Att använda visuella resurser i språkundervisning för vuxna gör undervisningen mer tillgänglig

I det här projektet har fyra forskare med olika ämnesbakgrund arbetat tillsammans för att undersöka hur visuella resurser kan användas som en tillgång i olika typer av vuxenutbildning. Forskningsprojektet Visuella resurser i språkundervisning inom sfi och särskild utbildning för vuxna, finansierades av Skolforskningsinstitutet och leddes av Jenny Rosén, docent i svenska som andraspråk på Institutionen för ämnesdidaktik, vid Stockholms universitet. Vuxenutbildning från fyra olika kommuner har deltagit i projektet.

En kombination av språkforskning och specialpedagogik

Utgångspunkten i det här projektet var aktionsforskning, som till stor del handlar om att tillsammans med lärarna i praktiken undersöka ett problem och samtidigt komma fram till förslag på utvecklingsmöjligheter. Forskarna i projektet undersökte undervisningen i lärarnas klassrum. På skolorna hölls det också reflektionsmöten där forskarna och lärarna diskuterade undervisningen och olika möjligheter till förändringar. De fyra forskarna kom från olika fält och hade erfarenhet av pedagogik, specialpedagogik, flerspråkighet och andraspråksinlärning. När de var på skolorna och observerade språkundervisningen två och två hade de stor nytta av att kunna använda varandras olika kunskaper och erfarenheter säger Jenny Rosén:
– Att vi valde att titta på undervisningen om sfi studieväg 1 samt vuxenstuderande med dövhet, hörselnedsättning, migrationsstress eller en intellektuell funktionsnedsättning var delvis drivet av våra respektive forskarintressen. Men framför allt av att undervisningen inom vuxenutbildningen generellt är underbeforskad, och särskilt undervisning för dessa elevgrupper.

Vad visuella resurser kan vara

Forskarna gick in i projektet med ett social-semiotiskt perspektiv på kommunikation, det vill säga att inte bara ord utan även kropp och materiel räknades som en del av kommunikationen. De var inledningsvis intresserade av hur bilder och rörliga bilder användes i undervisningen, men redan vid de första mötena med lärarna blev det tydligt att de behövde vidga förståelsen av vad visuella resurser kan vara. Olika språk och modaliteter som svenskt teckenspråk, talad och skriven svenska, tecken som stöd, gester och rörelser är exempel på vad forskarna lyfte som integrerade delar av kommunikationen när de undersökte hur de olika modaliteterna samspelade i klassrummet berättar Jenny Rosén:
– Lärarna och vi forskare fick ompröva vad språkundervisning är, från verbalt stöd och skrift, och fundera över vad det innebär att vidga det teoretiska perspektivet på vad språk är, och hur det påverkar möjligheten för eleverna att vara delaktiga. Vi forskare fokuserade på att studera vad eleverna använde när de kommunicerade, och vad lärarna uppmuntrade, för att se interaktionsmönster och studera delaktighetsaspekter.

Lärarna lärde av varandra

Genom att föra samman specialpedagogiska perspektiv med andraspråksdidaktiska har projektet bidragit med ny kunskap om språkundervisning. En tanke som forskarna hade var att lärarna skulle ha samma glädje av ett erfarenhetsutbyte mellan forskningsfälten som forskarna hade själva. Jenny Rosén berättar:
– Alla lärde sig mycket av varandra, på olika nivåer. Vi diskuterade viktiga frågor som: hur identifierar man ett specialpedagogiskt behov, vad innebär det att kunna ett språk, hur utvecklar man sina språk när man har en funktionsnedsättning. Lärarna omprövade och diskuterade, och tog många steg framåt i sin egen praktik.

Med hjälp av intervjuer, reflektionssamtal och observationer fick forskarna syn på hur visuella resurser användes i språkundervisningen och kunde stödja lärarna i att utveckla den användningen. Men lärarna har även på ett organiserat sätt lärt av varandra, i samtal om hur och varför de använde olika resurser i undervisningen. Under projektåret ordnade forskarna fyra projektträffar för alla lärare som var med. Då hölls en föreläsning om något ämne som lärarna ville fördjupa sig i, till exempel multimodalitet, och förkroppsligat lärande med drama. Lärarna samtalade också i blandade grupper och berättade för varandra hur de arbetade i de olika skolorna, vad de hade prövat sen sist, samt förberedde frågor att diskutera. Möjligheterna till att fokusera på att utveckla undervisningen är få i lärarnas vardag, och Jenny vill därför gärna lyfta de här samtalen särskilt:
– En av de allra viktigaste behållningarna av projektet för lärarna var de här samtalen i dessa tvärgrupper och det erfarenhetsutbyte som skedde där.

Olika behov i olika klassrum

I den undervisning som observerades i projektet var rutin och struktur viktigt för eleverna, men lärarna arbetade också mycket med att skapa en nyfikenhet kring innehållet och göra det spännande. Arbetet såg olika ut i olika klassrum. Lärarna använde gester, dramatisering, rollspel och bilder. I andra sammanhang var det långsamma tempot det viktigaste, möjligheten att vänta in elever. Forskarna i det här projektet hade ett tydligt fokus på lärarna och deras arbete. Men av de intervjuer som gjordes med eleverna framgick det att för dem blev det väldigt abstrakt att diskutera visuella resurser. Jenny poängterar därför att:
– Lärarnas makt i klassrummet är stor. Så, vilka sätt att kommunicera är legitima i klassrummet? Genom att öppna för olika sätt och synliggöra det för eleverna kan lärarna stimulera olika typer av språkanvändning och öka elevernas möjligheter till delaktighet i undervisningen. Det kan vara enkla saker, som att använda tecken som stöd, andra språk, emojis för att visa hur man mår – i kombination med talad och skriven svenska.

Se kompetenserna, inte bristerna

Elevernas intressen och behov av utveckling är förstås betydelsefulla för vilken undervisning som kan bedrivas. En central utgångspunkt i det här projektet har varit att utgå från ett resursperspektiv där fokus riktas mot elevernas resurser i stället för deras brister, det vill säga perspektiv som bidrar till ökade möjligheter för ett aktivt deltagande i undervisningen säger Jenny Rosén:
– Vuxenutbildningen är ofta standardiserad, med ett upplägg som ska passa alla. Men i klassrummet behöver läraren se elevernas behov, intressen och erfarenheter. Genom att använda olika sätt att använda språk och visuella resurser är det möjligt att ta hänsyn till elevernas behov i språkundervisningen.

Lärarna som arbetar på skolorna har viktiga erfarenheter och kunskaper och forskarna har lärt sig mycket av dem under projektet fortsätter Jenny:
– Projektet synliggör vilken otrolig kompetens de deltagande lärarna har. Lärarna inom vuxenutbildningen, särskilt sfi, har låg status och många är inte behöriga. Men de här lärarna möter hela tiden komplexa situationer som kräver kunskaper och erfarenheter, och de arbetar ständigt med att anpassa undervisningen och skapa delaktighet. De bemöter eleverna som personer som har kunskaper och potential att lära, som personer värda att lyssna på. Det är värdefullt att ta tillvara de här lärarnas erfarenheter, och sprida dem, så att det kan bidra till att öka den didaktiska kvaliteten, till exempel genom användning av olika språkliga resurser.

Foto: Scandinav bildbyrå, Plattform
Porträttfoto: Stockholms universitet