Hur har lärare använt forskning i undervisningen?

Karin Stolpe (*) är forskningssekreterare på Skolforskningsinstitutet och har varit med i arbetet med rapporten och undersökningen som ligger till grund för den. Rapporten ingår i publikationsserien Skolforskningsinstitutet fördjupar.

Vilket är syftet med den här rapporten och hur är den uppbyggd?

Syftet med rapporten är att den ska kunna bidra till förskollärares, lärares och skolledares diskussioner, om hur man kan använda forskning som ett stöd för undervisningen. Det säger Karin och fortsätter med att beskriva rapporten:
– Först ger den en bakgrund till hur vetenskaplig grund kan förstås. Vad det innebär att förstå, värdera och använda forskningsresultat. Därefter får man ta del av lärares och förskollärares egna erfarenheter av att använda sig av forskning. Den här delen bygger på intervjuer och enkäter med lärare. Därför innehåller den många citat som förhoppningsvis kan göra att man som lärare både känner igen sig, och kan få nya tankar och idéer om hur man kan använda sig av forskning. I ett avsnitt beskriver lärare hur skolledarna behöver bidra. Lärarna beskriver vilka förutsättningar som krävs för att det ska fungera att läsa och använda forskning i skolan eller förskolan.

Varför är det viktigt att ha ett vetenskapligt förhållningssätt? Vad innebär det?

I ett vetenskapligt förhållningssätt ingår det att man försöker se sin och kollegors undervisning utifrån och är beredd att ompröva den för att utveckla undervisningen förklarar Karin:
– Genom sina egna observationer kan man sedan utveckla undervisningen, med grund i egna erfarenheter och forskning. Att ha ett vetenskapligt förhållningssätt handlar om att utveckla sin undervisning på ett systematiskt och genomtänkt sätt, med hjälp av tillgänglig kunskap i form av exempelvis forskning.

Vad är forskningslitteracitet? Hur skiljer det sig från att ha ett vetenskapligt förhållningssätt?

– Forskningslitteracitet handlar om förmågan att kunna förstå, värdera och använda forskning i sin egen verksamhet. Det är alltså en kunskap som man kan träna upp. Forskningslitteracitet är en förutsättning för att kunna ha ett vetenskapligt förhållningssätt. Om man inte har förmågan att förstå, värdera och använda forskning finns en risk att man inte heller fullt ut kan inta ett vetenskapligt förhållningssätt. Enligt skollagen ska undervisningen vila på vetenskaplig grund, det vill säga resultat från vetenskapliga studier. Utan forskningslitteracitet blir det svårt, eller kanske till och med omöjligt. Läs gärna mer om forskningslitteracitet och andra begrepp i vår rapport Hur ska man veta vad forskningen säger.

Vilken betydelse har det om en studie är förklaringsorienterad eller förståelseorienterad och vad står begreppen för?

Förklaringsorienterad forskning kan exemplifieras med en studie där man genomför någon specifik insats i undervisningen berättar Karin:
– Det kan handla om att man inför ett nytt läromedel i ett ämne. Genom att mäta elevernas resultat, och jämföra med en grupp som använder det gamla läromedlet, så kan forskarna ta reda på om insatsen har god effekt på elevernas lärande eller inte. Om det nya läromedlet ger högre elevresultat kan man använda statistiska metoder för att säga om införandet av det nya läromedlet förklarar resultatförbättringen.

Förståelseorienterad forskning handlar i stället om att försöka förstå ett fenomen i klassrummet tillägger Karin:
– Här kan forskarna titta på hur eleverna använder sig av det nya läromedlet, om det exempelvis skapar mer samtal i klassrummet, eller om eleverna verkar bli mer motiverade att slutföra sina uppgifter. Genom att inte bara fokusera på elevresultaten kan man få en djupare förståelse för varför ett nytt läromedel fungerar bättre än det gamla.

Varför är det viktigt att se på forskning med en kritisk blick, och hur gör man då?

Idag översköljs vi av texter med olika upphovspersoner, som skrivs med olika syften. Många gånger kan orden ”forskningen säger” användas svepande och utan att det finns någon hänvisning till originalkällan menar Karin:
– Att vara källkritisk innebär att man kan värdera den information man tar del av. Ibland kan en forskare uttala sig utan att det finns någon forskning bakom, utifrån sina egna personliga åsikter. Därför är det kanske ännu viktigare att värdera en forskares påstående. Ett sätt att göra det är att dubbelkolla med andra källor, genom att identifiera trovärdiga källor.

I rapporten skriver ni om lärares professionskunskap och vetenskaplig kunskap. Hur skiljer de sig åt, och vilka syften fyller de för lärare och utvecklingen av undervisningen?

– Professionskunskap är den kunskap som läraren använder i sin undervisning. Den bygger på allt en lärare kan, som exempelvis kunskaper om ämnet, hur man anpassar undervisningen efter eleverna och praktisk erfarenhet. Professionskunskapen krävs för planering, genomförande, reflektion och utvärdering av undervisningen. Den används också för att bedöma elevernas kunskaper. Lärares professionskunskap är specifik, integrerad i arbetet och existerar i ett sammanhang. Det innebär bland annat att en lärare som arbetar i lågstadiet har en annan professionskunskap än en lärare som arbetar på gymnasiet. Olika ämnen kräver också olika professionskunskap hos läraren. Ofta är professionskunskapen en del av individen och kan då ibland benämnas som tyst kunskap, eftersom det är svårt att sätta ord på exakt varför man fattar ett beslut och inte ett annat när saker går snabbt i stunden.

Karin vill lyfta fram att både den vetenskapliga kunskapen och professionskunskapen behövs för att kunna utveckla undervisningen, och att det är på så sätt undervisningen kan sägas bygga på vetenskaplig grund:
– Vetenskaplig kunskap tas fram för ett annat syfte, den ska delas och vara kollektiv. Därmed blir den vetenskapliga kunskapen mer generell och behöver anpassas efter det sammanhang där den ska användas. Den vetenskapliga kunskapen ska vara möjlig att använda i många olika situationer. Den vetenskapliga kunskapen behöver alltid anpassas efter den praktiska situationen för att kunna användas, som exempelvis vilken elevgrupp man har framför sig.

Rapporten tar upp det forskningen menar är det som händer när lärare läser forskning, kan du berätta lite om det?

Det finns en del internationell forskning som på olika sätt studerar på vilket sätt lärare använder sig av forskning. Ett svar som är gemensamt mellan flera olika forskningsstudier är att det är svårt att överföra forskningsresultat direkt till undervisningen berättar Karin:
– Eftersom den vetenskapliga kunskapen är mer generell så måste den på något sätt överföras till en konkret situation med alla de specifika förutsättningar som råder i varje undervisningssituation. Det kan vara saker som barngruppens sammansättning, elevernas förkunskaper, lärarens ämneskunskaper, vilket undervisningsmaterial som finns att tillgå och så vidare. Därför måste läraren utifrån sin professionskunskap omsätta den vetenskapliga kunskapen, så att den fungerar i klassrummet. Det innebär att forskningsresultaten måste anpassas. De kan inte tas in i praktiken som en helhet. Det finns forskare som har uttryckt detta som ett samspel mellan forskningen och praktiken.

Vilka olika typer av hinder för att använda forskning i undervisningen kan lärare stöta på?

Karin förklarar att de hinder som forskningen har definierat kan beskrivas på fyra olika nivåer:
– Den första nivån handlar om den individuella lärarens egen förmåga att hitta och använda forskningsresultat i praktiken. Den andra nivån handlar om hur tillgänglig den vetenskapliga kunskapen är. Det kan handla om att vetenskaplig kunskap är låst bakom betalväggar. Den tredje nivån beskriver de organisatoriska förutsättningarna på skolan. Det är både den struktur och den kultur som finns för att använda forskning. Strukturen handlar exempelvis om tid i lärarnas scheman för att läsa och diskutera forskning. Kulturen handlar om vilken inställning som finns till forskning, det vill säga om det uppmuntras från kollegor och chefer att man läser forskning. Den fjärde nivån handlar om att få till en kommunikation mellan forskare och lärare för att underlätta för lärare att använda forskning.

I enkät- och intervjustudien har ni bland annat tittat på kollegiala perspektiv på forskningsanvändning. På vilket sätt är kollegialt samarbete viktigt för att transformera vetenskaplig kunskap till undervisningspraktik?

Det kollegiala perspektivet kan bli viktigt genom att lärare kan hjälpas åt med överföringen av den vetenskapliga kunskapen till professionskunskap svarar Karin:
– Genom att samtala om vilka specifika förutsättningar som råder i den egna verksamheten, kan lärare tillsammans se vilka delar av forskningsresultaten som går att tillämpa. Flera av lärarna i den här rapporten berättar om positiva erfarenheter när Skolverkets moduler har fungerat väl. Då har de fått möjlighet att först läsa och diskutera med kollegorna. Sedan har de prövat i det egna klassrummet. Därefter har de utvärderat tillsammans. Det är ett exempel på hur kollegialt samarbete kan fungera. Många av lärarna som har intervjuats vittnar om att de tycker att det är viktigt att få prata om forskning med andra lärare. Läs gärna mer om kollegialt samarbete i vår rapport Lärares professionella utveckling och lärande i kollegiala samarbeten, som ingår i publikationsserien Skolforskningsinstitutet kommenterar.

Hur representativt är intervjuunderlaget i den här rapporten? Vad kan det ge och vad kan det inte säga något om?

– Intervjuunderlaget ska inte ses som representativt för alla lärare i Sverige. De lärare som har intervjuats är erfarna lärare som har arbetat åtminstone tio år inom sitt yrke. De representerar flera undervisningsämnen och skolformer (förskolan, grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen). I rapporten är vi noga med att inte dra några generella slutsatser. Däremot kan de här lärarnas berättelser fungera som ett underlag för diskussion om forskningsanvändning.

Vad menar du är det viktigaste som den här rapporten har att säga? Hur kan den komma skolan till glädje?

– Min förhoppning är att lärarnas erfarenheter om hur man läser och använder forskning ska kunna väcka tankar på förskolor och skolor. Genom att prata om hur man har det idag kan man ta det som utgångspunkt för att diskutera om hur man vill ha det framöver. Min tanke är att även små steg i riktningen mot att använda mer forskning i skolan är viktiga steg. Förhoppningsvis kan det också på sikt leda till en mer likvärdig skola som bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Karin tillägger
– Genom att arbeta systematiskt kan lärare ta kontroll över de utvecklingsprocesser som sker. Jag hoppas också att skolledare ska få syn på vilken viktig roll de spelar för att dessa processer faktiskt ska kunna äga rum. Det handlar både om strukturen och vilka förväntningar man ställer på lärarna. Det behövs rätt förutsättningar för att utbildning ska kunna bygga på vetenskaplig grund, och det ansvaret vilar inte bara på den enskilda läraren.

*) Karin Stolpe var tidigare forskningssekreterare på Skolforskningsinstitutet och är nu lektor på Linköpings universitet.