Kritiskt tänkande i samhällskunskap – när variation i undervisningen gör skillnad

Projektet Hur lära sig att tänka kritiskt i samhällskunskap? leddes av Kristoffer Larsson, docent vid Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet. Fokus låg på en specifik aspekt av kritiskt tänkande: förmågan att byta perspektiv i samhällsfrågor.

Variationsteori som verktyg för perspektivbyte

Det övergripande syftet var att pröva om variationsteoretiskt designad undervisning är mer effektiv än traditionell undervisning när elever ska utveckla en viss aspekt av kritiskt tänkande – att identifiera och formulera perspektivskiften. Kristoffer Larsson berättar:

– Man får ibland höra att alla lärare varierar sin undervisning, att det här upplägget inte är så annorlunda. Men det variationsteoretiska upplägget skiljer sig, eftersom det är ett systematiskt sätt att erbjuda variationer kring ett undervisningsinnehåll. Variationsteorin säger att grunden för all undervisning är att vi utgår från vad eleverna kan. Så för att lära elever i årskurs 9 att byta mellan olika perspektiv i samhällsfrågor behövde vi börja med att ta reda på hur elever i årskurs 9 byter perspektiv i relation till olika samhällsfrågor.

Resultaten visar tydligt att den variationsteoretiska undervisningen var mer effektiv. Eleverna som deltog i interventionen blev bättre på att byta perspektiv än kontrollgruppen – och kunde dessutom använda förmågan i nya samhällsfrågor som de inte mött under undervisningen. Kristoffer Larsson förklarar:

– Vi såg att eleverna som fått variationsteoretisk undervisning kunde byta perspektiv i högre grad än de som fått business as usual-undervisning. Resultaten var statistiskt signifikanta – det är alltså inte slumpen som förklarar skillnaderna. Huvudresultatet är att variationsteoretisk undervisning för att stärka elevernas förmåga att byta perspektiv är framgångsrikt, jämfört med vanlig undervisning som är avsedd att utveckla samma sak.

Detta stärker bilden av att variationsteorin, med sitt fokus på systematiserad variation och urskiljning, kan skapa möjligheter till lärande, när det gäller att utveckla elevernas kritiska tänkande i samhällskunskap.

Experimentell design – ett viktigt bidrag till fältet

Ett av projektets mål handlade just om att genomföra en interventionsstudie av hög kvalitet. Den typen av studier är svåra att genomföra i skolmiljö där man sällan kan dela in elever i randomiserade grupper, men när de lyckas kan de generera robust kunskap. Kristoffer Larsson förklarar:

– Vår studie är viktig, inte minst eftersom vi faktiskt lyckades göra en experimentell studie med så kallad randomiserad kontrollerad design, vilket man gör för att identifiera orsakssamband. Vi behöver pröva den typen av designer som på solid vetenskaplig grund kan uttala sig om vilken undervisning som fungerar, och vilken som kanske inte fungerar lika bra. Där vill vi bidra, och vi tror att det är nödvändigt för att stärka forskningens legitimitet.

En särskild ambition var att försöka designa en brett användbar variationsteoretisk undervisning. För att nå dit analyserade forskarna essäsvar från nationella prov i samhällskunskap och identifierade mönster i hur elever uttrycker perspektivbyten i skrift. Utifrån den analysen designades sedan undervisningen inom ramen för projektet. I det skedet var lärarna med och jobbade fram undervisningsinnehållet, och kommenterade det i olika cykler.

Lärarna som deltog i projektet var centrala i denna process. Genom återkommande dialoger kunde forskare och lärare successivt förfina undervisningen. Denna samskapande process var enligt Kristoffer avgörande:

– Vi diskuterade variationsteorin i relation till lärarnas verklighet. Genom att arbeta tätt tillsammans kunde vi säkerställa att innehållet blev relevant, genomförbart och samtidigt teoretiskt förankrat.

Att nationella prov fungerar som datakälla för ett sådant arbete är enligt projektgruppen i sig ett intressant resultat, inte minst eftersom det i Sverige finns ett rikt material att tillgå. De menar att det öppnar för fler analyser där provsvar används för att utveckla undervisning knuten till olika komponenter av kritiskt tänkande.

Hur undervisningen genomfördes

Totalt deltog 91 elever som delades in i fem temporära klasser under en temavecka. Att eleverna slumpvis delades in i interventions- respektive kontrollgrupp gjorde det möjligt att isolera interventionens effekter.

– Vi kunde bryta upp klasserna, och på så sätt undersöka om det verkligen var undervisningen som gjorde skillnad, snarare än vilken klass man går i eller vilken lärare man har, säger Kristoffer Larsson.

Två undervisningsupplägg prövades: ett variationsteoretiskt där eleverna tränade på att urskilja perspektivbyten med ett systematiskt varierat innehåll hämtat från de nationella proven, och ett business as usual-upplägg, där undervisningen om perspektivbyte var kopplad till förberedelser inför nationella prov.

I det variationsteoretiska upplägget introducerade lärarna, genom olika bildspel, variation i perspektivbyte i relation till en provuppgift om rösträttsålder för eleverna. Lärarna visade på skillnaden mellan olika svar där det som varierade var antalet perspektivbyten. Eleverna fick sedan kategorisera olika elevsvar om rösträttsålder utifrån antalet perspektivbyten i svaren, det vill säga träna på att känna igen perspektivbyten. Därefter arbetade man med en annan typ av variation. Där var antalet perspektivbyte konstant men uppgifternas innehåll varierade: rösträttsålder; folkomröstning; löneskillnader.

En viktig aspekt var att de lärare som genomförde den variationsteoretiska undervisningen fick utbildning i teorin. Variationsprinciperna kräver noggrannhet och en undervisningsform som ofta innebär högre grad av lärarstyrning än många lärare är vana vid. Kristofer Larsson förklarar:

Elevernas resultat – indikationer på transfer

Eleverna genomförde både för- och eftertest, där det senare även innehöll uppgifter om samhällsfrågor som inte behandlats under lektionerna (till exempel fotboja och ungdomars framtidsval). Elevernas förbättrade förmåga att byta perspektiv i dessa nya frågor tyder på transfer, det vill säga att de kunde föra över kunskapen till nya sammanhang.

Kristoffer Larsson understryker dock att transfer är svårt att fastslå:

– Målet med den variationsteoretiska undervisningen är att eleverna ska kunna applicera ett lärande eller en förmåga på en ny situation. De ska kunna se att aspekten, i vårt fall perspektivbyte, är aktuell även i den nya situationen.  För att vara helt säkra på transfer behövs fler studier som bekräftar resultaten. Men våra data indikerar att variationsteoretisk undervisning kan stödja just den typen av överföring.

Lärdomar om samverkan mellan forskning och skola

Fem lärare på skolan deltog i projektet, och de två som genomförde den variationsteoretiska undervisningen var särskilt involverade i planering, genomförande och efterarbete med projektets interventionsdel. För att den här typen av intervention ska kunna genomföras på ett vetenskapligt korrekt sätt är det inte lämpligt att lärarna känner till varandras undervisningsupplägg. Lärarna som genomförde den variationsteoretisk undervisningen respektive kontrollundervisningen ombads därför att inte prata med varandra om interventionen eller visa varandra sitt material.

En lärdom från projektet är vikten av tydlighet i samarbetet mellan forskare och lärare. Det skapar en dynamik där de olika professionernas expertis kan användas på ett konstruktivt sätt, menar Kristoffer Larsson.

– När forskare och lärare arbetar tillsammans kan undervisningen utvecklas från faktiska behov och utmaningar, samtidigt som forskningen får högre kvalitet.

Porträttfoto: Johanna Gunnarsson/Göteborgs universitet