Spelifiering bör vara välplanerad och omväxlande

Tuomas Harviainen är professor i informationsforskning och interaktiva medier vid universitetet i Tammerfors, och han var med som extern forskare när vi tog fram rapporten Spelifiering – ett lustfyllt sätt att lära? i vår serie Skolforskningsinstitutet sammanfattar och kommenterar. Rapporten tar upp och diskuterar innehållet i forskningsöversikten Does Gamification Improve Student Learning Outcome? Evidence from a Meta-Analysis and Synthesis of Qualitative Data in Educational Contexts. Här berättar Tuomas mer om det.

Varför är just den här forskningsöversikten så viktig?

Tuomas berättar att det finns forskning om speldesign sedan 1950-talet. Han fortsätter:
– Fler och fler spelar, och spel är nu den största medieformen. Det är därför spelifiering av undervisningen är så intressant – alltså att använda spelelement i undervisningen. Den här forskningsöversikten är en av de mest omfattande inom sitt område de senaste 20 åren. Den kan bidra med nya kunskaper om hur spelifiering kan användas i undervisningen.

Fokus i rapporten ligger på digital spelifiering, varför det?

Forskningsöversikten som rapporten handlar om fokuserar bara på digital spelifiering säger Tuomas:
– Det finns flera anledningar till det. Det handlar dels om att använda det som finns och är i bruk, till exempel det faktum att nästan alla har en mobiltelefon – det gör att tillgängligheten blir väldigt kostnadseffektiv. Och dels är det lättare att använda färdiga digitala undervisningsmiljöer än att skapa egna.

Kan du ge exempel på analog spelifiering?

Analog spelifiering kan vara bäst för vissa saker menar Tuomas:
– Levande rollspel kan exempelvis fungera väldigt bra. Det viktiga är att se till planeringen och vad som är det bästa sättet att nå målen. Vilka verktyg som passar är mycket upp till läraren.

Definieras spelifiering olika beroende på om den är digital eller analog?

Nej svarar Tuomas bestämt:
– Spelifiering handlar om att använda spelelement, alltså delar av spel, för att skapa ett engagemang som kan leda till ett ökat lärande, och spelifieringen är mål- och regelstyrd. Spelelementen används för att uppmuntra inlärningen. Det kan vara analog eller digital spelifiering. Men i praktiken marknadsförs digitala alternativ mer, genom reklam från tillverkarna.

Hur kommer det sig att spelifiering förknippas med tävling?

Tuomas vill gärna lyfta att det finns olika sätt att se på tävling:
– För flera är tävlingsmomentet något som ger motivation. Forskningen visar dock att för många elever är det inte bra att tävla mot andra elever. Men det betyder inte att spelifiering inte kan vara ett bra sätt att arbeta på även för dem. Eleverna kan till exempel arbeta tillsammans med den digitala spelifieringen som motståndare, och på så sätt öva sig i att samarbeta. Eller så kan spelifiering användas för att skapa en spännande bakgrundshistoria, till exempel matematikuppgifter där eleverna ska hjälpa forskarna på ett rymdskepp. Det finns topplistor i den spelifierade miljön som bara visar elevens egna resultat och uppmuntrar eleverna med kunskap om hur långt de har kommit.

Hur kan lärare veta vilka spelelement de ska välja för ett visst syfte?

Det kan man tyvärr inte skriva några böcker om eftersom utvecklingen i branschen går så snabbt att de skulle vara inaktuella innan de blev utgivna påpekar Tuomas och fortsätter:
– Det bästa är att se vad andra gör, läsa på och experimentera. När du planerar din undervisning, fundera över vilka spelifierade verktyg som finns. Lär känna temat i det du vill använda, och dra nytta av andras erfarenheter. Det finns en hel del information att hämta i olika nätverk och diskussionerna där. De har ofta listor över spelifieringar, och ofta kan du få hjälp på bibliotek. I rapporten finns vanliga spelelement som finns att tillgå beskrivna, och vad de används till.

Kan spelifiering motivera alla elever att arbeta hårdare?

Flera av dem som är ointresserade av att spela kan ändå svara bra på spelifierade verktyg, det framgår av forskningsöversikten lyfter Tuomas:
– Ungefär fem procent av oss människor är inte intresserade av spelifiering utan tycker att den är störande. Elever som upplever att spelifiering är störande bör förstås få göra andra saker, som att läsa i boken. Den här forskningsöversikten visar att det inte är bra att spelifiera allt, eftersom eleverna tröttnar. Det finns ett tydligt inslag av nyhetens behag. Men att låta eleverna använda olika spelifieringar på olika kurser inom kort tid kan ge stor effekt.

Under vilka förutsättningar fungerar spelifiering bäst?

Lärarens planeringsarbete är helt avgörande framhåller Tuomas:
– Vad vill läraren att eleverna ska göra? Vad ska de lära sig? Vilken del passar att spelifiera, och på vilket sätt? När och hur ska de arbeta med det här, och hur mycket bör vissa saker upprepas? Det är även viktigt att ta sig tid för att prata om vad spelifieringen ledde till och kontrollera att eleverna har lärt sig det som det var tänkt att de skulle lära sig. Det är här vi tror att rapporten kommer att vara till stor nytta – vad man ska tänka på i samband med spelifiering.

Under vilka förutsättningar fungerar spelifiering sämre, eller inte alls?

Utan planering fungerar inte spelifiering för lärande säger Tuomas:
– Läraren känner sina elever, och vet till exempel vad som fungerar bäst för de fem procenten som inte uppskattar spelifieringen. Om planeringen inte är genomtänkt kanske något stör eller behöver förklaras. Det är dessutom fullt möjligt att lära sig fel saker genom spelifieringen, så det är viktigt att diskutera innehållet och se till att eleverna har lärt sig det som är viktigt.

Vad kan spelifiering bidra med, hur kan den komma skolan till glädje?

– Då spelifiering används på ett bra sätt ger den effektivare resultat, och större delen av eleverna tycker att spelifiering gör undervisningen intressantare. Genomtänkt spelifiering genomförd på rätt sätt kan alltså väcka ett större intresse hos eleverna och göra att de lär sig mer.

Vi människor tycker om att leka och spela, det förekommer i kulturen fortsätter Tuomas:
– Spelifieringen kan innebära extra arbete för läraren, och allting fungerar inte lika bra. Men både läraren och eleverna lär sig genom att försöka. Den här rapporten gör det lite lättare att se vad som funkar och vad som inte funkar och förhoppningsvis kan lärarna på det viset få hjälp med att använda forskningen i praktiken. Ett bra sätt att lära sig om spelifiering är att försöka och sedan diskutera med kollegor hur det har gått, och förstås ta del av det som andra delar.

Vad behöver det forskas mer om inom spelifiering?

Tuomas berättar att vissa principer är kända, men vi vet inte allt:
– Vi behöver ta reda på mer om vad som är effektivt, vad vi kan lära oss genom spelifiering och vad vi inte tar med oss. Det behövs också mer forskning om vilka tekniker som fungerar i vilka situationer för de resultat vi vill ha.