Översikten om individanpassad vuxenutbildning släppte Skolforskningsinstitutet den 1 juli 2019, i Almedalsveckan på Gotland. Vi gästades då av rektorn för Vuxenutbildningen Region Gotland, Hanna Sällström Jonasson. Vi följer upp med ett samtal och frågar henne hur det har gått med att använda översikten i praktiken.
Hanna har varit rektor för Vuxenutbildningen i snart tre år och har en bakgrund som rektor och lärare inom gymnasieskolan. Det som gör det extra roligt att jobba med vuxenutbildning är att det är lite mer rock’n’roll säger hon och ler. Med det menar hon att det finns utrymme för kreativa lösningar och att pröva på nya saker. Baksidan är att hon tycker att det går åt mycket tid för att söka kortsiktiga pengar från myndigheter som Skolverket och Länsstyrelsen.
Vuxenutbildningen på Gotland har satsat både på att ge lärarna bra teknisk utrustning och på att ha lärare som arbetar för att digitalisera. De har en lärplattform, en it-pedagog och flera förstalärare med intresse för bra tekniska lösningar. De är med och anpassar SPSM:s material Tillgängliga lärmiljöer till vuxenutbildning, och de deltar även i ett forskningsprojekt om Digitala lärmiljöer – en likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning genom Ifous.
Som rektor för Vuxenutbildningen på Gotland vill Hanna gärna se mer forskning om vuxenutbildning, och särskilt då om hur man kan följa upp på ett bra sätt vad som fungerar och vad som inte fungerar av de metoder man prövar. Med de heterogena grupperna och den kontinuerliga antagningen är det svårt att kvalitetssäkra utifrån bevisbördan menar hon.
Vid lanseringen av översikten sa du att du ville att alla lärare i din organisation ska läsa och diskutera den. Varför det?
– Många av våra lärare har lång erfarenhet, andra kommer in i verksamheten från andra skolformer, som jag själv. Men vuxenutbildningen i Sverige är inte bara mer omfattande än hela gymnasieskolan, den lever också efter helt andra regler och förutsättningar än barn- och ungdomsskolorna. Och det finns inte alls lika mycket forskning att stödja sig på. Jag ville att lärarna skulle läsa om aktuell forskning, få känna igen sig, bli bekräftade, reflektera och diskutera, och inte minst få gemensamma definitioner av olika begrepp som förekommer inom vuxenutbildningen.
Hur gjorde ni när ni skulle läsa och diskutera, kan du berätta?
– Vi har tid avsatt för kollegialt lärande varje vecka, och inför höstens kompetensutvecklingsdagar ville jag att alla skulle ha översikten med sig i bakhuvudet. De fick därför en extra halvdag för att läsa och diskutera översikten. Inför diskussionen förberedde de sig särskilt genom att läsa igenom Skolforskningsinstitutets förslag på diskussionsfrågor, som man nu också hittar här på portalen. Varje arbetslag lämnade sedan in anteckningarna från diskussionerna till mig. Det har gett mig en bättre bild av vad de olika arbetslagen tycker är extra intressant eller problematiskt.
Är du nöjd med hur diskussionerna blev?
– Ja, och det verkar lärarna också vara. En av förstalärarna som är arbetslagsledare sa att forskningsöversikten i sig kanske inte alltid känns inspirerande, men när man diskuterar översikten tillsammans utifrån olika frågeställningar blir allting klarare. Det tycker jag är en bra bild. Jag har också fått se lite hur våra olika verksamheter skiljer sig åt. Vi har sfi, grundläggande kurser, gymnasiala kurser, yrkesutbildningar samt ett arbetslag som heter pedagogiskt stöd, med specialpedagoger och bibliotekarier och en kurator. Vi har även anställt mycket ny personal under det senaste året. Jag tror att de här diskussionerna bidrar till att lärarna reflekterar över den egna verksamheten och hur den knyter an till forskningen, och att definitionerna av begreppen är till hjälp i diskussionerna.
Översikten fokuserar ju på individanpassad vuxenutbildning, vad är det som är så bra med det?
– Individanpassning är något som ligger som ett raster över hela vuxenutbildningen i Sverige idag. Det står inskrivet i läroplanen, och vi prövar olika sätt att individanpassa. Därför är det så bra att få läsa vad forskningen säger om individanpassning, diskutera vad det innebär i praktiken och tillsammans reflektera över den undervisning som vi bedriver här hos oss på Gotland. Bara att det ges ut en forskningsöversikt som är inriktad på vårt arbete stärker alla oss som arbetar med vuxenutbildning.
Översikten har fokus på digitala verktyg, hur ser du på det?
– Digitalisering tror jag är en förutsättning för att det ska gå att individanpassa vuxenutbildningen på ett bra sätt. Lärplattformen för effektiv kommunikation mellan lärare och elever. Möjligheten för elever med social fobi att istället mejla sina frågor till läraren. Inspelade genomgångar som eleverna kan titta på flera gånger. Att kunna läsa vissa kurser på distans. Bra verktyg är en förutsättning för flexibilitet, och det i sin tur bidrar till bra individanpassning. Men man får förstås inte glömma att det även finns andra lösningar som är viktiga för resultatet de med. Som att skapa en relation mellan lärare och elev; därför är det första mötet inför en distanskurs hos oss på plats i våra lokaler.
Vilken betydelse har översikten och de diskussioner ni haft om den för er verksamhet?
– Översikten har satt vuxenutbildningen i fokus, det tror jag är bra. Men framför allt har vi nu en gemensam utgångspunkt, en gemensam vokabulär. Många lärare har fått ord på grepp de länge använt, som det omvända klassrummet – när eleverna kan styra själva när de ska lyssna på en genomgång. Vi har nu en stadigare gemensam plattform att utgå från när vi arbetar vidare.
Skulle du rekommendera andra att diskutera sin verksamhet utifrån översikten?
– Ja, absolut. Den är lättläst och välpaketerad, och heller inte så tjock, så den kan alla ha tid att läsa. Diskussionerna bidrar till reflektioner över den egna undervisningen och inspirerar till att förändra och förbättra. Det är bra att påminnas om innebörden i det vi gör, så att begrepp som individanpassad undervisning inte till slut bara känns som tomma ord, utan att vi behåller fokus på det som är viktigt.
Foto: Hans Blomberg
