Lära vuxna läsa på sitt andraspråk ställer höga krav på lärarnas kompetenser

I projektet ville forskarna ta reda på mer om hur de kan stödja elever och lärare på studieväg 1 inom sfi, där eleverna är vuxna som gått mindre än fyra år i skola och som har inga eller basala kunskaper i läsning. Forskningsprojektet Grundläggande litteracitetsundervisning inom sfi, finansierades av Skolforskningsinstitutet och leddes av Åsa Wedin, senior professor i svenska som andraspråk på Institutionen för språk, litteratur och lärande vid Högskolan Dalarna. Vuxenutbildningen i fyra olika kommuner deltog i projektet.

Bli en lärande elev

Undervisningen går ut på att eleverna ska lära sig att läsa och skriva, på svenska. Men det första de behöver lära sig är hur man är en lärande elev, menar Åsa Wedin:
– Svensk undervisning, för vuxna på komvux, fungerar på ett sätt som eleverna oftast inte är vana vid. Eleverna förväntas vara aktiva och jämlika, och ta initiativ. Det förmedlade lärarna tidigt, på ett sätt som de själva föreslagit.

Till att börja med fick eleverna reflektera över sina och sina eventuella barns tidigare erfarenheter från skolan, och prata om sina erfarenheter av komvux. Lärarna tog sedan upp ämnen som eleverna visade intresse för. Det kunde vara vitt skilda ämnen, som att handla mat, kritiskt tänkande vid konsumtion, förstå reklam, skärmregler för barnen, giftermål, förväntningar och roller för kvinnor och män. Det är viktigt att eleverna tillfrågas, poängterar Åsa:
– Eftersom engagemang medför ett bättre lärande är det bra att börja med att samtala om sådant som eleverna vill veta mer om.

Lyfta det eleverna redan kan

En utmaning för lärarna är att ta reda på vad eleverna redan kan, så att de kan utgå från det. Många av sfi-eleverna har mycket kunskap som går att ta tillvara i undervisningen, och att stötta eleverna utifrån vad de kan underlättar inlärningen. Det första blir då att använda elevernas egna språk, till exempel genom studiehandledare eller språkstödjare. Något som är bra att träna på tidigt är också sambandet mellan bokstäver och ljud, påpekar Åsa Wedin:
– Det här är en viktig grundläggande kunskap för att lära sig läsa och skriva. Så viktig att vi på lärarutbildningen på Högskolan Dalarna faktiskt lagt kursen i fonetik för blivande lärare i svenska som andraspråk mycket tidigare än den låg förut.

Det är svårare att lära sig läsa och skriva på ett andraspråk, och eftersom eleverna är vuxna mitt i livet med en vuxens ansvar behöver de dessutom lära sig mycket fortare än barn i lågstadiet. Åsa lyfter vidare:
– Många sfi-lärare är engagerade, men kraven på bakgrundskunskaper som sfi-lärare ska ha inkluderar inte alltid kunskaper om hur man lär en vuxen person att läsa och skriva, och om sådant som hur elevers förstaspråk kan användas i undervisningen. Det är dock också viktigt att se eleverna, våga ta upp frågor som kan vara svåra för eleverna att prata om, som den rasism de eventuellt möter i Sverige och situationer där eleverna blivit illa behandlade.

Lära genom interaktion

Genom observationer, inspelningar och egna kunskaper kunde forskarna i projektet studera interaktionen mellan lärarna och eleverna och arbeta med att förbättra den. Ibland användes tolkar och studiehandledare. I klassrummen uppmuntrade lärarna användningen av flera språk, och det kunde uppstå förhandlingar mellan olika språk och svenskan berättar Åsa Wedin:
– Eleverna byggde upp grammatik och ett ordförråd på svenska, oftast med början i sådant som var viktigt för dem själva. När de fick initiera ämnen för samtal blev det bra dialoger, och många viktiga diskussioner.

Eleverna använde flera olika typer av verktyg för att öka effektiviteten i undervisningen, som verktyg för lästräning och uttalsövningar, oftast appar på mobilerna. Lärarna delade material som eleverna kunde använda för att lära sig hemma, och de fick också skapa bloggar. Åsa poängterar vikten av att eleverna får komma till tals i undervisningen:
– Många av de här eleverna med kort eller ingen tidigare skolgång befinner sig ofta långt ner i olika hierarkier, men det är viktigt att komma ihåg att de är kompetenta vuxna, även om de från början inte kan läsa och skriva. Det är viktigt att de här eleverna får komma till tals, och det är också en nyckel till lärande. När lärarna tar till vara elevernas initiativ ökar elevernas litteracitet mest.

Använda elevernas egna copingstrategier som underlag

De intervjuade eleverna var på grundläggande nivå i både svenska, och när det gäller att läsa och skriva. Ofta behöver sfi-elever i början av undervisningen stöd, och har därför kanske en studiehandledare eller språkstödjare som förstår deras förstaspråk. För att klara av vardagen använde de olika sätt för att lista ut hur de skulle lyckas med det de behövde göra, så kallade copingstrategier, berättar Åsa Wedin som intervjuat eleverna:
– Det här behovet av att göra kvalificerade gissningar som eleverna berättade om kunde sfi-lärarna i projektet ta tillvara genom att eleverna fick i uppdrag att fotografera de tillfällen i vardagen då de behövde använda skrift. Sedan pratade de om situationerna på lektionerna. Då fick eleverna på olika sätt hjälp att sätta ord på det som var viktigt för dem.

Många situationer som kom upp till diskussion var sådana som berörde centrala ämnen i elevernas vardagsliv, som ekonomiska frågor, hälsovård och tandvård, kunna handla i affärer, ha kontakt med barnens skola, och att kunna läsa datum, veckodag och andra sätt att beteckna tid. De intervjuade eleverna använde ofta bilder och ringde släktingar, men de hittade också andra strategier, säger Åsa:
– De räknade i huvudet när de handlade, tittade på den första bokstaven på kryddburkarna, och försökte se vad som var i olika matpaket. De använde såväl lappar som appar, och många hade också hittat hjälp på olika sätt genom att be närstående eller lärare om stöd. På en del skolor för vuxenutbildning har de ett servicecenter där eleverna kan få hjälp, något som en del kunde använda sig av. Flera av de här strategierna kunde användas som utgångspunkt i undervisningen. Hur räknar man på svenska? Vad heter olika matvaror? Eleverna kunde också tipsa varandra om bra appar och om annan hjälp de hittat.

Ett nära samarbete mellan lärarna och forskarna i projektet

I projektet har forskarna använt aktionsforskning, med observationer, lärarintervjuer och reflektionssamtal. Samarbetet har fungerat bra trots det avbräck som covidpandemin innebar; många lärare i projektet fick en stor extra arbetsbörda eftersom de fick dela upp grupperna i mindre grupper och hålla samma lektion flera gånger samma dag. Det här projektet är en aktionsforskningsstudie, där lärarna bestämmer aktionerna och forskarna studerar hur det fungerar säger Åsa:
– Det är ett bra arbetssätt där man kommer nära lärarna och får ett bra samarbete. Forskarna och lärarna hade dagliga samtal, och så hade vi fyra internat där vi diskuterade vad vi gjort, hur det gått och lämpliga sätt att fortsätta. Lärarna delade erfarenheter med varandra, och vi forskare förde arbetet framåt till nästa steg i utvecklingen.

Forskarna i projektet ville fokusera på den grupp som har minst förkunskaper, eftersom det är elever som ofta fastnar, inte slutför utbildningen eller blir avstängda på grund av för dålig progression berättar Åsa Wedin:
–Det finns även andra utmaningar här, som att datorer sällan finns att tillgå. Flera av lärarna i vårt projekt har bidragit till antologin vi gett ut och delat med sig av sina erfarenheter och sina knep för att hantera situationer som uppstår i undervisningen.

Foto: Scandinav bildbyrå, Plattform
Porträttfoto: Fotograf Heléne