Assisterande teknik i skrivundervisningen testas i anpassad grundskola

Forskningsprojektet Ta till sig och producera text via assisterande teknik för elever i grundsärskolan har finansierats av Skolforskningsinstitutet. Projektet leddes av Linda Fälth, professor i pedagogik på Institutionen för pedagogik vid Linnéuniversitetet. I projektet medverkade två mellanstadiegrupper och två högstadiegrupper från två olika kommuner.

Assisterande teknik

I projektet har två olika typer av assisterande teknik använts, berättar Linda Fälth:
– Assisterande teknik betyder här digital teknik som kan stödja läsning och skrivande. Vi har använt text-till-tal, alltså när skriven text blir uppläst av en syntetisk röst, för att undersöka om den hjälper eleverna att lättare förstå text genom att få den uppläst. För att eleverna skulle få öva på att uttrycka sig i skrift och bearbeta sina texter använde vi tal-till-text. Eleverna skapade texter genom att tala in dem och sedan redigera texterna.

Linda Fälth förklarar varför forskarna ville se hur assisterande teknik fungerar i anpassad grundskola:
– Många av eleverna i den anpassade grundskolan har utmaningar med språket, i läsning eller skrivande, eller både och. De kan ha utmaningar i skrivandet även om de använder tangentbord. Därför ville vi undersöka hur den assisterande tekniken fungerar i praktiken, och se hur den kan bidra till elevernas läs- och skrivutveckling.

Jämförde med dem själva

Det här är en pilotundersökning, menar Linda Fälth:
– Dels finns det inte så mycket forskning av det här slaget ännu om elever i anpassad grundskola, dels är det en ganska liten undersökning vi har gjort. Men den är viktig. Vi har inte haft någon kontrollgrupp utan jämfört varje elev med sig själv. Första perioden använde eleverna ingen teknik under tre till fem veckor. Nästa period prövade de tekniken tillsammans med en genomgripande undervisningsinsats. Alla elever fick samma typ av insatser.

Linda Fälth framhåller lärarnas centrala betydelse i undersökningen:
– Det här projektet skulle ha varit omöjligt att genomföra utan elevernas lärare. Det är lärarna som känner sina elever och vet vad de klarar av, hur de fungerar och vilket stöd var och en behöver. Lärarna hade dessutom ett strukturerat sätt att studera den assisterande tekniken.

Lärarguide

Lärarens roll i klassrummet kan inte kompenseras med teknik, säger Linda Fälth.
– Undervisningen är mycket viktig, även när eleverna använder assisterande teknik. Faktum är att vår undersökning var resurskrävande. Många mellanstadielärare och högstadielärare var med, plus att klasstöden deltog. Dessutom hade varje skola en speciallärare, och de deltog också.

Linda Fälth och hennes forskarkollegor har tagit fram lärarguider, för att göra arbetet med tekniken enklare.
– Lärarguiden beskriver steg för steg hur den assisterande tekniken används. Tanken är att stärka lärarna i arbetet med att få till en strukturerad undervisning, som kan få eleverna att använda den assisterande tekniken och bli mer och mer självständiga, säger Linda Fälth.

Checklista för eleverna

Eleverna fick en checklista med fyra punkter för att revidera text, berättar Linda Fälth.
– Syftet med checklistan var att hjälpa eleverna att bli mer självständiga. Lärarnas strukturerade undervisning tillsammans med checklistan fick flera elever att så småningom klara av att revidera sina texter själva med hjälp av tal-till-text-tekniken.

Linda Fälth konstaterar att flera elever behövde mycket stöd:
– Tal-till-text är inte någon universallösning, utan det krävs mycket undervisning för alla i början. En del elever fortsätter att behöva stöd och bli guidade. Vissa saker kunde lärarna gå igenom i grupper om tre, men ibland behövde elever enskilt stöd med en lärare. Dessutom behövde lärarna ta hänsyn till hur långa arbetspass varje elev klarade av. För en del elever delade lärarna upp checklistans fyra steg i flera delar.

Stora individuella skillnader

Linda Fälth berättar att de individuella skillnaderna märktes även innan undervisningen med assisterande teknik:
– Några elever klarade sig väldigt väl med ett tangentbord, medan andra behövde mycket stöd och lärarstöttning även utan att arbeta med assisterande teknik.

Hur långt eleverna kom med den assisterande teknikens hjälp var väldigt olika, påpekar Linda Fälth.
– Några elever nådde samma nivå med verktyget som med penna. Andra utvecklade både sitt läsande och sitt skrivande. Flera elever producerade längre och längre texter, med mer sammanhängande meningar, och uttryckte fler tankar med teknikens hjälp. Men alla hade inte nytta av tal-till-text-tekniken. En del elever hade problem med artikulationen och det kunde inte tekniken riktigt hantera. Hon menar att även om tekniken blivit bättre så behövs det ännu bättre teknik för att ta upp tal. Även dialekt kan vara ett problem, vilket gör att eleverna lätt blir frustrerade. Det kräver alltså mycket tålamod av både elever och lärare.

Undervisningen central

Det är alltså inte självklart att alla elever har hjälp av assisterande teknik, men det är nödvändigt med en bra stegvis introduktion och ett bra lärarstöd för alla, menar Linda Fälth.
– Undervisningen behöver vara explicit, där läraren tydligt modellerar, förklarar och visar stegvis. Det är viktigt med pedagogiska genomgångar, där läraren ”tänker högt”.

Linda Fälth berättar att flera elever upplevde att tekniken var till hjälp och att den fick dem att producera mer text.
– Vi använde flera övningar för att försöka lära eleverna hur de kunde anpassa sig till tal-till-text-tekniken, för att fler skulle kunna ha hjälp av den. Till exempel ”Hur skulle du prata om du var en apa och hade en banan i munnen?”, och ”Hur skulle du prata om du pratade lika långsamt som en snigel kryper?”.

Foto: www.scandinav.se/Mikael Svensson
Porträttfoto: Linnéuniversitetet