Stöttande vuxna är viktigt när ensamkommande flyktingbarn börjar skolan

Anna Kaya är förstelärare i svenska som andraspråk i årskurs 7–9 på Sofielundsskolan i Sollentuna kommun, och samverkansstrateg på Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet. Hon var med i projektgruppen som tog fram rapporten Nyanlända i utbildning, Faktorer som påverkar ensamkommande flyktingbarns möjligheter att lyckas i skolan, i rapportserien Skolforskningsinstitutet sammanfattar och kommenterar. Vi ställer här frågor om rapporten till Anna utifrån hennes erfarenheter som lärare.

Vad ser du som lärare som fördel med att den här forskningsöversikten blivit sammanfattad och kommenterad i en rapport?

Som verksam lärare blir Anna stärkt av att vi i svensk skola har ett regelverk som stödjer mycket av det som forskningsöversikten säger är bra:
– Det är även en fördel när man behöver argumentera för resurser, att ha forskning som styrker att insatserna man vill göra som lärare behövs. Och det är förstås intressant att ta del av och få idéer från hur det är i andra länder. Många av resiliens- och riskfaktorerna som tas upp är välbekanta, och rapporten bekräftar att det är en stor utmaning att ta emot ensamkommande flyktingbarn i skolan på ett bra sätt för varje individ. Dessutom ger rapporten en del ny kunskap, och den sätter erfarenheter och kunskaper i ljuset av teoretiska begrepp. Det är bra när vi behöver prata om de svårigheter som finns för varje enskild elev.

Hur definieras resiliensfaktorer?

Resiliensfaktorer är ett begrepp som används inom psykologin berättar Anna:
– Resiliens betyder studsa tillbaka. Resiliensfaktorer är inte egenskaper hos individen, utan i forskningssammanställningen definieras resiliens som att uppnå framgång och positiva resultat trots exponering för risker. Positiva interaktioner mellan systemen, och mellan systemen och individen, främjar barnens resiliens, som till exempel med skolan, boendet och idrottsföreningar. Omvänt kan negativa interaktioner fördjupa barnens sårbarhet, och alltså minska deras resiliens. Runt ensamma flyktingbarn finns det många risker och brister. Därför kan det vara stärkande att i stället för att utgå från de negativa bristperspektiven, kunna utgå från resiliensperspektivet och dynamiken i att se elevernas styrkor.

I forskningsöversikten finns en modell över olika system runt individen, hur är den till hjälp för lärare?

Det är bra att ha en modell som beskriver vilka stödsystem som finns runt varje elev menar Anna:
– Skolverksamma har koll på vilka system som finns runt eleverna, som exempelvis hem, familj, fritidsintressen, vänner och socialtjänst. Men att se allt sammanställt i en modell kan vara bra, eftersom det kan underlätta för att fastställa ett problem som berör flera nivåer. Det gör det även lättare att sätta in resurserna rätt.

Hur tittar man på risk- och resiliensfaktorer i skolan?

Det är obligatoriskt för skolan att kartlägga varje ensamkommande flyktingbarns tidigare kunskaper och erfarenheter påminner Anna:
– För att svara på frågan fungerar modellen bra med sina systemnivåer. Individnivån är alltid betydelsefull ur ett lärarperspektiv. Vid kartläggningen uppmärksammar vi åldern, elevens skolbakgrund och annat som har betydelse för vad eleven behöver i skolan. Vi tittar på riskfaktorer, även på det som i modellen kallas för mikronivån, som skola, boende, vänner och fritidsaktiviteter. Det är svårt att få till en perfekt individanpassad skolplacering, men målet är att hamna så rätt som möjligt. Miljön runt omkring eleven har också betydelse, och där kan det finnas bra resiliensfaktorer. En viktig sådan är stöttande vuxna. Även anpassningen av ämnesundervisningen med hjälp av studiehandledningen och nybörjarundervisningen i svenska som andraspråk har stor betydelse. Men det är viktigt att komma ihåg att ensamkommande flyktingbarn inte alls är någon homogen grupp.

Vilken roll har läraren i ensamkommande elevers situation utöver undervisning?

Anna berättar utifrån sina erfarenheter:
– Eftersom eleven tillbringar så mycket tid i skolan, och eftersom skolan har ansvar för kunskapskartläggningen, får skolan ofta ett stort ansvar för att vara spindeln i nätet som ser till att länkarna mellan systemen fungerar så bra som möjligt. Läraren vet mycket om eleverna, men behöver ofta veta ännu mer. Skola, socialtjänst och boenden behöver kommunicera. Eleverna har vanligen en god man som skolan kan behöva ha kontakt med. I Sverige har vi ett utvecklat föreningsliv som ofta tar stort ansvar för ensamkommande flyktingbarn, till exempel genom att ordna sponsorer så att barnen kan delta i aktiviteter. Det finns läxhjälpsorganisationer, bibliotek och organisationer som Röda Korset. Vänner är en viktig resiliensfaktor, och som flykting kan det vara svårt att få vänner utanför det egna språket. Därför är det viktigt att skolan har kännedom om de föreningar som finns runt eleven.

Fritidsgårdar tas i rapporten upp som en möjlig resiliensfaktor på samhällsnivå, vad kan de göra?

Fritidsgårdar är en viktig arena för ensamkommande flyktingbarn bekräftar Anna:
– Fritidsgårdar kan till exempel ha läxhjälp, och de har strukturerade aktiviteter. Personalen på fritidsgårdarna har stor betydelse för att bygga relationer, så nedskärningar på fritidsgårdar kan bli ett stort problem. Stöttande vuxna är starka resiliensfaktorer.

– Enligt min erfarenhet som lärare kan en annan viktig resiliensfaktor för äldre ensamkommande flyktingbarn vara att få arbeta. Då kan de öva sig på språket, och kanske hjälpa till att försörja en familj på flykt. Det ökar ofta motivationen för att studera. Utan stöttande vuxna i systemen runt de ensamkommande flyktingbarnen ökar risken att de kan bli inlockade i kriminell verksamhet. Där har fritidsgårdarna även en väldigt viktig proaktiv roll.

Hur kan individanpassningen se ut för en elev?

Anna berättar utifrån sin erfarenhet som lärare:
– Eleverna får studiehandledning på modersmålet, oftast av en person med samma språk och kultur som eleven. Studiehandledaren hjälper eleven att förstå alltifrån ämnesinnehåll till svensk kultur. Vi utgår från den inledande kartläggningen i allt arbete med eleverna, så den är oerhört viktig. Först kanske eleverna går i förberedelseklass, och de läser svenska som andraspråk på nybörjarnivå. Många behöver mer stöd än de får, vilket kan vara lätt att missa om det är för få lärare i svenska som andraspråk. Då är det lätt att barnens behov osynliggörs. Om någon halkar efter ser vi över resurserna och resursfördelningen och kontrollerar om eleven har fått det den har rätt till. Vi försöker göra förändringar till det bättre. I det arbetet är modellen i rapporten ett bra stöd.

Vad är det viktigaste för att ett ensamkommande flyktingbarn ska få bra chanser att lyckas i skolan enligt rapporten?

Att skolan ser till att ingen elev faller mellan stolarna är viktigt säger Anna och fortsätter:
– Skolan behöver se individens behov och sätta in de resurser som barnet behöver, till exempel studiehandledning eller delvis undervisning i förberedelseklass. Skolan har dessutom ett viktigt ansvar att fånga upp eleverna om något inte fungerar. Det behöver även finnas ett samarbete mellan olika aktörer runt eleverna, och ett samarbete inom skolan. Lärare i svenska som andraspråk har en viktig roll, liksom modersmålslärare, speciallärare, kuratorn och rektorn. Resiliensfaktorer utanför skolan har också stor betydelse, som till exempel de som uppstår i mötet med vänner och engagerade vuxna som eleverna träffar på boendet, fritidsgårdar och föreningar och andra platser.

Hur kan den här rapporten om forskningsöversikten användas i skolan på ett bra sätt menar du?

Anna planerar att läsa rapporten tillsammans med sina kollegor:
– Det är svårt att hinna grotta ner sig i allt som är intressant när man är lärare. Men den här rapporten är kort och presenterar en väldigt användbar modell för arbetet med att ta emot nyanlända ensamkommande flyktingbarn i skolan. Även om rapporten inte innehåller några revolutionerande nyheter, så systematiserar den tidigare känd kunskap. När ansvaret är svårt att ringa in och problematiseringen runt eleven är komplicerad, då underlättar modellen för att se på helheten runt eleven. Det har betydelse för lärarnas arbete, men även för skolan och skolans huvudman eftersom det underlättar när man ska diskutera resursfördelningen med dem som styr. Som lärare fortsätter jag alltid att kämpa för att resurserna ska räcka, och i det arbetet stärker arbetssätten från rapporten mig. De solskenshistorier jag har fått vara del av tar jag med mig i hjärtat. Lärare är världens bästa jobb, och att undervisa nyanlända elever är världens bästa lärarjobb!

Bildtext: Bronfenbrenners ekologiska systemteori

Illustration: Ása Jóhannsdóttir