Handlings­kompetens i utbildning om antibiotikaresistens

I ett forskningsprojekt som finansierades av Skolforskningsinstitutet undersökte didaktikforskare dessa frågor tillsammans med biologilärare, två på högstadiet och tre i gymnasieskolan i Uppsala kommun. Projektet leddes av Eva Lundqvist, docent i didaktik vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningssociologi vid Uppsala universitet.

Handlingskompetens är att kunna använda kunskaper om handlingsmöjligheter

Handlingskompetens innefattar lärande av både kunskaper och värden – och att kunna omsätta dessa i praktiken. Övergripande innebär begreppet att skapa förutsättningar för att eleverna ska få med sig kunskap om handlingsmöjligheter. De ska bli medvetna om det egna inflytandet och utveckla en vilja att agera. I projektet har forskare och lärare tillsammans planerat undervisning om antibiotikaresistens som ska hjälpa eleverna att utveckla beredskap för att kunna agera förebyggande och ansvarsfullt, och vid behov, använda antibiotika på ett klokt sätt. Eva Lundqvist förklarar:
– Vi har velat uppmärksamma eleverna på att även i naturvetenskap behöver individen göra prioriteringar utifrån både faktakunskaper, sina egna och samhällets värderingar och behov hos exempelvis lantbrukare. Syftet med handlingskompetensen är att det man gör i klassrummet ska kunna överföras till det riktiga livet. Eleverna ska känna att de kan göra skillnad och på goda grunder göra andra val än innan. Vi kom långt, eleverna blev duktiga på att se olika perspektiv, de kunde se betydelsen av både faktakunskaper och värderingar.

Det är dock svårt att i en skolkontext hitta situationer där den konkreta handlingsförmågan ställs på sin spets. Eva fortsätter:
– Vi insåg efterhand att vi inte riktigt, inom skolans ramar, kunde nå och utvärdera den nivå av handlingskompetens vi siktade på – den där autentiska kombinationen av vilja och förmåga att handla. Men vi kunde ändå se tecken på en begynnande kompetens eftersom eleverna kunde resonera om olika handlingsförslag.

Undervisningsutveckling på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

Forskarna och lärarna hade olika kunskaper med sig in i projektet, och de olika kompetenserna drev projektet framåt. Det kunde ibland även skava – vems kunskaper skulle användas i vilka situationer? Eva Lundqvist förklarar:
– En viktig sak är att vi faktiskt lyckades arbeta med undervisningsutveckling på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Lärarna hade undervisat om det här området tidigare och kunde säga att den här övningen funkar, eleverna behöver den här typen av kunskaper för att vi ska komma vidare. Vi forskare kunde bidra med ett antal modeller som kunde lyfta blicken och fundera över vilket innehåll behöver vi ha med, och vilken typ av uppgifter behöver vi skapa för att eleverna ska träna på det här.

I projektet kunde man bekräfta betydelsen av de viktiga didaktiska val som lärare gör, och att de valen aktivt behöver uppmärksammas. Även görandet är viktigt, att lärare har tid och möjlighet att undersöka: Varför blev det svårt, varför tar sig inte eleverna vidare? Ganska små justeringar i undervisningen, att till exempel omformulera en fråga, föra in en ny förklaringsmodell, arbeta med en ny bild för att visualisera ett förlopp eller att uppmärksamma eleverna på en annan aspekt av problemet, kan göra stor skillnad för hur eleverna kan ta till sig komplexa frågor och hur de lär sig, berättar Eva:
– Vi såg att det gick att skruva på de didaktiska valen. Någon sade att det blev ett nytt sätt att bedriva undervisning för det fanns tid att efter lektionen sitta och fundera över vad som gick fel och vad som drev undervisningen framåt. I projektet kunde vi göra det tillsammans, och vi såg samma saker. Vi hade så klart andra förutsättningar än vad lärare vanligtvis har, men den här typen av projekt ger ringar på vattnet – de medverkande lärarnas insikter gör skillnad för andra lärare.

Forskningsgrundade undervisningsmaterial

Målet med projektet var att skapa undervisningsmaterial för högstadiet och gymnasieskolan som grundas i forskning och beprövad erfarenhet. Och det blev också resultatet. Materialet som kallas Rädda antibiotikan med kunskap och handling, finns fritt för användning, säger Eva Lundqvist:
– Ett viktigt mål för oss har varit att inte bara ta fram powerpoints och lektionsanteckningar, utan vi skulle visa varför vi har gjort de val vi har gjort. Det finns också en avslutande fördjupningsdel som är mer forskningsgrundad. Med utgångspunkt i pragmatisk lärandeteori har vi analyserat undervisningen och elevernas lärande för att kunna identifiera problematiska situationer som uppstår när elever möter innehåll om antibiotikaresistens. Genom att identifiera dessa situationer kan undervisningen med hjälp av didaktiska modeller modifieras, för att stödja elevernas lärande.

Projektgruppen har använt forskningsbaserade modeller, exempelvis didaktiska principer för UHU, undervisning för hållbar utveckling och en modell för att stödja handlingsorienterad kunskap, för att planera undervisningen. Undervisningsmaterialet syftar till att stödja lärare i att känna sig trygga i att undervisa om frågor med hög komplexitet, med flera perspektiv och ibland motstridiga intressen och behov. Eva Lundqvist berättar:
– Vi har gemensamt brottats mycket med att utveckla konkreta uppgifter där eleverna får lära sig faktakunskaper samtidigt som de ställs inför situationer där de med hjälp av tydliga modeller, frågor och vägledning får träna på att värdera och prioritera. Vi har lärt oss att uppgifterna behöver engagera eleverna, de måste känna att de har handlingsutrymme att agera och kanske till och med kan göra skillnad. Autentiska situationer berör!

Individens eller samhällets ansvar

I undervisningsmaterialet finns exempel på olika scenarier som har studerats. Ett sådant är från undervisning i gymnasieskolan där eleverna fick arbeta med konsumtion av halloumi. Bakgrunden är att Världsnaturfonden ifrågasätter konsumtionen av halloumi eftersom Cypern är det land i Europa som använder mest antibiotika till djur i lantbruket. Därmed kan det vara sämre att konsumera halloumi ur hållbarhetssynpunkt än att välja kött. Analyser av elevernas diskussioner visar att det finns innehåll i uppgiften som kan främja handlingskompetens och ett hållbart engagemang, berättar Eva Lundquist:
– Vi såg att eleverna visade en medvetenhet om den komplexa situationen och de många aktörer som är involverade i produktion och handel, som alla kommer att påverkas. De uppmärksammade också hur svårt det är att omvandla livsmedelsproduktionssystemen på en globaliserad marknad, och att användningen av lagar och sanktioner för att styra kommer att påverka lokala aktörer. Med andra ord blev värderingar och prioriteringar centrala i diskussionerna. Individens moraliska ansvar att handla rätt, i förhållande till samhällets ansvar att reglera, blev en springande fråga. Det här är ett exempel som visar att med hjälp av kunskaper och genom att träna på att göra värderingar, ges individer en möjlighet att veta vad de väljer.

Genomförbarhet i klassrummet

Samarbetet i projektgruppen har varit avgörande för att undervisningsmaterialet ska bli användbart i klassrummet. Lärarna i projektet har lyft aspekter som tidsåtgång och genomförbarhet. Frågor som hur många lektioner som ska ägnas ett delmoment, och vilken typ av aktiviteter som är rimliga att utföra utan att det medför allt för mycket extraarbete har fått en viktig del i upplägget, förklarar Eva Lundqvist:
– I planeringen utgick vi ifrån projektdeltagarnas kunskaper och erfarenheter och inventerade lärarnas erfarenheter av undervisning om antibiotikaresistens. Vi diskuterade kurs- och ämnesplanernas innehåll om antibiotikaresistens och om handlingskompetens för både gymnasieskolan och högstadiet. Vi har även bjudit in forskare med annan kompetens, till exempel inom medicin, mikrobiologi, djurhälsa och hållbar utveckling för att få hjälp i frågor där vi undrade om vi var ute på hal is. Eftersom alla lärare har haft tid i sin tjänst för att delta så kunde vi träffas regelbundet, vilket har varit viktigt. Vi har arbetat tillsammans en förmiddag varannan vecka och däremellan på egen hand.

Foto: Matilda Mariadotter, Scandinav bildbyrå
Porträttfoto: David Naylor, Uppsala universitet