Anne: – Ansvaret för arbetet med barnen i förskolan har olika nivåer. Förutom den konkreta pedagogiska miljön är det viktigt med struktur i organisationen, vilka politiska beslut som finns och hur det ser ut på samhällsnivå. Arbetet med barnens lärande och utveckling behöver genomsyra hela organisationen och beröra biträdande chefer, förskolechefer, stadsdelar, förvaltning. Det som fungerar i verksamheten behöver spridas. Resultaten från det här projektet går att läsa om i vetenskapliga artiklar, populärvetenskapliga publiceringar, kurslitteratur och en antologi.

I en förskola med nyanlända barn har även föräldrarna stora behov av hjälp med kommunikationen, för sådant som att kunna orientera sig i samhället, ha kontakt med myndigheter och fylla i blanketter. Här behöver pedagogerna hjälp med gränser för vad som ingår i deras uppgifter menar Anne: – Pedagoger i förskolan har ofta mycket kontakt med barnens föräldrar, och barnens lärande och utveckling är kopplad till den föräldrakontakten. Många av pedagogerna har också själva en gång varit i föräldrarnas situation. På förskolan där vi har genomfört det här forskningsprojektet har de flera olika former av förtroendeskapande arbete tillsammans med föräldrarna, och ser dem som en viktig och kompetent resurs. Men på förskolan som arbetsplats behöver det finnas beslut om var gränserna går för hur mycket pedagogerna ska hjälpa föräldrarna. Det är en fråga som både berör lojaliteter, principer, och vilka prioriteringar pedagogerna ska göra i förhållande till vad som är bäst för barnen. Egentligen är det här en strukturell fråga på samhällsnivå, där flera aktörer behöver samverka.

För att studera språkutvecklingen

Projektet var ett aktionsforskningsprojekt där forskare från flera universitet samarbetade med verksamhetens pedagoger. Aktionsforskning är ett sätt för medverkande verksamma att få kunskap om den egna praktiken, och på det sättet skaffa sig förutsättningar för att göra förbättringar. Projektgruppen utgick från förskolans befintliga praktiska verksamhet och de särskilda premisser som det innebär att förskolor tar emot nyanlända barn. Centrala moment i aktionsforskning är att ställa frågor till praktiken, iscensätta en aktion, följa processen systematiskt och sedan reflektera över vad som hände. Kunskapen om den egna praktiken som kommer fram i forskningsprojektet är grunden för ett fortsatt utvecklings- och förbättringsarbete på förskolan. Utgångspunkten för aktionsforskningsprojektet är, liksom för all forskning, att resultaten ska vara relevanta för andra förskolor och andra sammanhang. Forskarna sprider därför de generella resultaten och kan använda dem i sin fortsatta forskning.

I forskningsprojektet skulle forskarna tillsammans med pedagogerna, ledningen och barnen vidareutveckla den pedagogiska miljön. Den första uppgiften i kontakterna mellan forskarna och förskolan var att undersöka personalens behov, och sedan att tillsammans utforska verksamhetens förutsättningar. Vid mötena deltog ibland alla – forskare, pedagoger och ledning – och ibland var mötena uppdelade. Forskarnas roll var till stor del att reflektera säger Anne: – Det krävdes en del av forskarna och de medverkande pedagogerna när de skulle ge sig in i att diskutera ett förändrat sätt att arbeta. På vilket sätt och på vilka grunder kunde vi utveckla den här praktiken som redan var välfungerande? Vi ville ta med oss det som var bra och sedan vidareutveckla den praktik som redan fanns. De redan erfarna pedagogerna arbetade tillsammans med oss forskare, och vi kom in med begrepp, tidigare forskning och ett annat sätt att tänka. Det har varit ett väldigt roligt och intressant sätt att arbeta på. Jag tror att alla medverkande har lärt sig mycket i projektet, även barnen och deras föräldrar.

Foto: Scandinav Bildbyrå, Johnér Produktion
Porträttfoto: Malmö universitet