Att lära demokrati – lärares arbetssätt i fokus

Sammanfattning

Utbildningen inom skolväsendet i Sverige syftar till att elever ska inhämta och utveckla både kunskaper och värden. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Syftet med den här systematiska översikten är att sammanställa forskning som verksamma inom skolan kan använda för att utforma undervisning på vetenskaplig grund kring skolans demokratiuppdrag. Frågan som översikten utgår från är:

Vilka arbetssätt i undervisningen främjar elevers demokratilärande?

Begreppet demokratilärande används i översikten för att beskriva elevers utveckling av kunskaper, förmågor, attityder och värderingar kopplat till demokrati.

Lärares arbetssätt i undervisningen

I översikten ingår studier där undervisningen har ett tydligt syfte att främja elevers demokratilärande. Ungefär hälften av de studier som ingår i översikten är interventionsstudier som undersöker orsakssamband mellan specifika arbetssätt i undervisningen och elevers lärande. Den andra hälften är korrelationsstudier som undersöker samband mellan lärmiljön och elevers demokratilärande.
Interventionsstudierna lyfter huvudsakligen fram arbetssätt med tonvikt på diskussioner och grupparbete samt simuleringar i form av exempelvis rollspel och elevers deltagande i beslutsprocesser. Några studier lyfter också fram betydelsen av att använda nyhetsmedia och texter om politik i undervisningen, samt att samverka med det omgivande samhället.

Korrelationsstudierna lyfter huvudsakligen fram betydelsen av arbetssätt som lyckas skapa ett öppet klassrumsklimat och stimulera till en hög grad av elevdeltagande i undervisningen. Några av studierna lyfter också fram betydelsen av lärares engagemang och ledarskap.

Elevers demokratilärande

Översiktens samlade resultat ger stöd för att undervisning som till hög grad involverar elever är gynnsam för att främja deras demokratilärande, både vad gäller kunskaper, förmågor, attityder och värderingar. Demokratifrämjande undervisning förutsätter till viss del att eleven står i centrum. För att lära demokrati behöver elever få erfara och praktisera demokratiska principer och värderingar, vilket underlättas av att de känner inkludering, deltagande och medansvar.

Skolan kan spela en betydande roll, men bör ställas i relation till andra faktorer som kan forma elevers relation till demokrati. En viktig slutsats, som flera av forskarna bakom studier som ingår i översikten drar är att lärares arbetssätt påverkar elevers demokratilärande, men att olika metoder kan gynna olika aspekter av demokratilärandet för olika elever.

Kunskaper och förmågor

Den samlade bilden som forskningen ger att det finns ett positivt samband mellan ett öppet klassrumsklimat och elevers kunskaper om demokrati, bland annat genom undervisning med tydliga inslag av diskussioner i klassrummet. Ett öppet klassrumsklimat framstår som en viktig komponent för att stärka elevers förmåga att pröva egna åsikter i diskussioner med andra. Att delta i beslutsprocesser på skolan kan främja elevers förmåga till demokratiskt deltagande.

Genom att använda nyhetsmedia i undervisningen kan elever stimuleras att diskutera samhällsfrågor, vilket också kan utjämna skillnader mellan elever som har och inte har tillgång till exempelvis dagstidningar i hemmet. Informerande texter kan bidra med faktakunskaper som eleverna kan använda för att utforma argument i diskussioner. Att ta ansvar för samarbete och samtalston i mindre grupper kan stärka elevernas förståelse för demokratiska begrepp och principer, och för elever i yngre åldrar är sociala aktiviteter i klassrummet speciellt viktiga.

Attityder och värderingar

Skolan kan påverka elevers attityder till deltagande och politiskt beteende senare i livet. Ett öppet klassrumsklimat samt inkluderande och ömsesidigt respektfulla relationer mellan lärare och elever samvarierar med ett högre framtida deltagande i val och andra demokratiska processer. Även samarbetsövningar i form av grupparbete kan förklara högre valdeltagande senare i livet. För elever i gymnasieskolan går det att spåra ett samband mellan ett öppet klassrumsklimat och demokratiska värderingar. Genom att involvera elever i simuleringar kan de utveckla en nyanserad bild av demokratins möjligheter och utmaningar.

Att läraren är medveten om minoritetsperspektiv i klassen och lyfter fram kritiska perspektiv kan främja alla elevers vilja att delta i demokratin. Såväl gruppdiskussioner som att använda nyhetsmedia kan öka elevers tilltro till sin egen förmåga att delta i demokratin, och främja positiva attityder till framtida politiskt deltagande. Att besöka utställningar och på annat sätt samverka med det omgivande samhället kan stärka elevers stöd för politisk jämlikhet och ha en utjämnande effekt eftersom alla elever, oavsett bakgrund, kan få tillgång till sådana resurser genom skolan.

Ett mångsidigt uppdrag

Vi har valt att inkludera forskning om olika aspekter av elevers demokratilärande. Dock har vi varit noggranna med att de studier som ingår i översikten klart och tydligt ska relatera till begreppet demokrati, vilket gör att flera närliggande områden har valts bort.

Översikten tar inte upp forskning som handlar om att motverka våld, kränkningar och extremism, eller om att främja närvaro, studiero, hälsa och delaktighet. Översikten tar heller inte upp forskning om elevers utveckling av sådant som ibland benämns som livskunskap. Vidare har vi exkluderat forskning med ett specifikt fokus på utbildning om mänskliga rättigheter samt frågor om antirasism, förebygga extremism, jämställdhet, hbtqi, hållbar utveckling eller global och social rättvisa. Även forskning om etik och moral samt hur elever relaterar till begrepp som kärlek, tolerans, rättvisa och frihet har exkluderats. Slutligen har forskning om kritiskt tänkande och källkritik exkluderats, liksom forskning om undervisning i samhällsorienterande ämnen som inte relaterar till demokrati, även om undervisningen tangerar frågor som rör medborgarbildning.

Urvalet av forskning

Denna systematiska översikt bygger på 32 studier som har genomförts i elva länder. Studierna undersöker undervisning som syftar till att främja elevers demokratilärande inom olika ämnen från lågstadiet till vuxenutbildningen, men med huvudsakligt fokus på undervisning inom samhällsorienterande ämnen inom grundskola och gymnasieskola.

I översikten ingår empiriska studier där elevers demokratilärande utvärderas genom jämförelser över tid eller mellan elever. Studierna är publicerade i referentgranskade vetenskapliga tidskrifter eller har på annan grund bedömts vara av god vetenskaplig kvalitet.

1. Varför en översikt om skolans demokratiuppdrag

1.1 Syfte och frågeställning

Enligt skollagen (2010:800) syftar utbildningen inom skolväsendet till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Syftet med den här systematiska översikten är att sammanställa forskning som kan användas av verksamma inom skolan[1] för att utforma undervisning på vetenskaplig grund om skolans demokratiuppdrag. Frågan som översikten utgår från är:

Vilka arbetssätt i undervisningen främjar elevers demokratilärande?

1.2 Styrning och utvärdering av skolans demokratiuppdrag i Sverige

Demokrati är ett sammansatt och omtvistat begrepp [1]. Det finns alltså inte enbart en vedertagen definition av vad demokrati är eller bör vara. Det finns delade meningar om vad skolans demokratiuppdrag bör vara och därför ska vi först identifiera vad uppdraget består av i Sverige.

1.2.1 Skolans demokratiuppdrag i svenska styrdokument

I 4 § kap. 1 skollagen (2010:800) framhålls att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I läroplanerna utvecklas hur utbildningen ska främja elevers demokratilärande. Läroplanen för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr22) slår bland annat fast att:

Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling i olika sammanhang. (Lgr22)

I läroplanens målbeskrivningar anges att elever ska tillägna sig kunskap om demokratins principer och utveckla sin förmåga att arbeta i demokratiska former. Lärare åläggs att förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle (Lgr22). I gymnasieskolans läroplan sätts som mål att elever ska vidareutveckla sin förmåga att arbeta i demokratiska former utifrån kunskap om demokratins principer, och att elever utvecklar sin vilja att aktivt bidra till en fördjupad demokrati i arbetsliv och samhällsliv (Gy11).

Det är huvudsakligen i samhällsorienterande ämnen som uppdraget konkretiseras i såväl grundskolans som gymnasieskolans läroplan. I ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap framgår att elever ska lära sig om grundläggande demokratiska principer. Även inom svenska och svenska som andraspråk skrivs demokrati fram som centralt innehåll på så vis att elever ska lära sig att lyssna aktivt, ställa frågor, uttrycka tankar och känslor samt resonera och argumentera i olika samtalssituationer och i samband med demokratiska beslutsprocesser.

Demokrati är tydligast framskrivet inom ämnet samhällskunskap där följande formulering ingår i ämnets syftesbeskrivning:

Undervisningen i ämnet samhällskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar förtrogenhet med demokrati och mänskliga rättigheter. Den ska bidra till att eleverna tillägnar sig kunskaper om värden och principer som utmärker ett demokratiskt samhälle samt om demokratiska processer och arbetssätt. På så sätt ska undervisningen ge eleverna förståelse för vad det innebär att vara en aktiv och ansvarstagande medborgare. (Lgr22)

I det centrala innehållet för de samhällsorienterande ämnena ges en närmare beskrivning av demokratiska principer som åsikts- och yttrandefrihet samt majoritetsprincipen. Enligt betygskriterierna för ämnet samhällskunskap ska eleverna visa kunskaper om demokratiska värden och beslutsprocesser samt kunna föra resonemang om olika frågor med koppling till demokratins möjligheter och utmaningar.

Utöver de mål som anges för elevers lärande och utveckling finns det bestämmelser om skolan som verksamhet. Enligt 5 § kap. 1 skollagen (2010:800) ska utbildningen utformas i enlighet med grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. Detta innebär bland annat att alla verksamma inom förskolan och skolan aktivt ska motverka alla former av kränkande behandling. I läroplanen beskrivs numera också att intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser.

Förskolan och skolan ska också gestalta och förmedla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s barnkonvention samt se till att barn får kännedom om sina rättigheter. Enligt barnkonventionen har barn, det vill säga varje människa under 18 år, bland annat rätt att uttrycka sina åsikter och höras i alla frågor som rör barnet samt ha rätt att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter. Sedan 2017 finns det bestämmelser i skollagen [2] som säger att rektor beslutar om politiska partier ska bjudas in för att medverka i utbildningen.

Elever ska utveckla kunskaper om demokratiska principer men också utveckla förmågan att reflektera över dessa principer och att omsätta dem i praktiken. Vidare ska eleverna utveckla en förståelse för vad det innebär att vara en aktiv och ansvarstagande medborgare i en demokrati. Skolans demokratiuppdrag handlar alltså inte bara om att stimulera elevers utveckling av kunskaper och förmågor utan också deras utveckling av attityder och värderingar. Det är dock viktigt att påpeka att det är elevers kunskaper och förmågor som ligger till grund för betyg och bedömning och inte deras attityder och värderingar.

1.2.2 Utvärdering av skolans demokratiuppdrag

Skolinspektionen har genomfört flera kvalitetsgranskningar kring demokratiuppdraget där de bland annat konstaterar att skolor tenderar att genomföra demokratiuppdraget i separata delar, och att det demokratiska uppdraget behöver tydliggöras som en del av kunskapsuppdraget i alla ämnen. De konstaterar också att elever behöver tränas mer i inflytande och delaktighet genom att alla elever ska ges möjlighet att ge uttryck för sina tankar och åsikter, samt träna sig på att motivera dem inför andra. Skolinspektionen rekommenderar diskussioner i undervisningen där obekväma åsikter kommer upp till ytan och kan bemötas [2]. De beskriver också att lärare kan göra antaganden om elevernas intresse för samhällsfrågor, vilket påverkar hur undervisningen utformas. Detta kan bli till nackdel för vissa elever, som då inte ges samma möjligheter att utveckla kunskaper, förståelse och förmågor som andra elever [3]. I en tematisk kvalitetsgranskning från 2022 konstaterar Skolinspektionen att skolans samlade resurser sällan bidrar med stöd till undervisning som syftar till att stärka elevernas demokratiska kompetens [4].

Sverige deltar i den internationella kunskapsmätningen ICCS (International Civic and Citizenship Education Study) som undersöker kunskaper, värderingar och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor hos elever i årskurs 8. ICCS mäter elevers kunskaper och förmågor genom ett kunskapsprov, samt deras värderingar och engagemang genom en enkätundersökning. I den senaste mätningen, 2016, presterade elever i Sverige på en mycket hög nivå på kunskapsprovet, bättre än eleverna i 17 av de 20 övriga länder som deltog. Kunskapsresultaten hade också förbättrats markant jämfört med mätningen 2009. Resultaten från enkätundersökningen visade bland annat att elever i Sverige uttrycker starkt stöd för människors lika möjligheter, som i ICCS bygger på frågor om alltifrån lika möjligheter till arbete som lika möjligheter att styra landet. Stödet för lika möjligheter har också ökat mellan 2009 och 2016. Elever i Sverige uppskattar sitt framtida valdeltagande som högt men sitt framtida aktiva politiska deltagande som lågt, i jämförelse med det internationella genomsnittet [5].

1.3 Kunskapsläget

För att få en allsidig bild av kunskapsläget är det nödvändigt att på ett systematiskt sätt sammanställa forskning inom området. En systematisk översikt är en typ av forskningssammanställning som på ett systematiskt och transparent sätt identifierar, väljer ut och sammanställer forskningsresultat för att ge svar på en specifik fråga. I kapitel 6 Metod och genomförande beskriver vi utförligt processen för att ta fram en systematisk översikt.

1.3.1 Kunskapsbehovet hos lärare i Sverige

Skolforskningsinstitutets systematiska forskningssammanställningar tar sin utgångspunkt i lärares kunskapsbehov. För att undersöka lärares kunskapsbehov i relation till skolans demokratiuppdrag genomfördes samtal i fokusgrupp med en grupp lärare. Av samtalen framgick att demokratiuppdraget ses som en angelägenhet för hela skolan och inom undervisning i alla ämnen. Några lärare gav uttryck för att det kan vara värdefullt att bli uppmärksammade på vilka undervisningsmoment som är avgörande för elevers lärande och varför, samt att få ett språkbruk för att utforma undervisningen på vetenskaplig grund. Det fanns en önskan om att sammanställa praktiknära forskning om konkreta arbetssätt i undervisningen. En iakttagelse som gjordes var att demokratiarbetet i skolan riskerar att fokusera på elever som individer och inte som grupp, vilket kan leda till att fokus hamnar på elevers rättigheter och inte deras skyldigheter gentemot gruppen och samhället.

1.3.2 Tidigare kunskapssammanställningar på svenska

Innan vi påbörjar det omfattande arbetet med en systematisk översikt undersöker vi om det redan finns forskningssammanställningar på området. Den dåvarande Myndigheten för skolutveckling gjorde 2003 en kunskapsöversikt om ungdomar, politik och demokratifostran [6]. 2011 gjorde Skolverket en liknande kunskapsöversikt som var mer avgränsad mot skolans demokratifostrande uppdrag [7]. Skolinspektionen har också gjort en kunskapsöversikt om skolans demokratiuppdrag som publicerades som bilaga till en kvalitetsgranskning från 2012 [2]. Dessa tre kunskapsöversikter har producerats utan de krav på systematik och transparens som ställs för en systematisk översikt och de har fokuserat på forskning som publicerats på svenska.

Skolverket publicerade 2015 en kunskapsöversikt med specifikt fokus på elevers delaktighet [8]. Därtill ger de ut diverse stödmaterial med utgångspunkt i svensk forskning. I sådant material beskrivs demokratisk kompetens bland annat som kommunikativ förmåga och lärare rekommenderas att i undervisningen använda olika typer av samtal [9].

Forum för levande historia publicerade 2019 en forskningsöversikt för att svara på frågan om skolan är demokratifrämjande. Översikten inkluderade internationell forskning men det gjordes ingen systematisk sökning, relevans- och kvalitetsgranskning av praktiknära studier. En av slutsatserna var att ett öppet klassrumsklimat är forskningens bästa svar på hur lärare kan lyckas med undervisningen på området [10]. Forum för levande historia har i samarbete med forskare i Sverige även tagit fram material för lärare, bland annat ett stödmaterial för att arbeta med svåra frågor i klassrummet [11]. Även Europarådet har tagit fram material på samma tema som till viss del bygger på forskning, och som hänvisas till i stödmaterial som publiceras av Skolverket och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor [12].

Sammantaget kan vi konstatera att det material som tidigare publicerats på svenska i olika grad bygger på forskning men inte är systematiska översikter, vilket utgör bakgrund till att Skolforskningsinstitutet tar fram denna systematiska översikt.

1.3.3 Tidigare systematiska översikter

Det finns ett antal systematiska översikter på relaterade områden som är skrivna på engelska. Några har samlat forskning om generellt värdegrundsarbete i skolan som skolans demokratiuppdrag kan ses vara en del av.

En översikt från år 2000 undersökte vad det finns för forskning om metoder och arbetssätt för att utforma undervisning kring värden i allmänhet. Översikten visade att undervisning kring värden kan ske genom undervisning i klassrummet, men också genom att bland annat utforma regler på skolan och anordna aktiviteter utanför klassrummet. En av slutsatserna var att skolor behöver arbeta med värdegrund på ett samlat sätt där flera metoder och arbetssätt kombineras [13]. I en översikt från 2008 var ambitionen att identifiera effekter av olika metoder för elevers moralutveckling. En slutsats i denna översikt var att en majoritet av studierna på området föreslår en problembaserad, kooperativ och diskussionsbaserad undervisning, men att det också finns studier som lyfter fram arbetssätt med inslag av drama, litteratur och samverkan med det omgivande samhället [14].

Ett försök att samla och strukturera forskning om demokratilärande gjordes i en översikt av teoretiska studier från 2019. Översikten visade att demokrati är ett omtvistat begrepp även inom forskningen, och att föreställningar om demokrati skiljer sig beträffande bland annat antaganden om vad demokrati är, vad demokrati bör vara, samt antaganden om sambandet mellan utbildning och demokrati. Enligt översikten går det att urskilja åtta huvudsakliga diskurser inom forskningen om demokratilärande. Den diskurs som forskare befinner sig inom kan påverka vad som studeras samt eventuella slutsatser och rekommendationer. Bland annat finns det betydande skillnader kring centrala utgångspunkter som om elever ska ses som medborgare med rättigheter och skyldigheter, i likhet med vuxna medborgare [1].

Att det finns så olika synsätt på demokratilärande kan förklara att det också finns flera olika sätt att mäta effekter av undervisningen. Att lärande mäts på olika sätt gör det svårt att sammanställa empirisk forskning på detta område. Ändå finns det flera systematiska översikter som har haft ambitionen att göra just detta. En översikt från 2005 sammanställde forskning om medborgarbildning generellt och konstaterade att det finns en rad utmaningar och möjligheter kring olika undervisningsupplägg [15]. I en liknande översikt från 2006 gjordes en kartläggning av forskning kring utbildning för demokratiskt medborgarskap i Storbritannien [16].

Senare översikter har fokuserat på olika aspekter av demokratifrämjande undervisning med ambition att utvärdera effekter i form av elevers lärande. En översikt från 2012 visade att elevers deltagande i beslutsprocesser på skolan har positiva effekter på bland annat deras demokratiska förmågor [17]. En annan översikt från 2013 visade på betydelse av ett öppet klassrumsklimat och formella inslag av medborgarbildning i styrdokument [18]. I en översikt från 2014 var fokuset på om demokratiundervisning i skolan leder till ökat politiskt deltagande, men slutsatsen var att det inte gick att spåra någon tydlig effekt [19]. 2015 publicerades en kartläggning om deliberativa samtal [20] vilket både förespråkats av Skolverket [9] och Skolinspektionen [2]. På senare år har det också gjorts försök att sammanställa forskning om arbete för att motverka ickedemokratiska uttryck i skolan [21], [22]. Hittills har det inte publicerats någon systematisk översikt med specifikt fokus på hur lärare kan utforma undervisning för att främja elevers demokratilärande.

1.4 Översiktens användning

Den här översikten riktar sig till lärare i alla ämnen inom grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen men framför allt till lärare som undervisar i samhällsorienterande ämnen inom grund- och gymnasieskolan. Översiktens resultat och slutsatser behöver sättas i relation till den specifika skolan och det unika klassrummet. För att på bästa sätt använda översikten vill vi uppmuntra lärare att inta ett kritiskt förhållningssätt och utveckla undervisningen i samråd med kollegor.

[1] Rapporten riktar sig till lärare inom grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Förskolan ingick i sökningen men inga sådana studier ingick i det slutgiltiga urvalet.

[2] 5 a § kap. 1 och 10 § kap. 2 skollagen (2010:800)

2. Om denna översikt

I det här kapitlet redogör vi för översiktens fokusområde och urvalsgrunderna för studierna som ingår. Vi presenterar också en kartläggning av den forskning som ingår och redogör för rapportens disposition. En utförlig redovisning av sökning, urval av studier och slutsatsdragning finns i kapitel 6 Metod och genomförande.

2.1 Fokusområde

Fokus för den här översikten är att identifiera konkreta arbetssätt i undervisningen som främjar elevers demokratilärande. I sökning och urval av enskilda studier har vi därför fokuserat på lärares undervisning. En annan central utgångspunkt har varit att inkludera studier som på något sätt mäter eller utvärderar elevers lärande i relation till demokrati. Därför har vi uteslutande inkluderat empiriska studier där elevers lärande utvärderas genom jämförelser över tid eller mellan elever.

2.1.1 Studier om olika aspekter av demokratilärande

Vi har valt att använda begreppet demokratilärande för att det omfattar olika aspekter av elevers demokratiska utveckling. Inom teoribildningen på området görs ibland en distinktion mellan lärande om demokrati, lärande genom demokrati och lärande för demokrati [23]. Enligt den uppdelningen handlar demokratilärande inte enbart om att elever lär sig om demokrati i form av kunskaper utan att de också lär sig genom demokrati, vilket kan tolkas innebära att de utvecklar förmågor att delta i demokratiska processer, samt att de lär sig för demokrati genom att de utvecklar demokratiska värderingar.

Vi har valt att inkludera forskning om olika aspekter av elevers demokratilärande. Dock har vi varit noggranna med att de studier som inkluderas klart och tydligt ska relatera till begreppet demokrati, vilket gör att bland annat närliggande områden som mänskliga rättigheter har valts bort. Se mer om översiktens begränsningar i avsnitt 5.4. Syftet med undervisningen i den forskning som har inkluderats kan vara att elever ska utveckla kunskaper om demokrati, exempelvis i form av olika demokratimodeller eller perspektiv på demokrati. Det kan också handla om elevers förmågor att använda demokratiska principer i praktiken, som vid debatter och omröstningar. Vidare kan syftet vara att elever ska utveckla attityder till demokratiskt deltagande eller värderingar i relation till demokrati. Att dela upp demokratilärande i kunskaper, förmågor, attityder och värderingar är relativt etablerat inom utbildningsområdet och används bland annat i publikationer av OECD[3] och Europarådet [24], [25].

Forskningen som har inkluderats i översikten definierar demokrati och demokratilärande på olika sätt, bland annat beroende på hur demokratiuppdraget beskrivs i läroplaner. Det förekommer också olika begrepp för att beskriva resultatet av elevers demokratilärande. Några av de begrepp som används i de inkluderade studierna är demokratisk kompetens, demokratisk orientering, demokratisk kapacitet och demokratiska värderingar. Några forskare utgår från redan etablerade sätt att utvärdera elevers demokratilärande medan andra utvecklar egna mätinstrument i form av bland annat kunskapstest eller enkätfrågor. Vi har valt att acceptera en mångfald av mätinstrument, men när vi redovisar resultat från enskilda studier försöker vi vara tydliga med vad forskaren har fokuserat på och vad som eventuellt skiljer sig från andra studier.

2.1.2 Studier om olika aspekter av demokratiundervisning

Undervisning kan tolkas utgå från de didaktiska frågorna vad, hur, varför och för vem [26]. Didaktiken handlar om förståelse och analys av undervisningen i relation till en rad frågor. Genom en ökad förståelse av dessa aspekter kan lärare utveckla undervisningen.

• Vilket innehåll ska undervisas? (vad)
• Hur detta innehåll ska förmedlas, alltså metod eller arbetssätt? (hur)
• Vad är syftet med det innehållet? (varför)
• Vilka elever ska lära sig? (vem).

I den här översikten fokuserar vi på studier där forskarna har undersökt sammanhang där det tydligt framgår varför undervisningen bedrivs på ett visst sätt. Det ska alltså vara tydligt framskrivet att syftet med undervisningen har varit att främja elevers demokratilärande. Däremot har vi tillåtit en större variation beträffande innehållet i undervisningen, hur undervisningen har genomförts och för vem.
Vi vet från tidigare forskning att elever befinner sig i ett formativt skede vad gäller politiskt intresse under ungdomsåren [27]. Demokratilärande sker i klassrummet och skolan men också i hemmet eller i mötet med civilsamhället och i andra sammanhang utanför skolan. I den här översikten har vi valt att exkludera forskning om elevers demokratilärande som sker utanför ramen för undervisningen. Vi har dock inkluderat studier där läraren i sin undervisning ger elever i uppgift att interagera med hemmet eller det omgivande samhället.

Det finns studier som undersöker specifika arbetssätt i lärares ämnesundervisning som kan handla om didaktiska modeller eller undervisningsdesign kopplat till ämnesinnehållet. Andra studier väljer att fokusera på mer generella aspekter av lärmiljön, som lärares förhållningssätt till eleverna eller i vilken grad elever uppmuntras att exempelvis ta initiativ inom ramen för undervisningen. Vi har valt att inkludera studier om både specifika undervisningsmetoder och mer generella arbetssätt kopplat till elevernas lärmiljö. Dock har vi exkluderat studier som undersöker sådant som händer utanför ramen för ämnesundervisningen.

2.2 Forskning som ingår i översikten

I den här översikten ingår forskning från olika länder och om elever i olika ämnen och åldrar. Studierna undersöker undervisning som till olika grad överensstämmer med undervisning som bedrivs i Sverige. Eftersom demokratiuppdraget formuleras delvis annorlunda i olika länder väljer forskare också att utvärdera elevers demokratilärande på delvis olika sätt.

2.2.1 Studier om elever i olika länder

Vi har valt att inkludera studier som är gjorda i sammanhang som liknar Sverige beträffande ekonomisk utveckling eller demokratisk konsolidering. Vi har således exkluderat studier som är gjorda i sammanhang som avviker alltför mycket från Sverige. Detta innebär att en studie har exkluderats om sammanhanget avviker alltför mycket i fråga om ekonomisk utveckling, men även om sammanhanget inte liknar Sverige beträffande grad av demokratisk konsolidering. Riktmärket för ekonomisk utveckling har varit att studien ska ha gjorts i ett OECD-land eller i en region av ett land som under tiden för studiens genomförande motsvarade graden av ekonomisk utveckling inom OECD. Riktmärket för demokratisk konsolidering är att studien har gjorts i ett land som under tiden för studiens genomförande har klassificerats som demokratiskt eller delvis demokratiskt enligt ett antal demokratiindex samt om forskarna bakom studien själva bedömt att sammanhanget är demokratiskt. Undantag har dock gjorts för studier om demokratiseringsprocesser i nyligen demokratiserade länder som har bedömts vara intressanta eftersom de erbjuder unika möjligheter att studera förändringar av undervisningens utformning. I dessa fall har vi tagit extra hänsyn till att överförbarheten av resultat och slutsatser till en svensk kontext kan vara begränsad.

Tabell 1. Geografisk fördelning av de studier som ingår i översikten

2.2.2 Studier om elever i olika ämnen och åldrar

Majoriteten av studierna som har inkluderats fokuserar på samhällsorienterande ämnen och framför allt samhällskunskap, eller motsvarande ämne eller ämnesinnehåll i andra länders skolsystem. Endast ett fåtal studier fokuserar på undervisning i allmänhet eller undervisning inom exempelvis naturvetenskap.
Studierna i översikten är relativt jämnt fördelade mellan grundskolan och gymnasieskolan. Studier som undersöker grundskolan har dock en övervikt mot senare årskurser. Ingen av studierna fokuserar på förskoleklass eller förskolan. Att det saknas studier om elever i yngre åldrar kan bero på att sådana studier tenderar att fokusera på sociala förmågor och inte specifikt relatera till begreppet demokrati. Endast en av de studier som ingår i översikten undersöker ett sammanhang som även inkluderar elever i vuxenutbildning.

2.3 Litteratursökning och urval

Flödesschemat i figur 1 illustrerar resultatet av litteratursökningarna och urvalet av forskning. Litteratursökningarna genererade 7 771 unika träffar. Den första relevansgranskningen innebar att medarbetare vid Skolforskningsinstitutet gick igenom alla titlar och sammanfattningar till de studier som identifierats i litteratursökningen och gallrade bort de studier som låg utanför de uppsatta avgränsningarna. Efter den första relevansgranskningen återstod 702 studier. Den andra relevansgranskningen innebar att projektets externa forskare gick igenom titlar och sammanfattningar tillhörande alla studier som kvarstod efter den första gallringen. Efter denna kvarstod 139 studier för projektgruppen att granska i fulltext. Efter fulltextgallringen återstod 54 studier och efter en fördjupad relevans- och kvalitetsgranskning fanns 24 studier som uppfyllde kriterierna kvar.

Efter den sista granskningen genomfördes en citeringssökning för att finna studier som hade citerat studierna i urvalet, samt en kedjesökning för att identifiera potentiellt relevanta studier som ingått i referenslistorna. Citerings- och kedjesökningen resulterade i 349 träffar som efter en relevans- och kvalitetsgranskning resulterade i att ytterligare 8 inkluderades. Sammanlagt inkluderades därför totalt 32 studier i översikten. I kapitel 6 Metod och genomförande redovisas urvalsförfarandet och arbetsgången detaljerat.

Figur 1. Flödesschema

2.4 Olika studiedesign

Urvalet omfattar de studier som projektgruppen har bedömt kan bidra till att besvara översiktens fråga inom de ramar som satts upp och de avgränsningar som har gjorts. Studierna är publicerade i referentgranskade vetenskapliga tidskrifter eller har på annan grund bedömts vara av god vetenskaplig kvalitet.

En utgångspunkt för den här översikten har varit att enbart inkludera studier som på något sätt utvärderar elevers demokratilärande genom att jämföra elevers lärande över tid eller mellan elever. De studier som ingår i översikten har vi kategoriserat som antingen interventionsstudier eller korrelationsstudier. Valet av studiedesign kan ge olika delsvar på frågan: Vilka arbetssätt i undervisningen främjar elevers demokratilärande?

2.4.1 Interventionsstudier

Ungefär hälften av studierna är interventionsstudier som jämför olika arbetssätt i klassrummet eller utvärderar elevers kunskaper och förmågor före och efter en viss typ av undervisning. Den här typen av studier gör det möjligt att bättre utforska orsakssamband för att avgöra om det verkligen är undervisningen som påverkar elevers demokratilärande, eller något annat. Om forskarna i dessa studier kan klarlägga att undervisningens utformning föregår lärandet är det mera sannolikt att det är undervisningen som har påverkat lärandet och inte tvärtom. Men det kan fortfarande vara så att det är gruppsammansättningen eller trender i elevernas utveckling före interventionen som driver sambandet.

För att kunna isolera effekten av en viss typ av undervisning är det en fördel om elever fördelas slumpmässigt i de olika undervisningsgrupperna. Det är också önskvärt att varken lärare eller elever är medvetna om vad forskarna tänker studera. Annars finns det en risk att det är något annat i gruppfördelningen som påverkar eller att deltagarna genom sitt agerande, med vetskap om studiens syfte, påverkar utgången. Tyvärr är det dock ganska svårt att genomföra den här typen av randomiserade och blinda experiment i skolmiljö eftersom elever redan är uppdelade i bestämda klasser och undervisningsgrupper, som en följd av sedan tidigare strukturerande ämnes- och gruppindelningar. Därför är många interventionsstudier i skol- och undervisningsmiljöer utformade som kvasiexperiment, vilket innebär att eleverna inte fördelas slumpmässigt i olika undervisningsgrupper på individnivå. Det finns helt enkelt andra riktlinjer, pedagogiska perspektiv och kunskapsmässiga åtaganden i undervisningssituationerna som gör att dessa behov och önskemål inte kan tas hänsyn till. Det finns också interventionsstudier som ingår i denna översikt som inte har någon kontrollgrupp i sin undersökningsdesign, utan i stället jämför elevers kunskaper före och efter en viss typ av undervisning. Utan en jämförelsegrupp är det svårt att veta om eleverna skulle haft samma typ och grad av demokratilärande om de inte tagit del av den undersökta undervisningen eller ej.

2.4.2 Korrelationsstudier

Den andra hälften av studierna i översikten använder data från storskaliga kunskapsmätningar eller enkätundersökningar. Många av dessa studier använder sig av samma eller liknande mätinstrument för att utvärdera specifika aspekter av elevers lärande, vilket gör det möjligt att jämföra och väga samman resultaten i studierna.

Fördelen med storskaliga kunskapsmätningar och enkätstudier är att metoden gör det möjligt att studera samband mellan olika aspekter av lärares arbetssätt och elevers lärande. Till exempel erbjuder den internationella kunskapsmätningen ICCS möjligheter att studera samband mellan enkätsvar om hur läraren utformar undervisningen och elevers resultat i kunskapstest. En svaghet med metoden är att forskarna sällan varit på plats i klassrummet för att i detalj studera vad som händer i det vidare undervisningssammanhanget.

I några studier har forskarna varit intresserade av att studera samband för specifika grupper av elever i olika sammanhang som inte är ett representativt urval av en större grupp elever. Det kan till exempel handla om elever som deltar i en speciell typ av undervisning eller som går på vissa typer av skolor. Här är det viktigt att vara medveten om att de eventuella samband som identifieras inte behöver gälla för andra elevgrupper eller vid andra skolor än de som ingår i studien. Det kan också finnas en rad andra faktorer som inte har med undervisningen att göra som förklarar eventuella samband mellan olika aspekter av undervisningens utformning och elevers demokratilärande.

2.5 Resultatredovisning

Figur 2 illustrerar den kategorisering som har använts för att strukturera redovisningen av resultaten från de studier som ingår. Den vågräta axeln visar att studierna i olika grad har fokuserat på elevers kunskaper och förmågor eller deras attityder och värderingar i relation till demokrati. Den uppdelning mellan olika aspekter av elevers demokratilärande som vi redogjorde för i avsnitt 2.1.1 visar sig alltså även i de studier som ingår i översikten. Vissa studier försöker fånga alla aspekter av elevers demokratilärande medan vissa andra fokuserar tydligare på kunskaper och förmågor eller attityder och värderingar.

Den lodräta axeln i figuren belyser att de studier som ingår i översikten i olika grad har fokuserat på specifika undervisningsmetoder eller på mer generella aspekter av lärares arbetssätt i elevernas lärmiljö. Det är nästan uteslutande interventionsstudierna som undersöker specifika undervisningsmetoder medan korrelationsstudier ofta riktar in sig på mer generella aspekter av elevernas lärmiljö. Några studier har dock ambitionen att undersöka en kombination av undervisningsmetoder och lärmiljö. Därför är båda axlarna i figuren att betrakta som ett kontinuum.

Figur 2. Kategorisering av studier efter fokusområde

2.6 Översiktens disposition

I kapitel 3 redovisar vi resultaten från studier som undersöker lärares arbetssätt i den specifika undervisningen. I kapitel 4 redovisar vi resultaten från studier som har undersökt lärares arbetssätt i den vidare lärmiljön. I kapitel 5 länkar vi sedan samman lärares arbetssätt med utfallet i form av elevers demokratilärande, både i relation till kunskaper och förmågor samt attityder och värderingar. Slutligen finns i kapitel 6 en fördjupad genomgång av metoder och genomförande av översikten. På Skolforskningsinstitutets webbplats www.skolfi.se finns de bilagor som hör till översikten: Bilaga 1. Litteratursökning och Bilaga 2. Bedömningsstöd.

[3] Organisation for Economic Co-operation and Development

3. Undervisningsmetoder

I detta kapitel beskriver och sammanfattar vi resultaten från de studier i översikten som undersöker specifika undervisningsmetoder. Det kan handla om didaktiska modeller eller undervisningsdesign kopplat till ämnesinnehållet.

Interventionsstudier lämpar sig väl för att klarlägga eventuella orsakssamband mellan specifika undervisningsmetoder och elevers demokratilärande. I tabell 2 listas de interventionsstudier som fokuserar på lärares undervisningsmetoder. Studierna är jämnt fördelade mellan grundskolan och gymnasieskolan. Eftersom det är svårt att genomföra interventioner i undervisningssammanhang kan forskare i stället utnyttja att det har skett olika sorters förändringar av undervisningen och jämföra elevers kunskaper före och efter undervisningen. Bland annat demokratiseringsprocesser, då länder övergår från auktoritärt styre till demokrati, erbjuder sådana möjligheter i och med att exempelvis läroplaner kan förändras över en natt. Många av de studier som redovisas i detta kapitel är exempel på den här typen av naturliga experiment där forskarna utnyttjar att någonting förändras i läroplanen eller i undervisningen på nationell nivå, som går att studera i relation till en jämförelsegrupp eller över tid. Här är det viktigt att vara medveten om att såväl undervisnings- som det samhälleliga sammanhanget för elever som deltar i demokratiundervisning i nyligen demokratiserade länder kan skilja sig betänkligt från sammanhanget för elever i den svenska skolan. Sverige firade nyligen 100 år av demokrati vilket gör att landet kan räknas som en relativt stabil demokrati, med en skola som i mer än ett halvsekel har haft ålagd demokratiundervisning.

Det är inte säkert att resultaten från interventionsstudier som genomförs på lokal nivå är överförbara till en svensk undervisningskontext. I interventionsstudier är det dock möjligt att genom studiedesignen kontrollera för andra faktorer, vilket innebär att forskarna försöker säkerställa att det inte finns andra faktorer som kan ha haft inverkan på elevernas demokratilärande. Eftersom forskare på detta sätt kan kontrollera för andra inverkande faktorer ökar chanserna för att eventuella orsakssamband också kan generaliseras till andra sammanhang.

Tyvärr är det inte alltid säkert att det bara genom att fastställa orsakssambandet går att förklara varför en viss undervisning leder till ett visst lärande. För att förstå vad som händer i konkreta undervisningssituationer kan det finnas behov av att göra exempelvis observationer i klassrummet, intervjuer med elever och lärare eller analyser av lärares undervisningsmaterial och elevers arbetsmaterial. I några av de interventionsstudier som ingår i översikten har forskarna kompletterat med sådant material.

Tabell 2. Studier om demokratiundervisning (i kronologisk ordning)

3.1 Diskussioner och grupparbete

Flera av studierna som ingår i översikten utforskar olika typer av undervisning som präglas av diskussioner och grupparbete [32], [34], [38], [39], [40]. Ett vanligt förekommande begrepp som ibland används för att beskriva sådan samtalsbetonad demokratiundervisning är deliberation eller deliberativa samtal. Deliberation är en samtalsform som kan användas för diskussioner i mindre grupper. Eleverna får instruktioner och stöd i form av uppsatta kriterier för hur diskussionerna ska struktureras, för att möjliggöra att alla ska få komma till tals och tillsammans nå fram till kompromisser och lösningar på problem [34], [38]. Diskussioner kan också ta sig formen av debatter där elever snarare får öva sig att diskutera frågor som kan vara kontroversiella och där det kanske inte går att finna kompromisser [42].

En omfattande och ofta citerad studie är gjord av Hess och McAvoy [32]. Forskarna använder flera metoder för att undersöka olika aspekter av demokratilärande. 1 001 elever och 35 lärare från 21 gymnasieskolor i tre delstater i USA deltog i studien. Forskarna skickade dels ut en enkät som också inkluderade kunskapsfrågor med för- och eftertest, dels gjorde de uppföljande intervjuer med 225 elever vid två tidpunkter med ett par års mellanrum. De gjorde också klassrumsobservationer och intervjuer med lärare. Resultat och slutsatser sammanställdes i en bok som publicerades 2014 som också innehåller utförliga diskussioner kring arbetssätt i undervisningen och elevers demokratilärande. Vi väljer att fokusera på de resultat som relaterar till översiktens frågeställning och som bygger på analyser av både elevernas kunskaper om demokrati och deras förmåga och intresse för att delta i diskussioner om politik.
Forskarna delade in undervisningen i tre typer genom att observera lärares arbete i klassrummet. Den första undervisningstypen kännetecknades av högt elevdeltagande, mer än 20 procent av lektionstiden bestod av diskussioner där elever bland annat fick diskutera i par. Eleverna fick också förbereda sig för diskussionerna före lektionen. I den andra undervisningstypen bestod också mer än 20 procent av lektionstiden av diskussioner, men det mesta var kommunikation från elev till lärare. I den här undervisningen var det färre inslag av förberedelser inför lektionerna och diskussioner mellan elever. I den tredje typen bestod undervisningen till mindre än 20 procent av diskussioner, men den kännetecknades av att läraren föreläste på ett sätt som bedömdes vara av hög kvalitet.

Resultaten visar att eleverna som deltagit i undervisning med tydligare inslag av diskussioner hade utvecklat sina demokratikunskaper mer än eleverna som deltagit i undervisning som fokuserat på traditionell lärarcentrerad undervisning, som innebär att det är läraren som leder och kontrollerar aktiviteterna i klassrummet, förklarar kunskap och fastställer planeringen för undervisningen. Forskarna beskriver speciellt lyckade situationer där eleverna gjordes ansvariga för att diskussionerna skulle fungera och där läraren kunde erbjuda elever möjlighet att ta utrymme.

I en svensk studie undersöker Andersson [34] effekter av undervisning med inriktning mot deliberation. 230 elever som studerade Samhällskunskap A i gymnasieskolan, och sex lärare deltog i studien. Eleverna fördelades på klassnivå slumpmässigt till antingen interventionsgrupper där ämnesundervisningen hade fokus på deliberation genom tydliga inslag av diskussioner, uppsatta kriterier för diskussionerna och problemlösning eller till kontrollgrupper som hade lärarcentrerad undervisning. I interventionsgrupperna arbetade eleverna i smågrupper och instruerades att hjälpa varandra att formulera argument, lyssna på varandra utan att avbryta eller förnärma varandra, hitta gemensamma lösningar och att inte ge upp utan inspireras av utmaningar. I kontrollgrupperna bedrevs lärarcentrerad undervisning genom att läraren initierade frågor till klassen som svarade, varpå läraren gav återkoppling till eleverna. Elevernas demokratilärande utvärderades med hjälp av enkätundersökningar före och efter undervisningen, som spände över åtta tvåtimmarslektioner.

Resultaten visar att ämnesundervisningen inriktad mot deliberation stärkte vissa elevers tilltro till sin egen förmåga i relation till politik, och hade en positiv inverkan på deras förväntade politiska deltagande i till exempel framtida politiska val. Resultaten antyder också att det fanns skillnader mellan eleverna och mellan olika gymnasieprogram. Det var bara elever vid yrkesförberedande program som hade gynnats av deliberativ undervisning, inte eleverna i de teoretiska gymnasieprogrammen.

En annan studie som undersökte effekterna av deliberation gjordes av Persson och kollegor [39]. I studien deltog 1 283 gymnasieelever i 59 klasser i Sverige som studerade samhällskunskap. Eleverna fick svara på enkäter före och efter interventionen, som spände över sju lektioners ämnesundervisning. För att utvärdera de långsiktiga effekterna av undervisningen fick elever dessutom svara på en enkät i slutet på läsåret, flera månader senare. Enkäterna bestod av kunskapsfrågor om politik samt frågor som relaterade till politiskt intresse, demokratiska värderingar och benägenhet att diskutera politik i sin omgivning. Ungefär hälften av eleverna deltog i deliberativ undervisning i samhällskunskap med fokus på diskussioner i smågrupper. Resterande elever deltog i lärarcentrerad undervisning, som antog formen av att läraren initierade frågor till eleverna i klassen som svarade på dessa frågor, varpå läraren gav återkoppling till eleverna.

Varken direkt efter de sju lektionerna eller i slutet av läsåret fanns det några skillnader mellan eleverna i interventionsgruppen och kontrollgruppen som inte skulle kunna förklaras av slumpen. Eleverna i interventionsgruppen hade något högre grad av politisk kunskap men effekten var för liten för att dra några säkra slutsatser.

En utmaning med att studera elevers demokratilärande i olika skolår och ämnen är att vi endast långt senare kan veta om undervisningen har påverkat eleverna ända in i vuxen ålder. Det finns dock studier som har lyckats undersöka kopplingen mellan undervisning och exempelvis politiskt deltagande långt senare i livet. Holbein och kollegor [40] undersökte effekten av några initiativ i undervisningen, som hade tagits på 1990-talet i syfte att främja elevernas demokratilärande, genom att följa upp vad som hade hänt med elevernas valdeltagande flera decennier senare. Runt 700 elever som gick i grundskolans första klass deltog i studien som genomfördes i 27 klassrum på nio socioekonomiskt utsatta skolor i USA. Eleverna fördelades slumpmässigt mellan två interventionsgrupper och en kontrollgrupp. I den första interventionsgruppen fick eleverna delta i undervisning som fokuserade på att stimulera samarbete mellan elever kring ett spel som leddes av läraren. För den andra interventionsgruppen gjorde lärarna speciella ansträngningar för att förbättra samarbetet med elevernas vårdnadshavare. Kontrollgruppen hade traditionell lärarcentrerad undervisning. Syftet med de båda initiativen var framför allt att främja prosocialt beteende, men forskarna gör tolkningen att undervisningen också bör ha haft betydelse för elevers demokratilärande. För att mäta utfallet i form av elevernas politiska deltagande som vuxna användes statistik om deras deltagande i valet 2016 samt medlemskap i politiska partier.

Resultaten visar att elever från båda interventionsgrupperna uppvisade ett högre valdeltagande senare i livet. Detta gällde speciellt eleverna i den grupp som hade haft lärarcentrerad undervisning med fokus på att stimulera elevernas samarbete kring ett spel. Denna grupp av elever visade sig vara drygt tio procent mer benägna att rösta i valet 2016 än eleverna i kontrollgruppen. Forskarna konstaterar att det just var benägenheten att rösta som hade påverkats, och att det inte fanns några skillnader beträffande vem eleverna senare i livet valde att rösta på.

Det är relativt få studier som undersöker elevers demokratilärande i andra skolämnen än de samhällsorienterande, alltså geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Kang [38] undersöker elevers demokratilärande genom arbete i smågrupper inom undervisning i naturvetenskap i årskurs 6 vid en grundskola för högpresterande elever i Sydkorea. Studien utformades som ett kvasiexperiment med 36 elever i interventionsgruppen och 30 elever i kontrollgruppen. I interventionsgruppen samarbetade eleverna i smågrupper om 2–4 personer genom en samarbetsfunktion i en digital lärresurs för programmering. I kontrollgruppen arbetade eleverna som vanligt i ämnena matematik och naturvetenskap. För att analysera skillnader mellan grupperna fick eleverna svara på enkäter med frågor om attityder till demokrati i början och i slutet av terminen.

Elevernas demokratiska utveckling utvärderades genom olika aspekter av vad forskaren kallar för demokratiska dygder som samhällsanda, ansvarskänsla och laglydnad. Resultaten visar att eleverna som hade samarbetat i smågrupper framför allt hade högre grad av samhällsanda än eleverna i kontrollgruppen i slutet av terminen. Däremot fanns det ingen skillnad i graden av laglydnad mellan grupperna. Forskaren gör tolkningen att samarbete i smågrupper kan främja elevers demokratilärande.

3.2 Simuleringar och beslutsprocesser

Ett sätt att erfara och praktisera demokrati är genom simuleringar. Några studier tar upp användningen av verklighetstrogna situationer genom demokratiska spel, rollspel eller omröstningar i klassrummet, som läraren använder för att främja elevernas demokratilärande [29], [30], [42], [31] [36]. Den här typen av simuleringar förutsätter en relativt hög grad av elevdeltagande. En poäng med sådana övningar kan även vara att eleverna genom dessa undervisningsstrategier drar lärdom av konsekvenserna av starka åsikts- och värderingspositioner, och på så sätt får en ökad kännedom om och förståelse för demokratins möjligheter och utmaningar [29].

Finkel och Ernst [30] undersökte effekter av undervisning i ett samhälleligt sammanhang som kännetecknades av demokratisering. Deras studie utvärderade ett undervisningsinitiativ i samhällskunskap som kallades Democracy for All i Sydafrika på 1990-talet, efter övergången från apartheid till demokrati. 261 gymnasieelever som deltagit i den speciellt utformade demokrati- och medborgarbildande ämnesundervisningen och 221 gymnasieelever som inte deltagit i initiativet intervjuades. Syftet med intervjuerna var att göra en uppskattning av elevernas kunskaper, attityder och förmågor i förhållande till demokrati. Eleverna fick också frågor om detta undervisningsinitiativ, exempelvis om i vilken grad undervisningen kännetecknades av ett öppet klassrumsklimat samt ett antal kontrollfrågor om bland annat deras hemförhållanden.

Studiens tydligaste resultat är att undervisning med inslag av demokrati- och medborgarbildning i samhällskunskap på gymnasiet hade haft en märkbar inverkan på elevers politiska kunskap, men i mindre utsträckning på deras attityder och värderingar. Forskarna kunde också se ett samband mellan elevernas höga skattning av undervisningens kvalitet och högre grad av kunskap om politik. Det fanns också ett samband mellan vissa specifika undervisningsmetoder i samhällskunskapsämnet, såsom användning av bland annat rollspel och andra metoder för att stimulera aktivt elevdeltagande, och högre grad av politisk kunskap.

Forskarna konstaterar att simuleringar av demokratiska politiska processer både stärker elevernas kunskaper om demokrati och de förmågor som behövs för demokratiskt deltagande som samhällsmedborgare. Även grupparbete och presentationer inför klassen visade sig gynna elevernas lärande i detta avseende. Forskarna kunde i den här studien dock inte se något samband mellan i vilken grad lärarna uppmuntrade diskussioner i helklass och hur elevernas demokratilärande utvecklades. Forskarna gör tolkningen att det inte är diskussioner i klassrummet i sig som är av betydelse för elevers demokratilärande. Det som är viktigt är hur sådana diskussioner struktureras inom ramen för ämnesundervisningen. Lärarens val av undervisningsmetod är betydelsefull, men också hur eleverna uppfattar kvaliteten i undervisningen. Genom att göra en samlad analys visar forskarna att ett öppet klassrumsklimat har en indirekt positiv påverkan på de sydafrikanska gymnasieelevernas demokratilärande genom att sådan undervisning leder till att eleverna ger mer positiva omdömen om lärarens undervisningskvalitet, vilket i sin tur visar sig vara avgörande för deras kunskaper om och attityder till politik och demokrati.

En annan studie som undersöker elevers demokratilärande genom undervisning i ett sammanhang av samhällelig demokratisering är gjord av Slomczynski och Shabad [29]. Syftet var att utvärdera ett initiativ för undervisning i samhällskunskap med inslag av medborgarbildning i Polen på 1990-talet då landet genomgick en demokratiseringsprocess. Ämnesundervisningen utformades med fokus på verklighetstrogna situationer kopplade till demokrati och marknadsekonomi, där lärarens roll var att hjälpa eleverna att lösa problem i diskussionsbaserad undervisning. Forskarna gjorde intervjuer med lärarna i interventionsgrupperna för att undersöka hur de hade utformat sin undervisning. Lärarna beskrev det som att de hade gett eleverna betydligt fler möjligheter att diskutera i klassen och låtit eleverna delta i så kallade demokratiska spel och marknadssimuleringar. Lärarna i kontrollgruppen hade å andra sidan i större utsträckning utgått från ett läromedel och förklarat olika aspekter av demokrati för eleverna. Ämnesinnehållet för de olika grupperna var dock detsamma.

För att utvärdera om undervisningen hade inverkat positivt på elevernas demokratilärande genomfördes enkätundersökningar över en tvåårsperiod. Forskarna gjorde även jämförelser mellan en interventionsgrupp på 208 elever som hade deltagit i den speciellt utformade undervisningen och en kontrollgrupp på 172 elever som hade deltagit i reguljär lärarcentrerad undervisning inom samhällskunskap. Eleverna kom från totalt 12 klasser i årskurs 8–9 på skolor som liknade varandra i fråga om bland annat storlek. För att utvärdera elevernas lärande ställdes frågor om stöd för demokratiska principer som majoritetsprincipen, att skydda minoriteter och att lösa konflikter genom kompromiss. Eleverna fick reagera på påståenden kring dessa principer genom att svara i vilken grad de instämde.
Både jämförelserna över tid och undervisningsgrupperna emellan visade på skillnader mellan de båda elevgrupperna. Utmärkande för interventionsgruppen som deltagit i den speciellt utformade undervisningen var att dessa elever hade en mer skeptisk, ambivalent och kritisk syn på demokrati. I kontrollgruppen däremot var spännvidden större: eleverna uppvisade både starkt motstånd mot och starkt stöd för demokratiska principer. Forskarna konstaterar att den speciellt utformade undervisningen i samhällskunskap, som innebar att eleverna fick lösa problem genom att diskutera med varandra, gjorde att högstadieeleverna blev mindre extrema i sina ställningstaganden. Enligt forskarna är detta positivt om syftet med ämnesundervisningen är att förhindra antidemokratiska attityder.

Cohen och kollegor [36] ville undersöka om elever lär sig demokrati genom att delta i beslutsprocesser kring skolans ekonomi. 285 elever i en gymnasieskola med inriktning mot naturvetenskap i USA bjöds in att delta. Lektionstid avsattes för att eleverna skulle kunna delta i beslutsprocesserna som bland annat handlade om satsningar på olika lärresurser. Några elever var mer involverade än andra genom att de fick utforma förslag för projekt som skulle gå till omröstning. 217 av eleverna svarade på en enkät där de fick uppskatta sina kunskaper, förmågor attityder och beteende före och efter sitt deltagande i beslutsprocesserna.

Av elevernas enkätsvar är det tydligt att de framför allt tyckte att de fått bättre kunskaper om hur beslut fattas på skolan. Det framgick även att de ändrat sitt beteende i förhållande till beslutsprocesser, exempelvis genom att prata med andra elever och lärare om problem och ge förslag till förändringar. I något mindre utsträckning tyckte eleverna att de hade ändrat sina attityder till deltagande, till exempel sitt intresse och engagemang för frågor kring skolans styrning. En något mindre positiv förändring kunde också skönjas i deras förmågor i relation till kollektiva beslutsprocesser, som att lyssna på argument och samarbeta med andra.

I en interventionsstudie av McDevitt och Kiousis [31] var forskarna intresserade av att undersöka effekten av undervisningen i ett initiativ som kallades för Kids Voting i anslutning till en valrörelse i USA 2002. För att utvärdera effekterna av undervisningen utifrån ett demokratilärande-perspektiv gjordes intervjuer med 491 elever och en av deras vårdnadshavare (totalt 982 intervjuer) vid 150 gymnasieskolor. Ett år senare bjöds samtliga deltagande elever och vårdnadshavare in till uppföljande intervjuer, i vilka drygt 60 procent deltog.

Forskarna menar att flera av de undervisningsmoment som ingår i Kids Voting kan inbegripas i en form av deliberativ demokratiundervisning genom tydliga inslag av diskussioner om valet och debatter i klassrummet. För att utvärdera effekten av undervisningen fick eleverna svara på frågor som handlade om hur uppmärksamma de var på samhällsfrågor i media, deras politiska kunskaper, deras förståelse för politiska frågor, samt hur de uppskattade sin benägenhet att bland annat lyssna på andras argument och att pröva egna åsikter i diskussioner med andra. I sin analys drog forskarna nytta av att eleverna hade fått undervisning som inspirerats av Kids Voting i olika omfattning.

Resultaten visar att undervisning med inslag av deliberation hade gynnat elevers kunskaper, förmågor och beteende jämfört med undervisning med mindre inslag av deliberation. Ett år senare uppvisade eleverna som hade deltagit i deliberativ undervisning i genomsnitt större förståelse för politiska frågor. De hade också i högre utsträckning förbättrat sin förmåga att delta i politiska diskussioner och var mer benägna att diskutera politik med vårdnadshavare och vänner. Dock påpekar forskarna att de inte kunde genomföra en slumpmässig fördelning av eleverna till olika undervisningsgrupper och att utfallet till stor del uppmätts genom elevers självskattningar i intervjuer.

Levy och kollegor [42] undersökte skillnader i elevers demokratilärande vid tre gymnasieskolor i USA som hade utformat undervisningen i samhällskunskap på olika sätt. 87 elever studerade på en skola där forskarna beskriver ämnesundervisningen som traditionell, och 318 elever studerade på två skolor där undervisningen fokuserade på simulering av olika slag. Eleverna fick bland annat göra efterforskningar, diskutera, debattera och rösta om kontroversiella samhällsfrågor. Forskarna följde undervisningen under en termin och samlade in material i form av enkätundersökningar med elever, intervjuer med elever och lärare samt observationer i klassrummet. Syftet var att undersöka om undervisning med hjälp av simuleringar fick eleverna att utveckla ett politiskt engagemang, samt få dem att ifrågasätta och omvärdera sina egna åsikter.

Elevernas enkätsvar visar att de elever som hade deltagit i undervisning med fokus på simulering var mer benägna att i slutet av terminen vara intresserade av framtida politiskt deltagande. De var också mer intresserade av politik, hade högre tilltro till sin egen politiska förmåga och diskuterade oftare politik utanför klassrummet. Speciellt elever från resurssvaga hem hade fått ökat intresse för politik genom undervisningen. Trots att det fanns skillnader mellan klasserna var eleverna som deltagit i simuleringar också mer benägna att ifrågasätta och omvärdera sina åsikter om politiska förhållanden. Forskarna gjorde också kompletterande observationer i klassrummet för att försöka förklara möjliga orsaker till att undervisning som syftar till elevers demokratilärande faller ut på olika sätt. Bland annat fick eleverna som deltog i undervisningen med fokus på simulering under 2–3 veckor genom parlamentariska processer diskutera kontroversiella frågor. Genom att lägga en god grund för ett respektfullt och nyanserat diskussionsklimat kunde lärarna sedan gå vidare med övningar där eleverna skulle välja ett parti, rösta fram partiledare, skriva lagförslag och diskutera dessa förslag. Observationerna i klassrummet visar att eleverna som deltog i undervisning med fokus på simulering hade goda möjligheter att pröva sina egna åsikter och ståndpunkter medan eleverna som deltog i den traditionella undervisningen inte gavs sådana möjligheter i lika stor utsträckning. Några lärare gick så långt som att låta eleverna sitta tillsammans med andra elever med liknande åsikter. Detta verkade få som konsekvens att vissa elever började identifiera sig i rivaliserande grupperingar.

Forskarna drar slutsatsen att lärare, genom att uppmuntra elever med åsikter som är i minoritet och tona ner gruppbildningar, också kan bidra till att alla elever får möjlighet att pröva sina egna ståndpunkter i högre grad än om detta inte görs av lärarna. De rekommenderar att lärare bör betona vikten av att lyssna noggrant i stället för att artigt höra på, som ett sätt att främja elevers demokratilärande.

3.3 Användning av nyhetsmedia och texter om politik

Några studier diskuterar fördelen att använda olika typer av nyhetsmedia i undervisningen för elevers demokratilärande [28], [31], [35], [41]. Bland annat kan nyhetsmedia, exempelvis lokala dagstidningar, användas för att stimulera diskussioner om politik och samhällsfrågor, vilket visar sig speciellt kunna gynna demokratilärande för resurssvaga elever [28]. Därför kan det enligt forskarna vara värdefullt att lärare uppmuntrar till nyhetskonsumtion utanför skolan och söker att stimulera till politiska diskussioner mellan elever och exempelvis vårdnadshavare i hemmet [43]. Att läsa texter av informerande karaktär visar sig ge elever faktakunskaper som är nödvändiga för att kunna delta i diskussioner i klassrummet [35].

I en studie av Chaffee och kollegor [28] var forskarna intresserade av att undersöka effekten av att använda lokala dagstidningar i undervisningen i Argentina. Det är i sammanhanget viktigt att notera att Argentina under tiden för studiens genomförande var en relativt ung demokrati och att det didaktiska initiativet med användning av lokala dagstidningar i undervisningen var en del i landets initiativ för demokratisering. 3 387 elever i årskurserna 5–7 och 130 lärare deltog i studien som genomfördes under valåret 1995. Ungefär hälften av lärarna hade deltagit i fortbildning kring arbetssätt i undervisningen som gick ut på att diskutera lokalnyheter med eleverna. För att undersöka effekten på elevers demokratilärande fick elever som hade deltagit i undervisning med och utan diskussioner om lokalnyheter dels svara på kunskapsfrågor om politik, dels delta i en enkätundersökning. I undersökningen ingick frågor om bland annat politiskt intresse, vilja att rösta i allmänna val och stöd för demokratiska principer som åsiktsfrihet och rätten att kritisera regeringen.

Resultaten visar tydliga skillnader mellan elevgrupperna. Eleverna i interventionsgrupperna som hade deltagit i undervisning med inslag av användning av lokala dagstidningar och diskussioner om nyheterna som tidningarna skrev om uppvisade både mer utvecklade politiska kunskaper, starkare vilja till eget politiskt deltagande och mer stöd för demokratiska principer. Forskarna kunde också konstatera att resurssvaga elever i interventionsgrupperna gynnades extra mycket av undervisningens utformning. Därmed kunde forskarna dra slutsatsen att initiativet hade haft en utjämnande effekt.

Chambliss och kollegor [35] undersökte vilken roll arbete med olika texter i undervisningen kan ha för elevers demokratilärande. Deltagare i studien var 168 elever i 15-årsåldern från två skolor i USA. Ungefär hälften av eleverna studerade vid en skola på västkusten och hälften vid en skola på östkusten. Forskarna var intresserade av att undersöka hur texternas utformning påverkade elevernas lärande. Texterna som eleverna skulle läsa handlade om skillnader mellan direkt och representativ demokrati men skiljde sig åt genom att antingen fokusera på att informera, argumentera eller förklara dessa olika demokratiformer. De tre olika typerna av demokratitexter fördelades slumpmässigt mellan eleverna som också fick svara på enkätfrågor innan de läste texterna, medan de läste och efter att de hade läst. Eleverna arbetade relativt kort tid med texterna, motsvarande cirka en lektion.

Trots att studien är begränsad i omfång visar den att olika texter fyller olika funktioner i demokratiundervisningen. Valet av text visade sig inte spela någon roll för elevernas läsförståelse eller engagemang. Däremot visade det sig att elever som hade läst texter av mer informerande karaktär var mer benägna att vilja rösta och diskutera med vuxna. Forskarna gör tolkningen att detta kan förklaras av att eleverna genom mer informerande texter fick mer faktakunskaper för att använda i diskussioner om demokrati. Forskarnas mer generella slutsats är att det är bra att elever får arbeta med texter av olika karaktär, eftersom de fyller olika funktioner i elevernas lärande av komplexa områden som demokrati.

Nelsen [41] undersökte om kritisk pedagogik påverkar elevers politiska deltagande. I studien deltog 678 elever som studerade samhällsorienterande ämnen i 24 klasser i gymnasieskolan i USA. Forskaren beskriver att en viktig aspekt av kritisk pedagogik bland annat handlar om att lyfta fram minoritetsperspektiv. Därför var forskaren noggrann med att eleverna som deltog skulle ha olika bakgrund. För att kunna utvärdera elevernas demokratilärande fick de svara på enkäter före och efter undervisningen som bestod av ett lektionstillfälle. Eleverna i interventionsgruppen arbetade med texter om amerikansk historia som fokuserade på marginaliserade grupper, systematiska orättvisor och politisk aktivism på gräsrotsnivå, medan eleverna i kontrollgruppen arbetade med texter om samma innehåll men som av forskaren bedömdes sakna ett kritiskt perspektiv.

En jämförelse av elevernas enkätsvar före och efter undervisningen visar att elever med minoritetsbakgrund i interventionsgruppen hade stärkt sin vilja till politiskt deltagande som att exempelvis rösta i allmänna val. Innan eleverna deltog i undervisningen hade denna grupp i relativt låg utsträckning gett uttryck för att vara intresserade av politiskt deltagande. Undervisningen med fokus på kritisk pedagogik hade således haft en utjämnande effekt. Forskarens slutsats är att val av innehåll och andra verktyg i ämnesundervisningen bidrar till att jämna ut skillnader mellan elever, och att undervisning som kännetecknas av kritisk pedagogik kan få fler elever med minoritetsbakgrund att bli positivt inställda till politiskt deltagande.

3.4 Samverkan med det omgivande samhället

Genom att samverka med det omgivande samhället kan lärare koppla undervisning om politik och samhälle till frågor om demokrati. När elever får arbeta med att lösa problem som de hittar i det omgivande samhället finns det goda förutsättningar för att de förbättrar sina möjligheter att utveckla kunskap om demokrati och förstå samt omfamna demokratiska principer. Ett konkret uttryck för detta är att eleverna i projektform får arbeta med lokala utmaningar och på så sätt kan få möjlighet att uppleva demokratiska principer och värden, exempelvis vikten av jämlikhet i relation till politisk makt [33]. Att elever får möjlighet att besöka utställningar kring frågor som explicit eller implicit adresserar frågor om politik och demokrati kan ha en viktig utjämnande effekt eftersom vissa elever inte har samma möjlighet att ta del av sådant innehåll om det inte är en del av den obligatoriska skolundervisningen [37].

I Mexiko hade samma politiska parti haft makten i drygt 70 år fram till valet år 2000. Efter maktskiftet togs initiativ för att ändra inriktningen på och omfattningen av undervisningen och introducera inslag av demokrati- och medborgarbildningen inom utbildningssystemet. Reimers och kollegor [33] tog tillfället i akt för att studera utfallet av några olika strategier för att möta läromålen i den nya läroplanen som var avsedd att tillse denna politiska ambition. Totalt deltog 80 lärare och 2 608 elever i årskurs 8 vid 39 skolor. Deltagarna delades slumpmässigt in i tre interventionsgrupper och en kontrollgrupp. I den första gruppen fick lärarna stöd i att utforma lektionsplaner. I den andra gruppen ombads lärarna utforma undervisning inriktad mot aktivt elevdeltagande, där eleverna skulle välja en utmaning i det omgivande lokalsamhället och arbeta i projektform för att hitta lösningar. Den tredje gruppen kombinerade stöd till lärare med lektionsplaner och undervisning med fokus på aktivt elevdeltagande. För att utvärdera elevernas lärande fick de svara på en enkät i början och i slutet av läsåret som bland annat innehöll frågor hämtade från ICCS.

Enkätsvaren visar att högstadieeleverna i samtliga interventionsgrupper hade gynnats av den speciellt utformade undervisningen ett år senare. Bland annat hade eleverna från interventionsgrupperna blivit mer övertygade om vikten av jämlikhet, i förhållande till genomsnittet i kontrollgruppen. Detta framkom genom att de bland annat i mindre utsträckning svarade nekande på påståendet att män är bättre lämpade än kvinnor att vara politiska ledare. De hade också en något större tilltro till sina egna kunskaper och förmågor i relation till demokrati, samt till att aktivt delta i demokratiska processer på skolan. Dock visade kunskapsfrågorna i enkäten att det endast var eleverna från de grupper som haft undervisning med fokus på aktivt elevdeltagande, det vill säga den andra interventionsgruppen, som i genomsnitt hade förbättrat sina kunskaper. Denna grupp hade fått en bättre uppfattning om grundläggande demokratiska begrepp och syftet med flera konkurrerande partier, och kunde i högre grad tyda politisk information. Forskarna drar slutsatsen att insatser för att ge stöd åt undervisande högstadielärare verkligen kan inverka på hur undervisningen utformas och genomförs. Detta har en positiv påverkan på elevers demokratilärande, speciellt när sådana insatser är inriktade mot undervisning med tydliga inslag av aktivt elevdeltagande.

I två delstudier undersökte Feddes och kollegor [37] elevers demokratilärande i samband med en interaktiv utställning om demokrati. Utställningen kallades för Fortress of democracy och hade som syfte att öka engagemanget för demokrati bland ungdomar i Nederländerna. Totalt deltog 453 elever i åldrarna 12–20 år i två experiment där hälften av eleverna besvarade en enkät före utställningen och hälften efter. I enkäterna ställdes kunskapsfrågor exempelvis om individer får tro på vad de vill i en demokrati. Förutom kunskapsfrågorna ställdes frågor om attityder till bland annat stöd för demokrati, tillit till det politiska systemet samt stöd för ideologiskt motiverat våld. De båda delstudierna genomfördes på liknande sätt med den skillnaden att drygt hälften av eleverna i den andra delstudien var av vad forskarna kallar för icke-västerländsk etnisk minoritetsbakgrund.

Enkätsvaren visar att de elever som hade besökt utställningen var mer kunniga om demokrati än de elever som fick svara på enkäten innan besöket. Bland de elever som var av icke-västerländsk etnisk minoritetsbakgrund uppvisade de som hade besökt utställningen något starkare stöd för demokrati. Elever med mer kunskap om demokrati gav också i mindre utsträckning stöd för ideologiskt motiverat våld och hade mer tillit till det politiska systemet. Forskarna drar slutsatsen att utställningen hade gynnat elevernas lärande och att liknande utställningar borde gå att anordna i andra sammanhang för att stärka elevers demokratiska kunskaper och värderingar.

4. Lärmiljö

I detta kapitel beskriver och sammanfattar vi resultaten från de studier som undersöker betydelsen av den utökade lärmiljön för elevernas demokratilärande. Det kan handla om elevers upplevelse av lärares förhållningssätt till eleverna eller i vilken grad elever uppmuntras att exempelvis ta initiativ inom ramen för undervisningen. Fokus är fortfarande huvudsakligen på lärmiljön i undervisningssammanhang och således tar studierna i mindre grad upp skolmiljön utanför lektionstid.

Korrelationsstudier lämpar sig väl för att identifiera samband mellan olika aspekter av elevernas lärmiljö och deras demokratilärande. I tabell 3 listas de korrelationsstudier som fokuserar på lärares arbetssätt i den vidare lärmiljön. Studierna är jämnt fördelade mellan grundskolan och gymnasieskolan. Det är viktigt att notera att fokus fortfarande ligger på lärares arbetssätt. Det kan finnas andra aspekter av elevernas lärmiljö, som betydelsen av rektor och annan personal samt skolans omgivningar och fysiska miljö, som också kan inverka på elevers demokratilärande men som inte tas upp i de inkluderade studierna eller som vi väljer att bortse från.

Flera av studierna i detta kapitel gör analyser av enkätsvar och kunskapstest i de internationella kunskapsmätningarna ICCS och CivEd (Civic Education Study) som föregick och på många sätt liknar ICCS. Dessa undersökningar bygger på nationellt representativa urval av elever i årskurs 8 vilket gör det sannolikt att de samband som finns i urvalet av elever också finns i landet generellt. I några av studierna görs analyser av elever från endast ett eller några av de deltagande länderna. Då finns en risk att de samband som kan observeras inte alltid går att finna i resultaten från andra länder. Även om analysen bygger på resultat från flera länder sammantaget är det viktigt att understryka att sambandet mellan undervisning och elevers demokratilärande inte alltid går att observera i vart och ett av länderna. Resultat från varje land är med andra ord generaliserbart inom det landet, men inte nödvändigtvis mellan länder. Resultat från Sverige går att generalisera för hela landet men resultaten är inte nödvändigtvis stabila över tid. Eftersom några av studierna gör analyser av samma, eller delar av samma, datamaterial är det naturligt att forskarna kommer fram till liknande slutsatser.

Förutom studier som bygger på ICCS och CivEd ingår i detta kapitel också korrelationsstudier som undersöker ett mindre antal skolor som inte bygger på ett representativt urval. Det kan handla om ett urval av skolor som forskarna av någon anledning bedömer som extra intressant eller till följd av ett bekvämlighetsurval.

Tabell 3. Studier av lärmiljö (i kronologisk ordning)

4.1 Ett öppet klassrumsklimat

Den aspekt av samtalsklimatet som många forskare framför allt väljer att fokusera på är graden av öppenhet i klassrummet [44], [45], [46], [54], [56], [57], [59]. I ICCS utvärderas klassrumsklimatet genom att elever får skatta hur vanligt förekommande det är att följande händer i klassrummet:

1. Elever kan öppet ge uttryck för åsikter som avviker från lärarens i politiska frågor och samhällsfrågor när dessa diskuteras i klassrummet.
2. Elever uppmuntras att skaffa sig en egen uppfattning i olika frågor.
3. Läraren respekterar elevers uppfattningar och uppmuntrar dem att säga vad de tycker på lektionerna.
4. Eleverna kan säga vad de tycker även om de flesta i klassen har en annan åsikt.
5. Lärarna uppmuntrar eleverna att diskutera politiska frågor eller samhällsfrågor som människor har olika åsikter om.
6. Lärarna tar upp flera olika åsikter och synvinklar när en fråga diskuteras under lektionen.
7. Eleverna tar upp många aktuella politiska frågor som diskuteras under lektionen.

Det är viktigt i sammanhanget att hålla i minnet att bara för att det finns ett samband behöver det inte handla om ett orsakssamband. Det kan vara så att det föreligger ett omvänt orsakssamband, där elevers kunskaper om demokrati i själva verket bidrar till ett mera öppet klassrumsklimat vad gäller utrymmet att lyfta frågor och tankar, åsikter och idéburna övertygelser inom ramen för ämnesundervisningen. Alternativt kan någon bakomliggande faktor, exempelvis elevers socioekonomiska bakgrund, eller kamratsammanhang, inverka på både elevernas kunskapsresultat såväl som på öppenheten vad gäller klassrumsklimatet.

Campbell [46] analyserade resultaten från USA för de 2 811 elever i 14-årsåldern från 124 skolor som deltog i CivEd 1999. Syftet var att undersöka vad i undervisningssituationen som kunde påverka elevers demokratilärande, med särskilt fokus på elevers kunskap om demokrati. Analysen visar ett tydligt positivt samband mellan ett öppet klassrumsklimat och elevers kunskap om demokrati. Genom att utsättas för politiska konflikter i klassrummet, i samband med fritt meningsutbyte, ökar också elevers förståelse för politiska konflikter i samhället. Genom att kontrollera för elevers socioekonomiska bakgrund framträder också att sambandet mellan ett öppet klassrumsklimat och kunskaper om demokrati är starkare för resurssvaga elever. Forskarnas tolkning är därför att undervisning som kännetecknas av ett öppet klassrumsklimat kan fungera kompensatoriskt för resurssvaga elever.

Quintelier och Hooghe [54] tar ett helhetsgrepp genom att analysera data för nästan alla deltagande länder i den internationella kunskapsmätningen ICCS från 2009 som till stor del använde samma design, med kunskapstest och enkätfrågor, som CivEd 1999. Sammanlagt handlar det om enkätsvar och kunskapstest för 109 784 elever i 14-årsåldern i 35 länder, däribland Sverige. I materialet ingår även enkätsvar från elevernas lärare och skolornas rektorer. Syftet med studien var att undersöka om det finns ett samband mellan ett öppet klassrumsklimat och elevers inställning till framtida politiskt deltagande. Forskarna bakom studien väljer att särskilja olika aspekter av politiskt deltagande som att rösta, vara partipolitiskt aktiv, delta i protester genom att exempelvis bära en tröja med ett politiskt budskap eller att inte köpa en viss produkt, samt informellt deltagande som att ge uttryck för åsikter i samtal vilket även inkluderande elevers samtal via olika sociala media.

Resultaten visar att det finns ett tydligt samband mellan elevers upplevelse av ett öppet klassrumsklimat och deras självskattade benägenhet till framtida politiskt deltagande av alla de slag som listas ovan. Forskarna bakom studien fann dock inget samband mellan lärarnas och rektorernas självskattade grad av öppet klassrumsklimat och elevers benägenhet till generellt framtida politiskt deltagande. Härav drar forskarna slutsatsen att verksamma inom skolan inte själva kan uppskatta elevernas erfarenhet av ett öppet klassrumsklimat.

I en studie av Lin [56] används också data från ICCS 2009 för att undersöka om sambandet mellan ett öppet klassrumsklimat och elevers lärande ser annorlunda ut för olika elevgrupper när det gäller socioekonomisk bakgrund, som bland annat mäts genom tillgång till böcker i hemmet. Samtliga 134 000 högstadieelever i 14-årsåldern från 38 länder som deltog i studien ingick i analysen som visar, i likhet med de tidigare studierna på ICCS 2009-data, att det finns ett tydligt samband mellan ett öppet klassrumsklimat och högstadieelevers demokratikunskaper. Det är också tydligt att sambandet gäller för alla elevgrupper. Forskarna drar slutsatsen att det alltså är troligt att ämnesundervisning som är inriktad på att skapa ett öppet klassrumsklimat har förutsättningar att främja demokratilärandet för elever med olika bakgrund och hemförhållanden.

I en svensk doktorsavhandling analyserade Almgren [44] data från CivEd från 1999 för att undersöka samband mellan bland annat undervisning och elevers demokratiska kompetens. Ett representativt urval för elever i Sverige på 6 098 slumpmässigt utvalda elever i årskurs 8–9 på 150 skolor deltog i undersökningen.

Resultaten visar att elevers kunskapsresultat kopplat till demokrati skilde sig mellan klasser, och att de elever som presterade bättre på kunskapstestet i högre grad vittnade om ett öppet klassrumsklimat. Forskaren gör tolkningen att det finns ett positivt samband mellan ett öppet klassrumsklimat, där elever i hög grad kan ge uttryck för åsikter, och elevers politiska kunskaper om demokrati. Däremot visar resultaten ett negativt samband mellan elevinflytande i klassrummet och elevers politiska kunskaper. Med elevinflytande menar studiens forskare sådant som att vara med och påverka bland annat undervisningens utformning, schema och läromedel.

Slutligen visar jämförelser av resultaten mellan skolor i denna studie att det finns skillnader i hur undervisningen utformas mellan skolor. I skolor där elevernas föräldrar har högre utbildning är ett öppet klassrumsklimat mer vanligt förekommande än i skolor där elevernas föräldrar har lägre utbildning. I skolor där elevernas föräldrar har lägre utbildning är elevinflytande mer utbrett än i skolor där elevernas föräldrar har en högre utbildning. Forskarens slutsats är, utifrån dessa resultat, att skillnader i undervisningens utformning mellan skolor kan påverka likvärdigheten i utbildningssystemet på ett negativt sätt.

Persson följde elever över tid för att undersöka hur deras kunskapsutveckling eventuellt samvarierade med lärares arbetssätt i undervisningen [57]. I studien deltog runt 500 elever som studerade samhällskunskap vid tre gymnasieskolor i Sverige. Eleverna fick svara på enkäter vid början och i slutet av första året på gymnasiet där de svarade på frågor om undervisningen samt kunskapsfrågor hämtade från CivEd om bland annat demokratiska principer. Även om studien använder samma enkätfrågor som CivEd argumenterar forskaren för att metoden på ett mer kraftfullt sätt kan påvisa samband eftersom elevernas kunskaper följs upp över tid.

Resultaten visar att det finns ett samband mellan ett öppet klassrumsklimat och elevers demokratilärande i form av politiska kunskaper om bland annat demokratins principer. De elever som i högre grad uppgett att undervisningen kännetecknas av ett öppet klassrumsklimat presterade också bättre på kunskapsmätningen en tid efter att de deltog i undervisningen. Forskaren påpekar dock att det inte går att fastställa något orsakssamband.

I en studie av Perliger och kollegor [45] genomfördes en enkätundersökning där 718 elever som studerade vid fem gymnasieskolor i Israel deltog. 389 elever studerade samhällskunskap med inslag av medborgarbildning och 329 elever deltog inte i sådan undervisning. Syftet med studien var bland annat att undersöka om ämnesundervisningen har betydelse för elevers lärande av politisk kunskap, och om klassrumsklimatet har betydelse för elevernas attityder till demokrati. För att utvärdera detta ställdes bland annat frågor till eleverna om det är onödigt för medborgare att delta i beslut som i stället kan och bör fattas av en kunnig och pålitlig elit (vilket enligt forskaren vittnar om odemokratiska attityder). Resultatet visar att gymnasieeleverna som deltagit i undervisning i samhällskunskap, med inslag av medborgarbildning, hade ökat sina kunskaper om politik mer än elever som inte hade deltagit i sådan undervisning. Däremot gick det inte att se några betydande skillnader mellan de två elevgrupperna vad gäller i vilken mån de hade utvecklat demokratiska attityder. Dock noterades ett samband mellan gymnasieelevers upplevelse av klassrumsklimatet och deras demokratiska attityder. De elever som upplevde att läraren i högre utsträckning hade åstadkommit ett demokratiskt klassrumsklimat uppvisade mer demokratiska attityder. Forskarna bakom studien drar, utifrån detta resultat, slutsatsen att det finns ett samband mellan lärarens arbetssätt i ämnesundervisningen och elevers inställning till demokrati.

4.2 Aktivt elevdeltagande i undervisningen

Flera av studierna som ingår i översikten undersöker skillnader i till vilken grad lärare involverar elever i undervisningen genom att ge dem stort utrymme att ta initiativ [43], [47], [49], [51], [52], [53], [59]. Det kan bland annat handla om undervisningsmetoder som i olika grad utgår från ett fokus på elevernas egna erfarenheter, kunskaper, intressen och initiativ.

I en studie av Gainous och Martens [43] undersökte forskarna samband mellan lärares arbetssätt i undervisningen och elevers demokratilärande. De valde att fokusera på fyra aspekter av elevers lärande: politisk kunskap, tilltro till den egna förmågan att delta i politiken, tilltron till att det politiska systemet hörsammar medborgares röster och krav, samt intentioner att rösta i formella politiska val på olika nivåer. Forskarna var också intresserade av att studera ett eventuellt samband mellan elevers demokratilärande och deras hemförhållanden. Forskarna analyserade data från CivEd 1999 men använde bara data för elever i USA som deltog i studien.

Analyserna bygger på kunskapstest för 2 615 elever i 14-årsåldern vid 124 skolor samt enkätsvar från deras lärare och rektorer. I anslutning till kunskapstestet genomfördes också en enkätundersökning bland eleverna där de fick svara på frågor som handlade om lärarens arbetssätt i undervisningen. Resultaten visar att det finns ett positivt samband mellan ett öppet klassrumsklimat och olika aspekter av elevers demokratilärande. Studien visar dock också att det finns ett tydligt samband mellan elevers hemförhållanden och deras demokratiska kapacitet. När forskarna undersöker betydelsen av elevers hemförhållanden visar det sig att undervisningen som ämnar främja elevers demokratilärande verkar falla olika väl ut för olika elever. Exempelvis uppvisar högstadieelever från resurssvaga hem lägre politisk kunskap om undervisningen kännetecknas av en mångfald av arbetssätt såsom att använda videomaterial, rollspel, skriva brev och få besök av personer från det omgivande samhället. Men det finns också ett positivt samband mellan en mångfald av arbetssätt i undervisningen och elevers tilltro till sin egen förmåga och högre tilltro till det politiska systemet. Forskarna diskuterar därför om det kan finnas samband mellan olika didaktiska upplägg i form av planering, genomförande och uppföljning av undervisningen och elevers demokratilärande. Eftersom så mycket av elevernas demokratilärande förefaller samvariera med deras hemförhållanden resonerar forskarna i denna studie om den potentiella betydelsen av att på olika sätt stimulera till bättre förutsättningar för lärande i hemmet genom att exempelvis uppmuntra till nyhetskonsumtion, och till att stimulera politiska diskussioner mellan elever och vårdnadshavare utanför klassrummet.

I en uppföljande studie fördjupar Martens och Gainous [53] analysen av samma datamaterial för att mer noggrant utforska sambandet mellan undervisningens utformning och högstadieelevers demokratiska kapacitet. Genom en analys av elevernas enkätsvar där de ombads besvara frågor om undervisningens utformning, framträder fyra viktiga faktorer som samvarierar med elevernas demokratilärande.

Den första faktorn har forskarna kallat för traditionell undervisning som innebär att läraren använder ett läromedel, som innefattar övningar med inslag av att memorera fakta, enskilt arbete med olika typer av arbetsmaterial, inlämningsuppgifter och diskussioner om samtida händelser med koppling till politik och samhälle. Den andra faktorn som ses samvariera kallar de för ett öppet klassrumsklimat, vilket innebär att eleverna uppmuntras att fritt bilda sig en uppfattning om olika samhälleliga och politiska förhållanden och ge uttryck för sina åsikter i relation till dessa förhållanden. Den tredje faktorn kallar de för aktivt lärande, vilket i deras studie innebär att undervisningen har inslag av rollspel, att elever skriver brev till beslutsfattare och att representanter som på olika sätt erbjuder perspektiv på demokrati till ämnesundervisningen bjuds in. Slutligen finns det en faktor som handlar om att använda videomaterial i undervisningen.

Till att börja med konstaterar forskarna att politisk kunskap är den aspekt av demokratisk kapacitet som varierar mest bland högstadieeleverna. De övriga aspekterna, som elevernas tilltro till sin egen förmåga att delta i politiska processer och beslut, är mer jämnt fördelad mellan eleverna. Därefter konstaterar forskarna bakom studien att ett öppet klassrumsklimat är den faktor i undervisningen som har tydligast positivt samband med samtliga aspekter av demokratisk kapacitet hos högstadieeleverna. Men för de övriga undervisningsfaktorerna, alltså traditionell undervisning, aktivt lärande och användning av videomaterial, ser det annorlunda ut. Det finns exempelvis ett positivt samband mellan aktivt lärande och elevers tilltro till sin egen förmåga att delta i politiken, men ett negativt samband mellan aktivt lärande och politisk kunskap. Att som lärare använda video i undervisningen på högstadiet visar å andra sidan ett positivt samband med elevers politiska kunskap men inget samband med andra aspekter av demokratisk kapacitet. Traditionell undervisning har ett positivt samband med elevers intentioner att rösta samt deras tilltro till att det politiska systemet hörsammar medborgares krav.

Forskarna drar slutsatsen att lärare, genom sina val av arbetssätt i undervisningen, har en inverkan på vilka aspekter av demokrati som elever ges möjlighet att lära sig genom undervisningen. Forskarna bakom studien menar att det inte går att säga vad som är god undervisning utan att definiera vad elever ska lära sig. Dock är det tydligt att ett öppet klassrumsklimat har större chanser att stärka olika aspekter av demokratisk kapacitet samtidigt. En analys av kombinationer av faktorer visar att det verkar vara speciellt gynnsamt att kombinera ett öppet klassrumsklimat med traditionell undervisning.

Hooghe och Dassonneville [49] genomförde en studie med elever på gymnasiet i Belgien. 2 988 elever deltog i två enkätundersökningar som genomfördes med två års mellanrum. Analyserna visar att grupparbeten i skolan bidrar till elevers utveckling av politisk kunskap två år senare. Det var dock tydligt att de elever som från början hade högst kunskapsnivåer var de som påverkades allra mest. Mer traditionell undervisning om politik visade sig dock inte ha denna effekt. De mått som forskarna använder på politisk kunskap mäter faktakunskaper om belgisk och europeisk politik. Det bör påpekas att författarna också testar sambandet med andra aspekter av undervisningen, exempelvis att besöka en lokal politisk förening, att delta i klassens beslutsfattande, samt ett öppet klassrumsklimat. Men ingen av dessa faktorer hade så stor inverkan på utvecklingen av politisk kunskap som att utföra grupparbeten.

I en uppföljande studie utgick Dassonneville och kollegor [51] delvis från samma data. 4 235 elever deltog i två enkätundersökningarna som genomfördes med två års mellanrum. I denna studie undersökte forskarna samband mellan olika arbetssätt i undervisningen: traditionell klassrumsundervisning om politik och demokrati, ett öppet klassrumsklimat och arbetssätt som utgår ifrån aktivt lärande och elevernas politiska attityder och beteenden, i förhållande till elevers demokratilärande. Strategierna för aktivt lärande gick framför allt ut på att uppmuntra eleverna att verka som aktiva medborgare inom och utom skolans värld. Forskarna tittade närmare på fyra strategier: att delta i grupparbeten, att besöka en lokal politisk församling, att vara medlem av skolans elevråd och att delta i undervisning som sker i samverkan med det omgivande samhället.

Forskarna fann ett positivt samband mellan att delta i grupparbeten eller traditionell undervisning och elevernas politiska intresse eller politiskt självförtroende. De fann också samband mellan ett öppet klassrumsklimat samt deltagande i beslutsfattande och elevernas politiska förtroende. Därtill observerades ett positivt samband mellan grupparbeten och politiskt deltagande. Dessa samband stod sig även när forskarna kontrollerade för olika bakgrundsvariabler och när jämförelser gjordes över tid. Författarnas slutsats är att det inte finns en enskild form av arbetssätt som visat sig påverka samtliga undersökta aspekter av demokratilärande. Forskarnas slutsats är därför att lärare bör använda sig av olika arbetssätt som kan anpassas för att gynna olika former av demokratilärande.

Kahne och Sporte [47] undersökte samband mellan undervisningens utformning och i vilken grad elever utvecklar samhällsengagemang. I studien deltog 4 057 elever vid 52 gymnasieskolor i Chicago som fick besvara enkäter i omgångar med upp till två års mellanrum. Enkäterna innehöll både frågor om undervisningens utformning och om elevernas inställning till och intresse för samhällsdeltagande.
Resultaten visar att de arbetssätt i undervisningen som framför allt samvarierade med elevernas självskattade framtida samhällsdeltagande var att de fick möjlighet att diskutera samhällsfrågor och interagera med det omgivande samhället. Det senare mättes genom elevers skattning av i vilken utsträckning de fick träffa personer som arbetade med att göra samhället bättre, eller i hur hög grad de fick lära sig om sätt att göra samhället bättre.

I en senare studie av delvis samma material undersökte Kahne och kollegor [52] en kombination av diskussioner i undervisningen och att låta eleverna interagera med det omgivande samhället. Forskarna kompletterade den tidigare studien [52] med en enkätundersökning bland 1 203 elever som studerade första året på gymnasiet i Kalifornien. Eleverna fick besvara en enkät med frågor om undervisningens utformning och inställning till politiskt deltagande. 502 elever besvarade också en uppföljande enkät ett år senare. Forskarna utnyttjade att eleverna hade rapporterat olika grad av bland annat möjligheter att diskutera inom ramen för undervisningen för att beräkna samband med elevernas intresse för samhällsdeltagande.

Utifrån resultaten drar forskarna slutsatsen att elever utvecklar olika typer av samhällsengagemang och intresse för deltagande beroende på hur undervisningen utformas. Till exempel visar resultaten i båda delstudierna på ett samband mellan vilka möjligheter eleverna får att diskutera samhällsfrågor inom ramen för undervisningen och deras intresse för framtida valdeltagande. Men det fanns inget sådant samband med undervisning där eleverna gavs möjligheter att interagera med det omgivande samhället. Däremot fanns det ett samband mellan sådan undervisning och intresse för frivilligt deltagande i lokalsamhället. Forskarna tolkar resultaten som att det inte går att säga att en typ av undervisning påverkar all typ av samhällsengagemang utan att lärare kan behöva kombinera olika typer av undervisning för att stimulera olika typer av elevers samhällsdeltagande.

Coopmans och kollegor [59] undersökte hur kopplingen mellan undervisning och elevers förmågor kopplat till demokrati i 78 grundskolor i Nederländerna. De lät 5 172 elever i motsvarande högstadiet samt deras lärare och skolledare svara på en enkät om undervisningens utformning. I enkäten fick elever, lärare och skolledare uppskatta

• hur ofta eleverna fick välja de frågor som diskuterades i klassen
• vilken utsträckning eleverna fick delta i rollspel
• hur ofta eleverna fick interagera med det omgivande samhället.

Interaktion med det omgivande samhället kunde ske genom projekt där eleverna bland annat fick göra intervjuer utanför skolan.

Eleverna tillfrågades också om de upplevde ett öppet klassrumsklimat och om lärarna stöttade eleverna genom att visa intresse för de frågor som eleverna var intresserade av. För att utvärdera elevernas demokratilärande fick de göra ett kunskapstest med frågor om bland annat demokratiska principer. Resultaten visar framför allt på ett samband mellan att låta elever välja frågor att diskutera samt ett öppet klassrumsklimat i allmänhet och demokratilärande, både vad gäller kunskaper, förmågor och attityder.

4.3 Lärares engagemang och ledarskap

Ett antal studier diskuterar betydelsen av lärares engagemang för elevers demokratilärande [48], [50], [55], [58]. Elevers upplevelse av undervisningskvaliteten kan stärkas av att läraren är engagerad och visar intresse för elevernas åsikter och ståndpunkter, vilket i sin tur har betydelse för elevernas engagemang och politiska kunskaper men också värderingar.

Isac och kollegor [55] gör en analys av resultaten i ICCS 2009 med fokus på drygt 100 000 elevers hemförhållanden i 31 länder. Liksom i andra studier som bygger på ICCS-data handlar det om elever i 14-årsåldern. Forskarna väljer att göra en uppdelning mellan elevers kunskaper och deras attityder i relation till demokrati och medborgarskap.

Analysen visar att det är relativt små skillnader mellan skolor vad gäller attityder. De skillnader som ändå finns samvarierar dock med individuella faktorer, exempelvis den enskilda elevens hemförhållanden, och inte med faktorer på skolnivå, som skolstorlek eller lärartäthet. Forskarna bakom studien tolkar detta resultat som att skolan endast i liten utsträckning inverkar på elevers demokratirelaterade attityder, och att det i stället är sådant som händer utanför skolan och undervisningen som inverkar på elevers attityder till demokrati. Det finns dock ett starkare samband mellan vilken typ av skola som eleverna går på och deras kunskaper och förmågor i relation till demokrati. Ett öppet klassrumsklimat är den aspekt av undervisningen som har tydligast positivt samband med elevernas demokratikunskaper och förmågor. Men även inkluderande och ömsesidigt respektfulla relationer mellan lärare och elever har betydelse för elevernas demokratikunskaper och inställning till framtida demokratiskt deltagande.

Även Ekman och Zetterberg [50] analyserade data från den internationella kunskapsmätningen ICCS från 2009. De samlade också in kompletterande uppgifter om eleverna, till exempel elevers uppskattning av antal böcker i hemmet, för att undersöka betydelsen av bland annat socioekonomisk status. 3 464 elever i 14-årsåldern från 169 högstadieklasser vid ungefär lika många skolor i Sverige deltog. Eleverna fick göra en enkätundersökning och ett kunskapstest som utvärderade deras demokratiska kompetens i form av politiska kunskaper samt attityder och beteende.

Denna studie visar att de högstadieelever som kommer från resursstarka hem, eller som omges av klasskamrater från resursstarka hem, tenderar att ha högre demokratisk kompetens än de som kommer från mindre resursstarka hem, eller har klasskamrater från sådana hem. Slutsatsen är att det alltså verkar vara viktigare vem som går i klassen än vad som händer i klassrummet när det gäller främjandet av elevers demokratilärande. Forskarna är dock noga med att påpeka att studiedesignen inte gör det möjligt att tillräckligt säkert avgöra om det finns något i undervisningen som är annorlunda i klasser med fler elever från resursstarka hem, vilket skulle kunna förklara att dessa elever uppvisar en högre grad av demokratilärande än de som tar del av undervisning i de skolor med elever från i genomsnitt mer resurssvaga hem. Studiens forskare diskuterar om det skulle kunna vara så att lärare på högstadieskolor där eleverna kommer från mer resursstarka hem kan vara mer engagerade och ha högre förväntningar på eleverna än de lärare som undervisar i skolor med elevgrupper som kommer från mindre resursstarka hemmiljöer.

Abendschön [58] var intresserad av att följa hur lågstadieelever i Tyskland utvecklar kunskaper och attityder under deras första år i skolan. 508 elever deltog i ett kunskapstest som skulle visa eventuella skillnader mellan elevernas svar i början av årskurs ett och deras svar ett år senare. Testet innehöll både frågor med syfte att mäta kunskaper om politisk makt, exempelvis vem som har mest makt i Tyskland, eller vad en politiker gör. Eleverna fick också svara på mer abstrakta frågor om vad demokrati är. Även 24 lågstadielärare från 15 av skolorna deltog i en kompletterande enkätundersökning för att undersöka hur de beskrev utformandet och genomförandet av sin undervisning. Lärarna fick bland annat svara på frågor om vilket undervisningsmål som var viktigast, samt beskriva olika aspekter av lärmiljön för eleverna.

Resultaten visar att eleverna i genomsnitt hade utvecklat sina demokratikunskaper ett år senare, men att det fanns skillnader mellan elever och klasser främst vad gäller abstrakta kunskaper som vad demokrati är för något. Studiens forskare konstaterar att det finns ett positivt samband mellan lågstadieelever som utvecklar abstrakta kunskaper och lärare som uppgav att de i högre grad involverar elever i beslutsfattande och betonar sociala aspekter av lärande. Enligt forskaren finns det också ett positivt samband mellan elevers politiska kunskaper och lärare som uppgav att de i högre utsträckning arbetade elevcentrerat. Däremot kunde forskaren se ett negativt samband mellan elevcentrerad undervisning och elevers abstrakta kunskaper om demokrati. Forskaren drar slutsatsen att det kan vara negativt att använda en mångfald av undervisningsmetoder för elever i lägre åldrar, när syftet är att främja elevernas demokratilärande.

I en avhandling av Broman [48] riktas också fokus mot undervisning i samhällskunskap på tre utvalda gymnasieskolor i Sverige. För att kunna studera elevernas utveckling genomfördes en enkätundersökning för eleverna i två omgångar: en i början av kursen samhällskunskap A och en när eleverna fullgjort kursen. 396 elever i 16 klasser svarade på den första enkäten, och drygt 70 procent av eleverna svarade även på den andra enkäten efter fullgjord kurs. Eleverna fick svara på frågor om deras attityder till demokrati och politiskt deltagande, samt om undervisningens utformning. Som komplement genomfördes intervjuer med lärare om deras uppfattning om och inställning till det demokratiska uppdraget.

Resultatet visar att gymnasieelever efter fullgjord samhällskunskapskurs i genomsnitt uppvisar små förändringar i sina attityder till demokrati och till olika former av politiskt deltagande. Den enda genomsnittliga förändringen, som inte kan förklaras av slumpen, är att eleverna efter avslutad ämneskurs upplevde en något högre tilltro till sin egen förmåga till politiskt deltagande. Den något förhöjda tilltron till den egna förmågan kan, enligt forskarens tolkning, stå i relation till ämneslärarens egenskaper och undervisningspraktik. Gymnasielärarnas engagemang och sätt att undervisa, med fokus på diskussion och rollspel, kan öka möjligheten för gymnasieelever att känna förhöjd tilltro till sin egen förmåga till politiskt deltagande. Forskaren påpekar dock att det kan finnas en mängd andra faktorer som inverkar på elevernas utveckling vad gäller öppenhet och mottaglighet till demokratilärande.

5. Slutsatser och diskussion

En systematisk översikt gör det möjligt att lägga ihop resultat och slutsatser från flera studier för att skapa en heltäckande bild av vad den samlade forskningen säger inom ett visst område. Inte minst kan det vara fruktbart att föra samman studier som har använt olika metoder och studiedesign eftersom de då kan komplettera varandra genom att fler aspekter av ett och samma fenomen inom detta område kan belysas.
I det här kapitlet sammanställer vi resultat och slutsatser från samtliga studier som ingår i översikten för att ge en så tydlig bild som möjligt av lärares arbetssätt som främjar elevers demokratilärande.

5.1 Arbetssätt i undervisningen som främjar elevers demokratilärande

Först och främst är det viktigt att sätta resultaten i relation till andra faktorer som kan påverka demokratilärande. Många av de studier vi har redogjort för kontrollerar för socioekonomiska faktorer och det är tydligt att dessa spelar stor roll för elevers demokratilärande. Skolan kan spela en betydande roll, men bör ställas i relation till andra faktorer som kan forma elevers relation till demokrati.

Med detta sagt är en viktig slutsats som dras av forskarna bakom flera studier i översikten att lärares arbetssätt och didaktiska val får konsekvenser för elevers demokratilärande. En undervisningsmetod behöver dock inte vara bättre än en annan, utan olika metoder kan gynna olika aspekter av elevers demokratilärande. Men undervisningen kan också ha varierande effekter på olika elevgrupper beroende på bland annat ålder, ämne och elevers bakgrund.

Därmed går det inte att på förhand vara säker på att ett visst arbetssätt i undervisningen kommer att ge positivt utslag på alla elevers demokratilärande. En undervisningsmetod kan alltså stärka demokratilärandet hos en del av eleverna medan samma metod kan ha en annan effekt på andra elevers demokratilärande inom ramen för ämnesundervisningen. Därför går det inte att säga att ett visst arbetssätt i undervisningen är bättre än något annat utan att först göra klart för vilka elever och i förhållande till vilken aspekt av elevers demokratilärande som undervisningen är utformad.

Sammantaget ger inte forskningen någon komplett bild där alla arbetssätt testats i alla sammanhang, snarare har vi vissa indikationer på vad som kan gynna elevers demokratilärande. För elever på högstadiet finns det indikationer på att det kan vara gynnsamt att kombinera undervisningsmetoder och att inkludera moment där elever kan föra diskussioner som kännetecknas av öppenhet. För elever i lägre åldrar finns det däremot tecken på att det i vissa sammanhang kan vara negativt att som lärare använda sig av många olika undervisningsmetoder och diskussioner för att främja elevernas demokratilärande.

Översiktens samlade resultat ger stöd för att undervisning som till en hög grad involverar elever är gynnsamt för att främja deras demokratilärande, både vad gäller kunskaper, förmågor, attityder och värderingar. Demokratifrämjande undervisning handlar bland annat om utvecklandet av värderingar och förhållningssätt, vilket till viss del förutsätter att eleven står i centrum. För att lära demokrati behöver elever ges möjlighet att genom lärarens didaktiska upplägg få erfara och praktisera demokratiska principer och värderingar, vilket underlättas av att de känner inkludering, deltagande och medansvar, som illustreras i figur 3.

Figur 3. Elevers möjlighet att erfara och praktisera demokratiska principer

5.2 Kunskaper och förmågor

Tillsammans visar studierna i den här översikten att det finns olika aspekter av demokratilärande som kan främjas genom olika arbetssätt i undervisningen. Flera av studierna som bygger på data från CivEd och ICCS påvisar ett samband mellan ett öppet klassrumsklimat och elevers kunskaper om demokrati. Liknande resultat kan spåras i andra studier som undersöker sådana samband och sambandet tycks finnas oavsett elevernas bakgrund eller typ av skola och är dessutom speciellt starkt för resurssvaga elever.

Ett inslag i undervisningen där ett öppet klassrumsklimat manifesteras är vid diskussioner i klassrummet. Interventionsstudier har dock inte lyckats påvisa ett tydligt orsakssamband. Lärare som låter elever diskutera kan främja deras demokratilärande på ett indirekt sätt. Det behöver nämligen inte vara klassrumsdiskussionerna i sig som är betydelsefulla utan att eleverna genom sådana inslag i undervisning kan få en mer positiv uppfattning om läraren och lärarens undervisningskvalitet, vilket i sin tur gynnar deras demokratilärande.

Ett öppet klassrumsklimat framstår också som en viktig komponent för att stärka förmågan att delta i demokratin. Bland annat kan undervisning med inslag av diskussioner stimulera elevers förmåga att lyssna på andras argument och att pröva egna åsikter i diskussioner med andra. Vidare tycks inkluderande och ömsesidigt respektfulla relationer mellan lärare och elever ha ett positivt samband när det gäller elevernas förmågor i relation till demokrati. Det finns indikationer på att det kan vara av betydelse att lärare uppmuntrar elever att lyssna noggrant i stället för att artigt lyssna som ett sätt att främja deras demokratilärande. Genom att uppmuntra elever med åsikter som är i minoritet och tona ner gruppbildningar kan lärare bidra till att alla elever får möjlighet att pröva sina egna ståndpunkter. Att delta i beslutsprocesser på skolan kan ge elever möjligheter att praktisera demokratiska processer, vilket ökar deras möjligheter att utveckla förmågor som att lyssna på argument och samarbeta. Däremot framstår det som att elevers inflytande över undervisningens utformning, schema och läromedel kan ha ett negativt samband med elevernas demokratilärande i form av kunskaper.

Genom att utgå från texter i nyhetstidningar kan eleverna stimuleras att diskutera samhällsfrågor, vilket också kan utjämna skillnader mellan elever som har och som inte har tillgång till dagstidningar i hemmet. Elever gynnas av att arbeta med olika texter som fyller olika funktion, exempelvis informerande texter som hjälper dem med faktakunskaper som de kan använda för att forma argument i diskussioner. Att ta ansvar för samarbete och samtalston i mindre grupper kan stärka elevernas förståelse för demokratiska begrepp och principer. För elever i yngre åldrar framträder ett positivt samband mellan en lärmiljö där lärare stimulerar till sociala aktiviteter i klassrummet och elevers kunskaper om demokrati.

5.3 Attityder och värderingar

För att demokratin ska fungera måste individer vara villiga att delta genom att bland annat valdeltagande. Det finns studier som antyder att undervisningen i skolan kan påverka elevers attityder till deltagande och politiskt beteende senare i livet. Ett öppet klassrumsklimat samt inkluderande och ömsesidigt respektfulla relationer mellan lärare och elever samvarierar med ett högre uppskattat framtida deltagande bland elever. Dock tycks det som att undervisning som sker i ett öppet klassrumsklimat påverkar elevers attityder i något lägre grad än deras kunskaper. Även samarbetsövningar i form av grupparbete kan förklara ett högre valdeltagande senare i livet.

För elever i gymnasieskolan går det att spåra ett samband mellan ett öppet klassrumsklimat och demokratiska värderingar. Bilden är dock inte entydig och forskare som undersöker konkreta diskussionssituationer i klassrummet visar att bland annat diskussioner under vissa omständigheter kan ha negativ inverkan på elevers politiska tolerans. Det finns tecken på att undervisning under vissa omständigheter kan få vissa elever att utveckla stöd för demokratin medan andra elever tappar tron på demokratin. Genom att involvera elever i simuleringar där de får möjlighet att diskutera samhällsfrågor ökar möjligheterna att utveckla en mer nyanserad bild av demokratins möjligheter och utmaningar hos alla elever.

Att läraren är medveten om minoritetsperspektiv i klassen, exempelvis i relation till etnicitet, och lyfter fram kritiska perspektiv kan vara av betydelse för att stärka alla elevers vilja att delta i demokratin och öka benägenheten till demokratiskt deltagande i framtiden. Resultaten visar att undervisningen inriktad mot deliberation samt användning av nyhetsmedia kan gynna elevers tilltro till sin egen förmåga att delta i demokratin samt deras attityder till framtida politiskt deltagande. Att samverka med det omgivande samhället kan stärka elevers stöd för politisk jämlikhet som att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Ett konkret sätt att samverka med det omgivande samhället är att besöka utställningar, vilket också kan ha en utjämnande effekt eftersom alla elever, oavsett bakgrund, kan få tillgång till sådana resurser genom skolan.

5.4 Översiktens begränsningar

I arbetet med att gå igenom den omfattande forskningen på området framkommer att det finns närliggande forskning som anknyter till skolans demokratiuppdrag men som studerar delvis andra saker. I det här avsnittet redogör vi för några av de områden som kan tolkas ingå i skolans demokratiuppdrag men som inte har ingått i den här översikten.

Vi har redan konstaterat att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Utöver detta måste skolan fungera som organisation och arbetsplats vilket bland annat innebär att motverka våld, kränkningar och extremism, samt att främja närvaro, studiero, hälsa och delaktighet. Forskning kring dessa frågor har exkluderats i den här översikten men Skolforskningsinstitutet har andra publikationer som kan vara av intresse, till exempel Främja studiero i klassrummet – lärares ledarskap (2021). Skolverket har nyligen publicerat en kunskapsöversikt om trygghet för lärande [60].

En del forskare undersöker elevers demokratilärande i anslutning till andra delar av värdegrundsuppdraget som syftar till att utveckla mer generella aspekter av socialt och mellanmänskligt beteende. I den här översikten har vi exkluderat forskning som handlar om elevers utveckling av sådant som ibland benämns som livskunskap. Det kan exempelvis handla om elevers mognad och utvecklandet av generell tillit, social förmåga, emotionell förmåga, ledarskap, gruppsammanhållning, social tillhörighet, empati, ansvarstagande, initiativförmåga eller konflikthantering. Vi har valt att exkludera studier på dessateman som i liten grad, eller på ett otydligt sätt knyter an till frågor som rör demokrati. Skolforskningsinstitutet har tidigare publicerat forskningssammanställningar som kan vara av intresse inom detta område, till exempel Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan (2019).

Förutom demokrati har skolan ett tydligt uppdrag att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna. I den här översikten valde vi att exkludera forskning som fokuserar på undervisning om mänskliga rättigheter. Det finns forskning som fokuserar på undervisning om specifika värden och ställningstaganden. Det kan handla om antirasism, att förebygga extremism, jämställdhet, hbtqi-frågor, hållbar utveckling eller global och social rättvisa. I den här översikten exkluderades forskning kring hur elever relaterar till sådana specifika värden. När det gäller frågor som handlar om hållbar utveckling hänvisar vi till institutets systematiska forskningssammanställning Samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll – en kartläggning av undervisningsmöjligheter (2022). I den är översikten har vi exkluderat forskning om etik och moral samt hur elever relaterar till begrepp som kärlek, tolerans, rättvisa och frihet eftersom vi bedömde att dessa frågor på ett otydligt sätt knyter an till värden om hur makt ska fördelas som relaterar till demokrati, politik eller samhälle.

Sedan länge finns det en uppfattning om att utbildning generellt är en förutsättning för demokrati [61]. För att kunna delta i demokratiska beslutsprocesser krävs bland annat läs- och skrivförmåga som en individ tillägnar sig genom utbildning. En del av utbildningens syfte är att elever ska utveckla kritiskt tänkande och källkritik. I den här översikten har vi valt att exkludera forskning där kritiskt tänkande och källkritik står i centrum för kunskapsintresset, vilket är fokus för institutets forskningssammanställning Kritiskt tänkande och källkritik – undervisning i samhällskunskap (2020).

Det finns en hel del forskning om undervisning i samhällskunskap som inte direkt fokuserar på vad sådan kunskap har för konsekvenser för elevers demokratilärande. Vi har valt att exkludera forskning om undervisning kring samhälle och politik som inte specifikt utvärderar elevers demokratilärande.
Slutligen valde vi att inte inkludera studier som enbart fokuserar på elevers medborgarkompetens. Det kan handla om elevers kännedom om exempelvis trafikregler, hur skattesystemet fungerar eller vilka myndigheter som är ansvariga inom olika områden.

5.5 Att tillämpa resultaten

Översiktens resultat kan användas som diskussionsunderlag och som utgångspunkt för arbetet med att utveckla undervisningen. Resultaten kan även vara till hjälp vid utbildning av lärare. Reflektera gärna över följande frågor och diskutera tillsammans med kollegor:

• Vilka arbetssätt använder du i undervisningen som kan främja elevers demokratilärande?
• I vilka sammanhang får eleverna möjlighet att utrycka sina åsikter om politik och samhälle?
• Hur kan lärares förhållningssätt påverka elevernas inställning till demokrati och politiskt deltagande?
• Hur skiljer sig synen på demokrati och hur kan det ta sig uttryck i undervisningen?
• Hur påverkas elevers kunskaper, förmågor, attityder och värderingar i relation till undervisningens utformning i olika åldrar?

6. Metod och genomförande

I det här kapitlet redogör vi för de metoder som vi har använt för att söka, granska, analysera och sammanställa forskning. En detaljerad beskrivning av litteratursökningarna finns i bilaga 1.

6.1 Behovsinventering och förstudie

Skolforskningsinstitutet genomför löpande behovsinventeringar, vilket sker genom dialog med både verksamma och organisationer inom skolväsendet samt med forskare inom utbildningsvetenskap. Syftet med inventeringarna är att försöka ringa in angelägna undervisningsnära frågor där forskningssammanställningar i form av systematiska översikter kan utgöra viktiga underlag för att utveckla undervisningspraktiken.

Materialet från behovsinventeringarna bearbetas av institutet genom analyser och förstudier. Förstudierna utgör sedan underlag för beslut om de systematiska översikternas övergripande inriktningar. Syftet med förstudierna är att undersöka förutsättningarna för att sammanställa översikter inom ett identifierat behovsområde. Det handlar då om att föreslå en inriktning som överensstämmer med institutets uppdrag och att bedöma om det finns tillräckligt med forskning på området för att en systematisk forskningssammanställning ska vara meningsfull.

Förstudien till den här översikten visade att det finns ett flertal systematiska översikter om skolans demokratiuppdrag men ingen med specifikt fokus mot metoder och arbetssätt i undervisningen. Däremot visade förstudien att det fanns tillräckligt med enskilda studier för att kunna göra en systematisk översikt. För att ringa in professionens behov genomfördes, förutom den ordinarie behovsinventeringen, en riktad behovsinventering genom samtal med en grupp gymnasielärare. Samtalen förtydligade bilden av behovet av en översikt med inriktning mot skolans demokratiuppdrag.

6.2 Frågeställning

Alla systematiska översikter utgår från en frågeställning som bör vara så tydligt och precist formulerad som möjligt. För att ytterligare precisera frågeställningen använder vi oss av ett antal på förhand uppsatta urvalskriterier. Dessa kriterier kan vara mer eller mindre utförliga beroende på frågeställningen.

6.2.1 Urvalskriterier

På Skolforskningsinstitutet används en modell för att formulera urvalskriterier som preciserar vilka deltagare, arbetssätt, resultat och sammanhang (DARS) som en studie ska fokusera på för att ingå i översikten. Urvalskriterierna för den här översikten har bland annat satt upp följande kriterier för inkludering av studier:

• Elever inom förskola, grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning.
• Undervisning som syftar till att främja elevers demokratilärande.
• Elevers kunskaper, förmågor och värderingar som relaterar till demokrati.
• Undervisning som leds av lärare i klassrummet eller i anslutning till klassrummet.

6.2.2 Metodologiska och tekniska urvalskriterier

Projektgruppen kan också behöva formulera en rad metodologiska och tekniska kriterier som vilken typ av material som studien bygger på, var studien har publicerats eller vilket språk som studien har rapporterats på. Vi har utgått från bland annat följande metodologiska och tekniska kriterier:

• Empirisk undersökning med variation i undervisningen och där elevers utveckling eller lärande mäts genom jämförelser över tid eller mellan elever.
• Referentgranskad studie som är publicerad i vetenskaplig tidskrift, referentgranskad monografi eller akademisk doktorsavhandling från lärosäten i Skandinavien.
• Studie som har rapporterats på svenska, danska, norska eller engelska.

För att en studie ska tas med i översikten behöver alla urvalskriterier, inklusive metodologiska och tekniska kriterier vara uppfyllda.

6.3 Litteratursökning

Arbetet med en systematisk översikt kännetecknas av en omfattande sökning av forskningslitteratur. I litteratursökningen är det viktigt att använda en sökstrategi för att på ett systematiskt sätt finna forskningslitteratur som är relevant för översiktens frågeställningar. Sökstrategin formuleras med hänsyn till bland annat vilka informationskällor sökningen ska utföras i samt vilka sökord och begränsningar som ska användas i de olika informationskällorna. I många databaser kan en sökning göras med hjälp av en söksträng, som formuleras genom att kombinera sökord.

Sökstrategin formulerades utifrån idealet att finna merparten av all relevant forskningslitteratur om lärares arbetssätt som syftar till att främja elevers demokratilärande. Därför utfördes sökningar i flera typer av informationskällor med olika innehållsliga inriktningar. Informationssökningen gjordes i de databaser som redovisas i tabell 4.

Tabell 4. Databaser som användes i litteratursökningen

Databassökningarna utfördes genom att först identifiera relevanta sökord inom kategorierna undervisning, elever eller barn, samt demokrati. Sökorden inom de båda kategorierna samlades och utformades till söksträngar som kombinerades för att finna studier som inkluderade minst ett sökord från samtliga kategorier.

Litteratursökningarna genererade 7 771 unika träffar. Den första relevansgranskningen innebar att medarbetare vid Skolforskningsinstitutet gick igenom alla titlar och sammanfattningar till de studier som identifierats i litteratursökningen och gallrade bort de studier som låg utanför de uppsatta avgränsningarna. Efter den första relevansgranskningen återstod 702 studier. Den andra relevansgranskningen innebar att projektets externa forskare gick igenom titlar och sammanfattningar tillhörande alla studier som kvarstod efter den första gallringen. Efter deras gallring utifrån information i titlar och sammanfattningar kvarstod 139 studier för projektgruppen att granska i fulltext. Efter fulltextgallringen återstod 54 studier och efter en fördjupad relevans- och kvalitetsgranskning fanns 24 studier som uppfyllde kriterierna kvar. Med utgångspunkt i resultatet genomfördes en citeringssökning för att finna studier som hade citerat de kvarvarande studierna, samt en kedjesökning för att finna studier i de kvarvarande studiernas referenslistor. Ett annat syfte med dessa sökningar var att hitta studier som publicerats efter att huvudsökningen genomfördes. Båda sökningarna gjordes i Scopus samt Google Scholar i maj 2022. Av sökresultaten bedömdes 8 studier vara relevanta och av god kvalitet. Sammanlagt inkluderades därför totalt 32 studier i översikten.

Huvuddelen av sökningen genomfördes under hösten 2021 men bevakades sedan med kompletterande sökningar fram till och med maj 2022. Detta innebär att det kan ha tillkommit senare forskning som är relevant för översikten men som inte inkluderats.

För en detaljerad beskrivning av sökstrategin inklusive vilka källor, sökord och begränsningar som använts, se bilaga 1.

6.4 Relevans- och kvalitetsbedömning

Relevansgranskningen gjordes i flera steg. I ett första steg, relevansgranskning 1, gick två medarbetare vid Skolforskningsinstitutet igenom titlar och sammanfattningar tillhörande alla referenser som identifierats i litteratursökningen. Den litteratur som inte motsvarade de uppställda kriterierna gallrades bort. För att inte riskera att missa relevant litteratur tillämpades principen hellre fria än fälla, vilket innebar att alla publikationer som inte säkert kunde bedömas gick vidare till nästa steg i urvalsprocessen.

I ett andra steg, relevansgranskning 2, gick projektets externa forskare igenom titlar och sammanfattningar tillhörande alla referenser som kvarstod efter den första gallringen. Relevansgranskningen genomfördes av de två externa forskarna oberoende av varandra. Det innebar att litteratur som minst en av forskarna bedömde uppfylla kriterierna, eller då tillräcklig information saknades för att göra en bedömning, gick vidare till nästa steg.

I ett tredje steg genomfördes relevansgranskning i fulltext. I detta steg bedömdes publikationerna i sin helhet. Även fulltextläsningen genomfördes av de externa forskarna oberoende av varandra. Den som efter läsning i fulltext bedömde att en publikation borde exkluderas fick också ange skälen för detta.
Litteratur som exkluderades efter bedömning i fulltext sorterades bort av något eller flera av följande skäl: fel deltagare, metod eller arbetssätt, typ av resultat, sammanhang, språk eller publikationstyp; bakgrundsmaterial som forskningsöversikter, debattinlägg, reflektioner, tips och trix eller liknande; eller dubblett. Dubblett innebär två exemplar av samma referens och uppkommer oftast som en följd av att samma referens fångas upp från två eller flera databaser.

Antalet studier som sorterats under respektive kategori av exklusionsorsaker redovisas inte. Anledningen är att studierna kan ha brustit i överensstämmelse med översiktens fråga av flera olika skäl. Vid bedömningen har principen varit att exkludera studier som inte uppfyller översiktens relevanskriterier så snart någon bristande överensstämmelse påträffades. En redovisning av dessa frekvenser skulle därför kunna bli missvisande.

De oenigheter som uppstod, det vill säga när de externa forskarna hade bedömt en och samma studie olika, löstes genom ett konsensusförfarande enligt följande: den forskare som inkluderat en publikation som den andra forskaren hade exkluderat fick relevansbedöma en extra gång, då med information om den exklusionsorsak som den andra forskaren angett i steget innan. Vid behov fördes en diskussion för att enas om ett gemensamt beslut. I enstaka fall fick en tredje forskare avgöra.

I det fjärde och sista granskningssteget gjorde de externa forskarna en samlad relevans- och kvalitetsbedömning. För att studierna skulle behandlas på ett systematiskt och likvärdigt sätt användes Skolforskningsinstitutets bedömningsstöd som i ett antal frågor tar upp olika aspekter som kan påverka kvaliteten, se bilaga 2. Bedömningsstödets funktion var att ge en övergripande vägledning för granskningen. Studier som exkluderades i detta steg bedömdes sakna vissa kvaliteter eller karaktärsdrag som behövs för att kunna bidra till att besvara översiktens frågor. Det betyder dock inte nödvändigtvis att studien bedömdes hålla en låg kvalitet rent allmänt, i förhållande till sitt eget syfte.

En av projektgruppens externa forskare står bakom två av de studier som ingår i översikten. För att undvika en jävssituation har dessa studier också granskats av en forskare vid Skolforskningsinstitutet som inte ingick i projektgruppen.

6.5 Data- och resultatextraktion

Efter att vi hade beslutat om vilka studier som skulle ingå i översikten genomfördes en systematisk resultatextraktion. Data- och resultatextraktion innebär att ta ut relevanta fakta från de studier som ska ingå i översikten. Syftet är att beskriva studierna med avseende på använda forskningsmetoder, resultat och slutsatser. Även andra aspekter som projektgruppen har bedömt som relevanta kan registreras för att skapa förutsättningar för olika sätt att kartlägga det vetenskapliga underlaget. Arbetet gick till så att vi granskade varje studie och antecknade forskningsfråga, forskningsmetod, deltagare, undervisningssituation, material och verktyg som använts i undervisningen samt forskarnas tolkningar och slutsatser. Detta sammanställdes så att det skulle vara lätt att jämföra studierna och identifiera vilka som hade gemensamma drag.

Som ett första steg sammanfattade vi alla studier som passerade relevansgranskning 3 i tabeller. I tabellerna registrerades uppgifter om bland annat referensinformation, studiedesign, berörda ämnen och elevgruppens karaktär. I tabellerna noterade vi också studiernas huvudsakliga resultat samt de slutsatser och tolkningar som författarna gjort. Vidare bedömdes studiernas relevans och kvalitet på en tregradig skala. Graderingen gjordes efter diskussioner i projektgruppen om varje studies kvalitet och relevans. Utifrån graderingen valde vi att ge studier olika tonvikt när resultaten från studierna lades samman. Projektgruppen diskuterade gemensamt resultaten med utgångspunkt i tabellerna och läsningen av studierna. Data- och resultatextraktionen tjänade också som grund för en kartläggning där utvalda egenskaper hos de enskilda studierna beskrivs på ett samlat sätt.

6.6 Sammanställning av resultat och slutsatser

Målet med en systematisk översikt är att lägga samman resultaten från flera studier till helheter. Tillvägagångssättet kan variera, bland annat beroende på översiktens frågor och vilken typ av forskning som ingår. Analysarbetet i den här översikten har inspirerats av en konfigurativ logik. Att konfigurera forskningsresultat handlar om att ordna och länka samman dessa i syfte att åskådliggöra olika aspekter av ett fenomen. Den konfigurativa logiken har som ambition att gestalta de ingående studiernas resultat och bidra med ny kunskap om vad dessa säger sammantaget [62].

6.6.1 Analys och syntesmetod

I arbetet med att sammanställa resultaten från studierna har vi genomfört analyser i flera steg. Varje studie redovisar forskningsresultat som tolkas av forskarna. Deras tolkningar och slutsatser sammanfattar vi i resultatdelen i översiktens kapitel 3 och 4. Tolkningarna är att likställa med det forskarna har kunnat utläsa genom att exempelvis göra iakttagelser eller ställa frågor till lärare och elever om deras upplevelser och uppfattningar. Det kan också handla om slutsatser som forskarna har dragit baserat på resultat från exempelvis interventionsstudier.

För att strukturera resultaten samt forskarnas tolkningar och slutsatser placerade vi in samtliga studier efter tema i en matris. Varje studie placerades in i matrisen utefter den tematik som var dominerande i studien. De teman som ingick i matrisen hade identifierats genom en noggrann läsning av samtliga studier. Att på detta sätt sortera studier efter tema gör det möjligt att gå vidare med att identifiera gemensamma resultat och slutsatser för studierna inom ett visst tema eller i kombinationer av teman i en så kallad tematisk syntes [63]. I arbetet för att identifiera övergripande teman tog vi också hjälp av kvantitativ textanalys i programmen Rayyan och Nvivo.

Arbetet med analys och syntes skedde genom en process av omläsningar av studierna och möten i projektgruppen. Syftet med mötena var att pröva, och vid behov revidera, förslag till övergripande teman och slutsatser. Processen upprepades tills projektgruppen kunde enas om vilka övergripande teman och slutsatser som var trovärdiga och i harmoni med de forskningsmetoder och resultat som de bygger på.

Referenser

[1] E. Sant, ”Democratic education: A theoretical review (2006–2017)”, Review of Educational Research, vol. 89, nr 5, s. 655–696, 2019.

[2] Skolinspektionen, Skolornas arbete med demokrati och värdegrund. Stockholm: Skolinspektionen, 2012.

[3] Skolinspektionen, Samhällskunskap i gymnasieskolan: en kvalitetsgranskning av undervisningen i Samhällskunskap A på tre yrkesförberedande program. Stockholm: Skolinspektionen, 2011.

[4] Skolinspektionen, Skolans hantering av kontroversiella frågor i undervisningen: Inriktning samhällskunskap och biologi i årskurs 8 och 9. Stockholm: Skolinspektionen, 2022.

[5] Skolverket, ICCS 2016 : kunskaper, värderingar och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor hos svenska 14-åringar i ett internationellt perspektiv. Stockholm: Skolverket, 2017.

[6] J. Ekman & S. Todosijević, Unga demokrater: en översikt av den aktuella forskningen om ungdomar, politik och skolans demokrativärden. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling, 2003.

[7] Skolverket, Skolan och medborgarskapandet: en kunskapsöversikt. Stockholm: Skolverket, 2011.

[8] Skolverket, Delaktighet för lärande. Stockholm: Skolverket, 2015.

[9] Skolverket, Förskolans och skolans värdegrund: förhållningssätt, verktyg och metoder. Stockholm: Skolverket, 2013.

[10] K. Andersson, M. Persson, & P. Zetterberg, Är skolan demokratifrämjande? Kopplingen mellan utbildning och demokratiska färdigheter: en forskningsöversikt. Stockholm: Forum för levande historia, 2019.

[11] Forum för levande historia, Svåra frågor i klassrummet – Hur antidemokratiska ut­tryck, förintelseförnekelse och ”alternativa fakta” kan bemötas. Stockholm: Forum för levande historia, 2020.

[12] E. Papamichael, Att verka i spänningsfält: undervisa om kontroversiella frågor genom utbildning i demokratiskt medborgarskap och mänskliga rättigheter (EDC/HRE): utbildningspaket för lärare. [Europa]: Council of Europe, 2016.

[13] J. M. Halstead & M. J. Taylor, ”Learning and teaching about values: A review of recent research”, Cambridge journal of education, vol. 30, nr 2, s. 169–202, 2000.

[14] J. Schuitema, G. t. Dam, & W. Veugelers, ”Teaching strategies for moral education: A review”, Journal of curriculum studies, vol. 40, nr 1, s. 69–89, 2008.

[15] R. Deakin Crick, M. Taylor, M. Tew, E. Samuel, K. Durant, & S. Ritchie, A systematic review of the impact of citizenship education on student learning and achievement. London: EPPI-Centre, Social Science Research Unit, Institute of Education, 2005.

[16] A. Osler & H. Starkey, ”Education for democratic citizenship: A review of research, policy and practice 1995–2005”, Research papers in education, vol. 21, nr 4, s. 433–466, 2006.

[17] U. Mager & P. Nowak, ”Effects of student participation in decision making at school. A systematic review and synthesis of empirical research”, Educational research review, vol. 7, nr 1, s. 38–61, 2012.

[18] E. Geboers, F. Geijsel, W. Admiraal, & G. Ten Dam, ”Review of the effects of citizenship education”, Educational Research Review, vol. 9, nr June, s. 158–173, 2013.

[19] N. Manning & K. Edwards, ”Does civic education for young people increase political participation? A systematic review”, Educational Review, vol. 66, nr 1, s. 22–45, 2014.

[20] M. Samuelsson & S. Bøyum, ”Education for deliberative democracy: Mapping the field”, Utbildning & Demokrati–Tidskrift för didaktik och utbildningspolitk, vol. 24, nr 1, s. 75–94, 2015.

[21] I. Pistone, E. Eriksson, U. Beckman, C. Mattson, & M. Sager, ”A scoping review of interventions for preventing and countering violent extremism: Current status and implications for future research”, Journal for deradicalization, nr 19, s. 1–84, 2019.

[22] M. M. Sjøen & S. H. Jore, ”Preventing extremism through education: exploring impacts and implications of counter-radicalisation efforts”, Journal of Beliefs & Values, vol. 40, nr 3, s. 269–283, 2019.

[23] G. Biesta, ”Demokrati – ett problem för utbildning eller ett utbildningsproblem?”, Utbildning & Demokrati – Tidskrift för didaktik och utbildningspolitk, vol. 12, nr 1, s. 59–80, 2003.

[24] OECD, Embedding Values and Attitudes in Curriculum: Shaping a Better Future. Paris: OECD Publishing, 2021.

[25] D. v. d. Veur, Y. Ohana, G. Titley, G. Buldioski, & A. Schneider, Gender matters: a manual on addressing gender-based violence affecting young people. Strasbourg: Council of Europe, 2007.

[26] J. Bengtsson, ”Didaktiska dimensioner”, Pedagogisk forskning, vol. 4, s. 241–261, 1997.

[27] S. Russo & H. Stattin, ”Stability and change in youths’ political interest”, Social indicators research, vol. 132, nr 2, s. 643–658, 2017.

[28] S. Chaffee, R. Morduchowicz, & H. Galperin, ”Education for democracy in Argentina: Effects of a newspaper-in-school program”, International Journal of Public Opinion Research, vol. 9, nr 4, s. 313–335, 1997.

[29] K. M. Slomczynski & G. Shabad, ”Can support for democracy and the market be learned in school? A natural experiment in post-Communist Poland”, Political Psychology, vol. 19, nr 4, s. 749–779, 1998.

[30] S. E. Finkel & H. R. Ernst, ”Civic Education in Post-Apartheid South Africa: Alternative Paths to the Development of Political Knowledge and Democratic Values”, Political Psychology, vol. 26, nr 3, s. 333–364, 2005.

[31] M. McDevitt & S. Kiousis, ”Deliberative Learning: An Evaluative Approach to Interactive Civic Education”, Communication Education, vol. 55, nr 3, s. 247–264, 2006.

[32] D. E. Hess & P. McAvoy, The political classroom: Evidence and ethics in democratic education: Routledge, 2014.

[33] F. M. Reimers, M. E. Ortega, M. Cardenas, A. Estrada, & E. Garza, ”Empowering teaching for participatory citizenship: Evaluating the impact of alternative civic education pedagogies on civic attitudes, knowledge and skills of eight-grade students in Mexico”, Journal of Social Science Education, vol. 13, nr 4, s. 41–55, 2014. 

[34] K. Andersson, ”Deliberative Teaching: Effects on Students’ Democratic Virtues”, Scandinavian Journal of Educational Research, vol. 59, nr 5, s. 604–622, 2015.

[35] M. J. Chambliss, J. Torney-Purta, & W. K. Richardson, ”The effects of reading well-written passages on students’ civic understanding and engagement”, Citizenship Teaching and Learning, vol. 11, nr 1, s. 49–67, 2015.

[36] M. Cohen, D. Schugurensky, & A. Wiek, ”Citizenship education through participatory budgeting: The case of bioscience high school in Phoenix, Arizona”, Curriculum and Teaching, vol. 30, nr 2, s. 5–26, 2015.

[37] A. R. Feddes, A. Huijzer, I. van Ooijen, & B. Doosje, ”Fortress of democracy: Engaging youngsters in democracy results in more support for the political system”, Peace and Conflict: Journal of Peace Psychology, vol. 25, nr 2, s. 158–164, 2019.

[38] O. H. Kang, ”Analysis of the sociality and democratic-citizenship changes from the application of the scratch remix function in cooperative learning”, Journal of Information Processing Systems, vol. 15, nr 2, s. 320–330, 2019.

[39] B. Levy, A. Babb-Guerra, L. M. Batt, & W. Owczarek, ”Can Education Reduce Political Polarization? Fostering Open-Minded Political Engagement During the Legislative Semester”, Teachers College Record, vol. 121, nr 5, s. 1–40, 2019.

[40] M. Persson, K. Andersson, P. Zetterberg, J. Ekman, & S. Lundin, ”Does Deliberative Education Increase Civic Competence? Results from a Field Experiment”, Journal of Experimental Political Science, vol. 7, nr 3, s. 199–208, 2020.

[41] M. D. Nelsen, ”Cultivating youth engagement: Race & the behavioral effects of critical pedagogy”, Political Behavior, vol. 43, nr 2, s. 751–784, 2021.

[42] J. B. Holbein, C. P. Bradshaw, B. K. Munis, J. Rabinowitz, & N. S. Ialongo, ”Promoting Voter Turnout: an Unanticipated Impact of Early-Childhood Preventive Interventions”, Prevention Science, vol. 23, s. 192–203, 2022.

[43] J. Gainous & A. M. Martens, ”The Effectiveness of Civic Education: Are “Good” Teachers Actually Good for “All” Students?”, American Politics Research, vol. 40, nr 2, s. 232–266, 2012.

[44] E. Almgren, Att fostra demokrater: om skolan i demokratin och demokratin i skolan. [Doktorsavhandling] Uppsala: Uppsala universitet, 2006.

[45] A. Perliger, D. Canetti-Nisim, & A. Pedahzur, ”Democratic Attitudes among High-School Pupils: The Role Played by Perceptions of Class Climate”, School Effectiveness and School Improvement, vol. 17, nr 1, s. 119–140, 2006.

[46] D. E. Campbell, ”Voice in the classroom: How an open classroom climate fosters political engagement among adolescents”, Political behavior, vol. 30, nr 4, s. 437–454, 2008.

[47] J. E. Kahne & S. E. Sporte, ”Developing citizens: The impact of civic learning opportunities on students’ Commitment to civic participation”, American Educational Research Journal, vol. 45, nr 3, s. 738–766, 2008.

[48] A. Broman, Att göra en demokrat? Demokratisk socialisation i den svenska gymnasieskolan. [Doktorsavhandling] Karlstad: Karlstads universitet, 2009.

[49] M. Hooghe & R. Dassonneville, ”The effects of civic education on political knowledge. A two year panel survey among Belgian adolescents”, Educational Assessment, Evaluation and Accountability, vol. 23, nr 4, s. 321–339, 2011.

[50] J. Ekman & P. Zetterberg, ”Schools and Democratic Socialization: Assessing the Impact of Different Educational Settings on Swedish 14-Year Olds’ Political Citizenship”, Politics, Culture and Socialization, vol. 2, nr 2, s. 171–192, 2011.

[51] R. Dassonneville, E. Quintelier, M. Hooghe, & E. Claes, ”The Relation Between Civic Education and Political Attitudes and Behavior: A Two-Year Panel Study Among Belgian Late Adolescents”, Applied Developmental Science, vol. 16, nr 3, s. 140–150, 2012.

[52] J. Kahne, D. Crow, & N. J. Lee, ”Different Pedagogy, Different Politics: High School Learning Opportunities and Youth Political Engagement”, Political Psychology, vol. 34, nr 3, s. 419–441, 2013.

[53] A. M. Martens & J. Gainous, ”Civic Education and Democratic Capacity: How Do Teachers Teach and What Works?”, Social Science Quarterly (Wiley-Blackwell), vol. 94, nr 4, s. 956–976, 2013.

[54] E. Quintelier & M. Hooghe, ”The relationship between political participation intentions of adolescents and a participatory democratic climate at school in 35 countries”, Oxford Review of Education, vol. 39, nr 5, s. 567–589, 2013.

[55] M. M. Isac, R. Maslowski, B. Creemers, & G. van der Werf, ”The contribution of schooling to secondary-school students’ citizenship outcomes across countries”, School Effectiveness & School Improvement, vol. 25, nr 1, s. 29–63, 2014.

[56] A. R. Lin, ”Examining Students’ Perception of Classroom Openness as a Predictor of Civic Knowledge: A Cross-National Analysis of 38 Countries”, Applied Developmental Science, vol. 18, nr 1, s. 17–30, 2014.

[57] M. Persson, ”Classroom Climate and Political Learning: Findings from a Swedish Panel Study and Comparative Data”, Political Psychology, vol. 36, nr 5, s. 587–601, 2015.

[58] S. Abendschön, ”Children’s political learning in primary school – evidence from Germany”, Education 3-13, vol. 45, nr 4, s. 450–461, 2017.

[59] M. Coopmans, G. T. Dam, A. B. Dijkstra, & I. Van der Veen, ”Towards a comprehensive school effectiveness model of citizenship education: An empirical analysis of secondary schools in The Netherlands”, Social Sciences, vol. 9, nr 9, s. 157–166, 2020.

[60] Skolverket, Skapa trygghet för lärande: Om skolans arbete mot mobbning, trakasserier och kränkande behandling. Stockholm: Skolverket, 2022.

[61] J. Dewey, Democracy and Education: An Introduction to the Philosophy of Education Auckland: The Floating Press, 1916.

[62] D. Gough, S. Oliver, & J. Thomas, An introduction to systematic reviews. Los Angeles: SAGE, 2017.

[63] J. Thomas & A. Harden, ”Methods for the thematic synthesis of qualitative research in systematic reviews”, BMC medical research methodology, vol. 8, nr 1, s. 1–10, 2008.

Tidigare utgivning

Klassrumsdialog i matematikundervisningen – matematiska samtal i helklass i grundskolan. Systematisk översikt 2017:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-984382-6-0.

Digitala lärresurser i matematikundervisningen. Delrapport skola. Systematisk översikt 2017:02.
Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-984382-8-4.

Digitala lärresurser i matematikundervisningen. Delrapport förskola. Systematisk översikt 2017:02.
Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-984382-9-1.

Feedback i skrivundervisningen. Systematisk översikt 2018:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-984382-2-1.

Språk- och kunskapsutvecklande undervisning i det flerspråkiga klassrummet – med fokus naturvetenskap. Systematisk översikt 2018:02. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-984383-4-5.

Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2019:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-984383-6-9.

Läsförståelse och undervisning om lässtrategier. Systematisk översikt 2019:02. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-984383-8-3.

Individanpassad vuxenutbildning – med fokus på digitala verktyg. Systematisk översikt 2019:03.
Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985316-0-2.

Laborationer i naturvetenskapsundervisningen. Systematisk översikt 2020:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985316-2-6.

En tillgänglig lärmiljö för alla i ämnet idrott och hälsa – med fokus på socialt samspel. Systematisk översikt 2020:02. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985316-4-0.

Kritiskt tänkande och källkritik – undervisning i samhällskunskap. Systematisk översikt 2020:03.
Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985316-6-4.

Undersöka, utforska och lära naturvetenskap – undervisning i förskolan. Systematisk översikt 2021:01.
Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985316-8-8.

Främja studiero i klassrummet – lärares ledarskap. Systematisk forskningssammanställning 2021:02.
Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985317-0-1.

Meningsfull fritid, utveckling och lärande i fritidshem. Systematisk forskningssammanställning 2021:03. Solna. Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985317-7-0.

Samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll – en kartläggning av undervisningsmöjligheter. Systematisk forskningssammanställning 2022:01. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985317-4-9

Läxor och likvärdiga förutsättningar för lärande – lärares arbetssätt inför, under och efter läxan. Systematisk forskningssammanställning 2022:02. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN: 978-91-985317-7-0.

Kolofon

Att lära demokrati – lärares arbetssätt i fokus

PROJEKTGRUPP:
Pontus Wallin, fil.dr (projektledare)
Ilana Manneh, fil.dr (biträdande projektledare)
Lisa Jonsson (informationsspecialist)
Catarina Melin (projektassistent)
Maria Olson, professor i ämnesdidaktik, Stockholms universitet och gästprofessor i pedagogiskt arbete Högskolan Dalarna (extern forskare)
Mikael Persson, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet (extern forskare)

EXTERNA GRANSKARE:
Erik Amnå, professor i statskunskap, Örebro universitet
Silvia Edling, professor i utbildningsvetenskap, Högskolan i Gävle
Charlotta Granath, lärare och ämnesansvarig i historia och geografi, Viktor Rydberg gymnasium, Sundbyberg
Anneli Mickelsson, språk- och speciallärare i årskurs 4–9, Viggestorpsskolan, Finspång

REDAKTÖR: Anna Hedman
GRAFISK FORM: Familjen Pangea och Skolforskningsinstitutet
OMSLAGSFOTO: Anna Hedman
ILLUSTRATIONER: Ása Jóhansdóttir
TRYCKERI: Östertälje Tryckeri AB, Skarpnäck, 2022

ISBN: 978-91-985317-9-4

CITERA DENNA RAPPORT: Skolforskningsinstitutet. Att lära demokrati – lärares arbetssätt i fokus. Systematisk forskningssammanställning 2022:03. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISBN 978-91-985317-9-4.

©Skolforskningsinstitutet
www.skolfi.se